Opinionsläget

SCB:s partisympatiundersökning ger de rödgröna snudd på egen majoritet, trots att både S och V trampar vatten. Om alliansen ska kunna ta in underläget (hela behövs inte, men några procentenheter måste vinnas från de rödgröna) så måste de nu presentera ett framåtsyftande budskap, och inte bara betona det ansvarstagande och konsoliderande. Det kommenterar jag på SvDs ledarsida.

Mätningen har två vinnare. Den ena är Miljöpartiet, som ökar till 8,4 procent, och därmed befäster sin position som rikets tredje största parti. MP vinner just nu väljare från alla andra partier, utom Kristdemokraterna. I synnerhet unga, kvinnor, kommunanställda och studerande dras till MP.

Den andra vinnaren är gruppen övriga partier, där Sverigedemokraternas del är 5,1 procent, och där även Piratpartiet ingår. Hit drar unga, manliga, LO-anslutna väljare.

Man kan tycka vad man vill om MP och SD, men de har några saker gemensamt. De har väldigt tydliga profilfrågor, de har bägge identifierat avgränsade samhällsproblem som de påstår sig ha lösningarna för, och de saknar all form av regeringserfarenhet. De är, med andra ord, helt framtidsinriktade.

Under året som gått har Allianspartierna, på grund av den ekonomiska krisen, talat om politik nästan enbart i termer av regeringsduglighet, ansvarstagande och förvaltande. Man har pekat bakåt, på lyckade reformer och att folk fått mer i plånboken.

Unga lättrörliga väljare tycks dock inte benägna att belöna ett väl utfört jobb, ens i kris.

Noterar att Rickard Westerberg på DN tycker lika. Betyder det att analysen var grund, eller att nån av oss har fel?