So you hired a dick to find an asshole?

På SvD.se gräver jag ner mig i historiska jämförelser baserade på Aftonbladets årliga popularitetsmätningar av ministrar.

Snittbetyget för regeringen Reinfeldt blev i år 2,89. Det är mer än Perssons kabinett någonsin uppnådde. 1998 fick regeringen Persson 2,84 i snittbetyg. Högre än så kom S-regeringarna aldrig.

Under det opinionsmässigt katastrofala 2007, då Alliansregeringens popularitet drabbats av avgångna ministrar, gavs snittbetyget 2,78. Det är det lägsta som Alliansregeringen sjunkit till. Men den nivån kunde regeringen Persson för det mesta bara drömma om. Faktum är att regeringen Reinfeldt slår alla tidigare uppställningar av regeringen Persson i tre mätningar av fyra.

Den borgerliga debattören och bloggaren Dick Erixon har med nitisk folkbildarvilja samlat statistiken på sin blogg (www.erixon.com). Den som tar sig tid att studera siffrorna ser att Cristina Husmark Pehrssons 2,4, till exempel, likaväl kan betraktas som ganska lyckat. Den socialdemokratiska sjukförsäkringsministern Maj-Inger Klingvall nådde aldrig högre än till 2,3. Den centerpartistiska infrastrukturministern Åsa Torstensson, med 2,7, står sig rätt bra mot kommunikationsminister Ines Uusman, som aldrig fick över 2,4.

Näringsminister Maud Olofsson som i årets mätning, efter bilindustrins kris och all uppståndelse, faller till 2,7, klarar sig också ganska hyggligt. Jämför med socialdemokratiska föregångarna Anders Sundström, vars bottennotering var 2,2, och Björn Rosengren, som slutade vid 2,3. Ja, jämfört med deras är Maud Olofssons popularitet närmare kungahusets.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin backar i år till personlägsta 2,6. Men hans socialdemokratiske företrädare, arbetslivsminister Hans Karlsson, hade samma siffra som toppnotering. Han fick två gånger betyget 2,3.

Det är en artikel som inte hade skrivits utan Dick Erixon, och hans statistik över borgerliga och socialdemokratiska regeringar.