Den svenska terrorismens rötter

Det har saknats en begriplig och lättillgänglig förklaring till varför svenska underrättelseorgan på sjuttiotalet var så intresserade av läkare att en av dåtidens stora politiska härvor fick namnet Sjukhusspionaffären.

Ändå lever historien i det allmänna medvetandet: i den fantastiska tv-serien Upp till kamp spelar den undersköna Ruth Vega Fernandez just en ung läkare som blir utsatt för granskning, på grund av hennes engagemang i sektvänstern och förskingring av läkemedel som skeppas till palestinier. Och det låter ju gulligt.

I IB-agenten Gunnar Ekbergs nyutkomna självbiografi De ska ju ändå dö ges dock en begriplig förklaring till underrättelseorganens intresse. Redogörelsen tar avstamp i när Ekberg kort träffar en Saima Jönsson i Malmö för att överlämna ett kuvert från den palestinska "folkfronten" PFLP:s terrorledare Wadie Haddad.

Alltihop tog tre minuter. Sedan dess har jag inte sett Saima Jönsson. Men efterhand har bilden klarnat. Saima Jönsson, som studerade till läkare, hade hösten 1972 kontakt med Wadie Haddad och fungerade som kurir för denne.

Vid ett av mina samtal med Wadie Haddad om barfotaläkare, som organiserades i Folkfrontens regi, menade han att läkare var en utomordentlig täckmantel för olika underjordiska aktiviteter.

"Folk tenderar att lita på läkare", sade han.

I april 1973 ska Saima enligt underrättelsekällor ha fått i uppdrag att överlämna brev från Folkfronten till den senare mördade Basil al-Kubaisi. I maj 1973 ska hon ha forslat vinbuteljer med sprängämne till Paris och till en "Michel" tillhörande Folkfronten. Michel var med stor sannolikhet identisk med en person boende i Sverige.

Saimas täcknamn hos Folkfronten var Dina Carlsson. Det framkom i samband med att ett turkiskt-palestinskt terornätverk avslöjades i Paris i december 1973.

Enligt samma underrättelsekällor ska Saima ha varit inblandad i förberedelserna inför den av Folkfronten och Japanska Röda Armén utförda aktionen mot Shell-raffinaderierna i Singapore i januari 1974.

I juli 1975 dödades två franska säkerhetsagenter och en Folkfrontsrepresentant, Michel Moukarbal, av Carlos. Mordet på Moukarbal motiverades av att denne hoppat av från Folkfronten och kontaktat den franska säkerhetspolisen. Bland Moukarbals tillhörigheter fanns Saima Jönssons namn och telefonnummer tillsammans med uppgifter om KAK och KUF i Danmark.

Under sommaren 1975 sände Saima ett kuvert med fem brev till Centrallasarettet i Karlskrona från läkarstationen Lilldal på Tjörn. Breven var delvis skrivna i kryptisk form och adresserade till personer endast angivna med förnamn och undertecknade med Saimas täcknamn Dina.

Saimas konspirativa kontakter med Folkfronten, och de därpå följande kontakterna med sjukvårdspersonal med anknytning till Folkfrontens hemliga cell i Göteborg, var en av de bärande anledningarna till att Säkerhetspolisen och IB:s avdelning 03 började intressera sig för sjukvården i Göteborg. Detta ledde så småningom till den så kallade sjukhusaffären i Göteborg 1975.

Saima Jönsson gifte sig 1976 med Marwan El-Fahoum, Folkfrontens underrättelsechef, som i maj 1979 blev Folkfrontens främsta kontakt med de danska kamraterna och dessutom stod för deras konspirativa kontakter i Sverige. Dessa innefattade bland annat kontakter i samband med inbrottet i ett av svenska armens vapenlager och i samband med planerna på att kidnappa den svenske miljardärssonen Jörn Rausing i januari 1985.

De underrättelsekällor som Ekberg hänvisar till ska enligt fotnötterna vara "Diverse handlingar i promemoria 1975-10-30 från Justitiedepartementet." Carlos - det är Schakalen, sjuttiotalets mest fruktade terrorist. De danska kamraterna är förstås Blekingegadeligan.