Moore är less

Idag hyllar jag Robert Aschberg och Michael Moore för deras populistiska förnyelse av journalistiken, men sågar den senares film, på SvDs ledarsida.

Det är svårt att skriva en essä på 1800 tecken, inklusive mellanslag. Jag är mycket nöjd med inledningen:

Tidningen Metro hade igår rubriken ”Politiker rasar mot balkonger”. Jag är övertygad om att vi var många i tunnelbanevagnen som önskade att det vore tvärtom.

I glappet mellan makthavare och medborgare frodas ett sentiment som många avfärdar som lågt, men förutan vilket vare sig skämtteckningar, kvällspress eller Göteborg skulle vara vad de är. Den som skickligt spelar på detta kan ofta avfärdas som populist, men fyller också ibland funktionen av sanningssägande slav på trögskallarnas triumfvagn.