Somalia lika viktigt som Afghanistan?

Säkerhetspolisens analytiker Malena Rembe uppskattar att omkring tio svenska medborgare befinner sig i de stridande islamistgrupperna i Somalia. Totalt antar Säkerhetspolisen att minst ett tjugotal svenskar varit i Somalia för att träna för eller delta i strid. Detta uppger Svenska Dagbladet i ett fint uppslag av reportern Carina Stensson.

Det betyder att det heliga kriget i Somalia riskerar att få större betydelse för svensk jihadism än Afghanistan hade och har. Magnus Norell konstaterade i Swedish National Counter Terrorism Policy after 'Nine-Eleven' (pdf) att omkring 20 svenskar sökte sig dit.

Mot slutet av 90-talet började mer människor i Sverige, med kopplingar till mellanöstern och nordafrika, knyta band till och aktivt stödja den globala islamist-rörelsen. Aldrig en stor grupp - idag hävdar Säpo att omkring 20 i Sverige boende har besökt islamistläger i Pakistan (och kanske också Afghanistan innan kriget som fällde Talibanregimen hösten 2001). Några av dessa påstår Säpo vidare har kopplingar till Al Qaidas kärna.
(min övers.)

Kopplingen till al Qaidas kärna som Norell antydde var inte gripen i luften. Idag vet vi att den svenske medborgaren Mohamed Moumou, alias Abu Qaswarah, som åkte till Afghanistan och tränades i Khalden, sedermera blev känd som andreman i al Qaida i Irak. Vi vet att Ghouled Hassan Dourad, en av fångarna på Guantanamo, som bodde tre år i Sverige innan han åkte på jihad i Somalia, tränades i Afghanistan.

En stridszon kan bli som ett träningsläger för framtida ännu grövre engagemang.

Antalet som drar till Somalia är oroväckande.

– Vi bedömer att ett 20-tal personer har rest från Sverige till Somalia för att delta i våldshandlingar eller utbildning. För närvarande bedöms ett 10-tal svenskar finnas på plats i Somalia som antingen deltar i våldshandlingar eller finns på träningsläger, men det kan finnas ett mörkertal. Det som oroar oss är att det är pågående och ökande, säger Malena Rembe.

Även anledningarna att åka till Somalia är oroande. Det verkar inte vara en nationell kamp, som så ofta hävdats av dem som försvarat Shabaab.

– Det här är personer som åker ned på eget initiativ. De ser sig som en del av en global kamp och vill bidra. Till viss del handlar det också om våldsglorifiering. Det är främst unga män i åldern 20–30 år. De söker själva kontakterna och resvägarna. Vi ser inte extern påverkan i så hög grad.

Det föreligger ingen risk för terrordåd i Sverige, understryker Rembe.

– Men om vi talar om kompetens är det ju bland dessa personer som den finns. Det är en potentiell risk på sikt, men det är viktigt att understryka att vi inte ser något sådant hot för närvarade.