Mer om Svensk linje

I mina ögon finns det två klassiska citat om principer. Groucho Marx sade att "Detta är mina principer. Passar de inte så har jag andra." Pelle Lindström sade att "principer är till för folk som inte har sunt förnuft."

Men principer är viktiga.

Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus tycker att jag är principlös. I fredagens ledare om vilka klantskallar Sd är slängde hon in följande stycke:

Kan en regering med självaktning samarbeta med dessa nationalstollar? Det tycker Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundsson. I högertidningen "Svensk linje" talade han för en tid sedan om vikten av att inlemma Sverigedemokraterna i ett regeringsunderlag.

En framtida alliansregering bör ge SD "politiska köttben", tycker han. Exempelvis kan man förbjuda slöjor "på vissa håll".

Vilken underbar principlöshet. "På vissa håll". Ska slöjor förbjudas i postnummerområden som slutar på jämna siffror för att glädja sådana som Mattias Karlsson?

Strålande idé. För kompromissande med grundläggande principer och speciallagar mot minoriteter har ju aldrig någonsin skadat ett samhälle eller förflyttat vad som uppfattas som anständigt beteende i riktning mot barbari. Hm?

Jag missade Marteus artikel på publiceringsdagen. Då befann jag mig nämligen i Oslo. Där är det snart val. Och Fremskrittspartiet, som har invandringskritik som profilfråga, har efter att de etablerade partierna länge vägrat samarbeta med dem vuxit till cirka 30 procent. Nu är Frp inte Sd, men partiets storlek antyder vad som kan hända när man väljer Marteus principfasta väg. Efter det kommande norska valet är det kanske, rentav mycket troligt, Frp som står som regeringsbildare. Om de etablerade partierna vägrar Sd inflytande kommer de att fortsätta växa.

Det vore naturligtvis bättre om de samhällsproblem som ligger bakom Sds framgångar kunde lösas. En smidigare arbetsmarknad, ett fungerande rättsväsende, en skola där barnen lär sig något, etcetera. Men det kommer inte att hända inom överskådlig tid. Invandring kommer fortsätta att vara en ekonomisk belastning för svensk ekonomi. Invandrare kommer att fortsätta vara överrepresenterade i kriminalstatistiken. Detta är högst reella samhällsproblem som Sds stora röstetal är en reaktion på. Och då blir det problematiskt för Marteus, eller mina för den delen, principer.

Principiellt är jag också för fri invandring. Jag tycker att individens rätt till fri rörlighet ska besegra nationell isolationism och främlingsskräck. Men fri rörlighet är oförenligt med en allomfattande välfärdsstat. Fri rörlighet är oförenligt med ett avlövat rättsväsende och en kraftlös poliskår. Principen måste tillfälligt vika inför mötet med verkligheten.

Frågan om köttbenen handlar innerst om hur mycket som krävs för att Sd ska rösta för en borgerlig regerings politik. En fortsatt alliansregering skulle ju fortsätta att göra vettiga reformer, precis som den att höja försörjningskraven för anhöriginvandring. Förstärka skolan, satsa pengar på polisen. Men räcker det?

Jag gissar att folk låter sig luras av begreppet högerextremism. Men Sd är inget högerparti. Sd är ett mittenparti, som i stort saknar ideologiska förtecken bortom den så kallade nationalismen. Politikens kärna för Sd är kritiken mot invandring. För Sd kvittar det lika om det är höger- eller vänsterstyre.

En borgerlig regering kan inte lita på att Sd röstar för dess politik, bara för att en borgerlig regering har en allmänt bättre politik än en vänsterregering. En borgerlig regering måste försäkra sig om det lilla partiets stöd. Därav köttbenen. Det behöver inte vara stora saker. Ett löfte om att inte införa rätt till vård för så kallade papperslösa. Ett löfte om en SOU om invandringens kostnader eller invandrares brottslighet. Ett löfte om skärpta straff för sexualbrott. Jag tror Sd kommer att nöja sig med ganska lite. De är angelägna om att visa att de vill ta ansvar, och dessutom är de inte så politiskt erfarna i förhandlingarna. Men helt gratis tror jag inte att det blir. Regeringspartierna kommer att få kompromissa, kanske rentav med sina kärnvärderingar.

Det här är nu inget konstigt. Tvärtom. Det är vad demokrati gör. Kanaliserar samhälleliga konflikter och ideologiska skillnader.

Under förra seklet regerade socialdemokraterna länge med stöd av Vänsterpartiet Kommunisterna. VPK var en del av den kommunistiska internationalen, och var alltså en underavdelning till Stalins Sovjet. Ända fram till 1976 hade Sovjetunionen direkt inflytande över VPKs kongresser! VPK syftade till att avskaffa demokratin och göra Sverige till en Sovjetisk satellit – med andra ord utplåna Sverige som suverän stat. Vänsterpartiets nuvarande partiledare har varit med sedan den tiden, och kallade sig fram tills helt nyligen för kommunist.

Vad är värst? Att ha kommunisterna i regeringen eller Sd som stödparti?

Den svenska demokratin har visat sig stabil nog att kanalisera den opinion som var grund för VPK. Tids nog måste även den opinion kanaliseras som ligger till grund för Sds framgångar. Jag gör det hellre nu medan Sd är ett litet parti, än att vänta tills de uppfyllt sin potential om 46 procent.

Jag tror den här debatten kommer att fortsätta. Och jag skönjer redan ett mönster. Jag påstår att det är vettigt och rimligt att resonera på ett visst sätt, och skribenter i den folkpartistiska pressen drar på sig mjukisbyxorna. Men vet någon egentligen vad Fps väljare och den liberala pressens läsare tycker i frågorna? Jag säger så här: varför är Fp starkt i Landskrona? Ja, inte beror det på mjukbrallor.

Så debatten kommer att fortsätta. Nästa gång förväntar jag mig dock att en skribent på Sveriges vassaste tidning citerar korrekt och stavar mitt efternamn rätt.