söndag, oktober 31, 2010

Pressen gör fortfarande fel som avstår från etnicitet

Två personer sitter i häkte efter gårdagens antiterrortillslag i Göteborg som riktades mot fyra individer, samtliga släkt med varandra. De anhållna är en 28-årig man, bördig från Syrien, och hans äldre släkting, en 48-årig man. De gripna beskrivs som praktiserande muslimer boende i Göteborgs problemområde Gårdsten.

Men bara i Aftonbladet.

Med hjälp av annan press går det knappt att teckna en vag bild av personerna. Då har ändå GT varit på hembesök hos och rentav intervjuat en av de gripna. Där kan man utläsa följande.

Två av de gripna är bröder, 33 respektive 28 år, och de bor som grannar i flerfamiljshus i Gårdsten. Storebrodern, som är trebarnsfar, är frisläppt, medan lillebrodern är anhållen "misstänkt för förberedelse till terrorbrott".

Den andre anhållne är 48 år, tvåbarnsfar och egenföretagare, och bor "i ett radhusområde". 48-åringen är anhållen på samma misstanke.

Och på en fjärde adress, men även han bor i ett radhus, greps en 39-årig man, också han egenföretagare, gift och far till "fyra små barn". 39-åringen är frisläppt, men GT:s redogörelse för förhören med mannen ger antydningar om inriktningen på utredningen.

Han fick redogöra för sina personuppgifter och livshistoria, tillfrågades om sin politiska ståndpunkt.

- De frågade vad jag gjort den 25 oktober. Jag berättade allt, säger 39-åringen.

Utredaren var särskilt intresserad av ett telefonsamtal som 39-åringen ringt till en släkting - en av de nu anhållna.

Man visade sedan några bilder. De föreställde de tre andra misstänkta: 39-åringens farbror och två av hans kusiner. Samtliga ostraffade och väletablerade i Sverige.
Intressant förvisso. Den 25 oktober snappades alltså det hot upp som satt igång utredningen, som tydligen inte gällde en sprängd lastbil i Nordstan, men ändå karaktäriseras som bombhot. Samma datum återfinns i Aftonbladet. Men saknas det inte något i GT?

GT har identitetsuppgifterna. Ändå skriver man ingenting om etnicitet eller religionstillhörighet, trots att dessa uppgifter är helt centrala för informationen. Är männen bördiga från Jemen eller Sri Lanka? Är männen muslimer eller hinduer? Det är hypotetiska frågor, men exempel på att etnicitet och religionstillhörighet kan vara centrala pusselbitar, och att journalister inte kan strunta i att förmedla dem reflexmässigt.

De etiska reglerna säger att man ska avstå från att beskriva etnicitet, nationalitet eller religiös åskådning när det saknar betydelse – men så är det sannerligen inte här.