Integrations- och invandringsfrågan hör ihop

Igår överlämnade integrationsminister Nyamko Sabuni en proposition med åtgärder för att snabba upp invandrares väntetid mellan uppehållstillstånd och jobb. Mer behöver göras, noterar jag på SvDs ledarsida.

7 år. Så lång tid tar det från det att en invandrare får uppehållstillstånd tills dess att densamme har ett arbete, om man tar mediantiden som riktmärke.

Hälften av männen har jobb efter fem år. För kvinnorna är bilden ännu dystrare. Efter fem år i Sverige står nästan två av tre invandrarkvinnor fortfarande utan arbete. Och för en stor del tycks arbetslivet aldrig komma närmare hur lång tid som än går. Omkring var fjärde invandrare har efter nio år i Sverige fortfarande inte hittat sitt första jobb.

De uppgifterna förklarar varför professor Jan Ekberg nyligen i Invandringen och de offentliga finanserna – en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi kunde konstatera att invandringen har inneburit en belastning på svensk ekonomi de senaste decennierna.

På grund av det låga deltagandet i arbetskraften blir inbetalningar i skatter och avgifter betydligt lägre än utbetalningar för bidrag och ersättningar – någonstans mellan cirka 40 och 60 miljarder kronor per år, för att vara konkret.

[...]

De stora svårigheterna ligger sannolikt inte inom integrationspolitikens räckvidd. I det EU-täckande Migrant Integration Policy Index är Sverige det land som får högst snittbetyg. Vad gäller invandrares lika tillgång till arbetsmarknaden bedöms Sverige vara bäst. Där sköter vi oss alltså redan.

Det är det andra som är svårt, som sammansättningen av dem som flyttar hit. 2007 hade Sverige flest asylansökningar av alla EU-länder. Som andel av befolkningen hade vi åtta gånger fler än hela EU15. De som invandrar på grund av skyddsbehov, och deras anhöriga, är som regel mindre attraktiva på arbetsmarknaden.

Det är inte helt lätt att åtgärda. En inblick i hur det kan se ut gavs när Borlänge kommun kartlade de nyanlända vuxna förra året. 53 procent var analfabeter.

Det finns en uppfattning som går ut på integrationen är en frågeställning och att invandringen är en annan. Men siffrorna ovan antyder att ämnena är svåra att separera på det sättet. En lyckad integration när invandringen är omfattande kräver rimligen att man tar hänsyn till, eller modifierar, sammansättningen av gruppen som invandrar.

En arbetskraftsinvandring av kanadensisk modell, exempelvis, skulle möjligen kunna skapa jobb i en sådan grad att det skulle kompensera för den andra delen invandrares lägre attraktionskraft på arbetsmarknaden.