En dalmas på Hawaii

I kväll har SVT:s dokusåpa Den stora resan premiär. Om detta skriver Jan Gradvall vettigt i dagens Expressen, och befarar "västerländsk kulturmasochism”.

Jag skrev, i början av året, om ett liknande program i Neo 2/09.

Japp. En annan värld är möjlig.

Att se en medelklassdam röka in sin kropp med doftande bark för att få bort menstruationens påstådda skadeverkningar, smörja in sig själv i ockrablandat smör och klä sig i gamla djurdelar, det är god underhållning. I synnerhet för alla som tröttnat på dem som gnäller över livspussel, konsumtionssamhälle och valfrihetsstress.

Men det är de strama speakertexterna som gör att Ett annat sätt att leva (BBC) utgjorde vinterns bästa underhållning på SVT. I ursprungslandet heter serien Tribal Wives, vilket är en mer säljande rubrik på serien där sex kvinnor under en månad placeras i några av världens mest isolerade kulturer.

Det är inte precis Södermalm de möter. Det är som sagt mer ockra än henna. Men berättarrösterna lägger ingen värdering i det. Det är bara ”ett annat sätt att leva”.

En annan värld är möjlig, visar serien, precis som vänstern alltid sagt och fortsätter att säga. I en intervju i tidningen Vi (3/2009) med litteraturvetaren och skribenten Nina Björk, mest känd för den feministiska bibeln Under de rosa täcket, beklagas orättvisorna i kapitalismen. Hon kan inte säkert veta, menar hon, ”hur livet på jorden hade sett ut med en annan ekonomisk ordning. Men vad vi vet är att kapitalismen inte skapar en rättvis fördelning och att den tvingar på oss att bete oss på ett sätt som någon annan bestämmer åt oss.” Hon vill varna för ”myten om att vi är fria”.

Men faktum är att åtskilliga varianter av ”en annan ekonomisk ordning” är prövade. Man har testat socialistiskt slaveri, vilket fortfarande drabbar Nordkorea och Kuba, man har testat präststyre, vilket ännu plågar Iran och andra delar av den muslimskt dominerade världen, man har prövat sig fram med upplysta despoter, auktoritära monarker, kolonialistiska erövringsekonomier, korporativa stater, och rentav anarki, som i Somalia.

Men ändå tycks Björk tycka att den rådande ordningen är problemet och, och att samhället borde läggas om till, ja, ett annat sätt att leva.

Och hon är långt ifrån ensam. Det finns en hel kör av vagt globaliseringskritiska debattörer som alla letar efter något ursprungligt. Ett liv med närhet till familjen, som inte sliter onödigt på jordens resurser, där man kan leva på det sätt som människan är ämnad att leva.

Det är dem tv-serien handlar om.

Yvonne Powers, som är trött på stressen i det moderna samhället och utjagad varje kväll av det orättvisa dubbelarbetet, hamnar hos Himbafolket i norra Namibia. Där är jämställdheten mellan könen, berättar serien sakligt, inte en så stor diskussionsfråga.

Stammen har ett annorlunda sätt att se på uppdelningen mellan manligt och kvinnligt. Yvonne tycker att det verkar avslappnat. Till och med månggiftet kan vara vettigt när männen nu är ute på jakt så ofta, tänker hon.

Men när senare en flicka på kanske tolv år gråtande släpas till sin nya man i grannbyn, för några nätters proväktenskap, protesterar Yvonne. Konceptet att äga rätten till sin egen kropp är dock helt främmande för människorna hon vistas bland.

I ett annat avsnitt sätts Lana Inglis, flygvärdinna med alkoholproblem, ner hos det etiopiska Afarfolket som enligt SVT ”lever strikt muslimskt och där alkohol är totalt förbjudet”. Men ”ett annat sätt att leva” är inte heller här oproblematiskt. Alla tjejkompisarna i syjuntan visar sig samtliga praktisera den grövsta formen av könsstympning, där underlivet efter ingreppet sys ihop för att sprättas upp först vid bröllopsdags.

Tar man inte ett järn efter det samtalet gör man det aldrig.

Dionne Braham, en 33-årig lärarinna och singelkvinna som tröttnat på att leta efter kärleken och nu bor hemma hos mamma, hamnar hos massajer i Tanzania. Där har man också ”ett annat sätt att leva”, vilket blir tydligt inte minst när arrangerade äktenskap kommer på tal. ”Vi kan inte säga nej till våra män” berättar flickorna. Men Dionne ser skeptisk ut. ”Visst har vi sex med våra män”, förklarar en flicka, ”men vi är för unga för att bli med barn”.

Det är svårt att föreställa sig en tv-serie mer lämpad att få en svensk motsvarighet. Det kan inte råda någon brist på frivilliga – åtminstone hela Aftonbladets och Dagens Nyheters kulturredaktioner torde vara nyfikna på att testa ”ett annat sätt att leva”.

Nina Björk kanske ställer upp som speakerröst?

Bloggens rubrik? Yngve Stoor.