Cambodian Rocks

I går öppnade Forum för levande historia utställningen Middag med Pol Pot. Se den.

På SvDs ledarsida skriver jag om vad man får se där. Jan Myrdal, förstås, men också ett helt samhälle som tycktes vara galet.

Att enskilda kulturskribenter eller kommunistiska aktivister var förblindade kan man på något sätt fördra. Att det officiella Sverige uppträdde på ett liknande sätt är svårare att ta.

När städer tömdes och miljoner tvingades från sina hem, till i bästa fall tvångsarbete på landsbygden, då blundade det socialdemokratiskt styrda Sverige.

”De enda västobservatörer som släpptes in under de första tre åren kom från Sverige: ambassadörerna Jean-Christophe Öberg i Bangkok och Kaj Björk i Beijing. Båda sändebuden uttalade sig positivt om utvecklingen i landet samt tonade ner och kastade tvivel över flyktingarnas hårresande berättelser.

Sveriges biståndsminister Gertrud Sigurdsen samt riksdagsman Birgitta Dahl instämde och påstod offentligt att flyktingarnas berättelser var ’onyanserade skräckskildringar’ som till stor del bestod av ’lögner’” .

En ögonöppnare på utställningen är också Jan Myrdals äckligt glorifierande dokumentärfilm från 1979. Det statsstyrda Sveriges television finansierade och visade den. Hur var det möjligt? Varför ville man ge den uppenbara vrångbilden till Sveriges befolkning?

Efter utställningen behöver man pigga upp sig. Albumet Cambodian Rocks rekommenderas. Här kommer Ros Sereysothea.