Svenske självmordsbombaren - bakgrund

Den svensktunisiske Al Qaida-medlemmen som kallades Abu Mua'az har sprängt sig och andra till döds i Irak, avslöjar bloggaren Florian Flade på ojihad och hänvisar till jihadiforum på nätet.

Although it was not exactly identified where the Swedish suicide bomber detonated his explosives, it was said the attack took place in early August. Archive data shows that on August 7th, a suicide bomber attacked a Iraqi police patrol in Mosul killing one policeman and injuring six other people.

I contacted Swedish security officials and the Ministry of Foreign Affairs yesterday to ask about the case of the Swedish suicide bomber. They confirmed the information has reached them but they cannot say if the information is correct. „This information has come to our knowledge in recent days“, spokesman for the Ministry of Foreign Affairs told me.

Expressens duktige reporter Kassem Hamadé berättar utförligt om saken, och har även intervjuat den svenska hustrun.

I måndags ringde telefonen.

- Det var en man som ringde mig. Han sa väldigt kort: "Din man är död. Han har blivit martyr." Och la på.

Svenska utrikesdepartementet utreder nu om Annas man är död.

- Ingen myndighet har varit i kontakt med mig - bekräftat dödsfallet eller frågat om min man. Men Säpo har varit här flera gånger och frågat om honom medan han har varit i Irak, säger Anna.

Terrorgruppen Den islamiska staten Irak - en del av al-Qaida - uppger att 36-åringen dött i en självmordsattack som han utfört åt dem.

I ett pressmeddelande som al-Qaida gått ut med på flera islamistiska hemsidor hyllas 36-åringen:

"Vår broder, (36-åringens namn), har dött som martyr."

"Gud är stor, Gud är stor. Må Gud ta in honom i paradiset", skriver terroristerna.

Attentatet utfördes under Ramadan, som i år varade mellan den 11 augusti och den 9 september, men det är oklart vilket datum.

Mannen ska ha stoppats i en vägspärr i Mosul i norra Irak och då utlöst självmordsbomben. Flera poliser skadades och dog i sprängattacken.

En massiv serie sprängattentat riktade mot irakisk polis och militär utfördes runtom i Irak den 25 augusti, som ett direkt svar på beskedet att USA skulle dra ut sina trupper ur landet. Över 60 personer dog och mer än 250 skadades.

Anna vet inte heller de exakta omständigheterna kring makens död, men säger:

- Jag är inte förvånad över det här. Det var väntat.

- Det han har gjort är rätt. Jag är stolt över honom, säger Anna.

Anna har berättat för barnen att pappa är död.
Har de förstått det?

- Ja. De är ledsna, deras pappa är borta. Det är klart att jag också är ledsen, men vad kan man göra.

Den som letar bakgrund bör ta del av mitt avslöjande från januari 2008 om att mannen tagit värvning i Al Qaida (som faktiskt fick SvD creddat i Washington Post!). Själv intervjuade jag hustrun för Magasinet Neo i november 2009 (artikeln finns på nätet). Då sa hon bland annat så här:

”Ja, alltså. Vi delar ju åsikterna. Jag är ju också muslim, så jag tycker inte att det är någonting konstigt, det han har gjort. Jag anser ju som praktiserande muslim att det tillhör våran religion, att muslimer också ska ha rätt att skydda sig själva och inte bara stå där när andra länder bombar sönder muslimer. Det vore ju lite märkligt, ifall vi bara ska stå där med händerna i kors medan andra fäller bomber på oss.”

/.../

”Alltså, ni kallar det för terrorism. Men det är ju det som är lite knasigt, tycker jag. Det är inte alls terrorism. Det handlar om en muslim som har suttit i Sverige och mått dåligt över att han har sett hur amerikanerna bombar sönder muslimer som inte kan försvara sig själva. Han har rest på sig själv från sin dator och gått dit för att hjälpa sina bröder och systrar, det är vad min man har gjort. Och sen om ni vill kalla det för en terrorhandling, det är upp till er, men så ser inte jag det, och så ser inte min make det heller.”

/.../

”Jag vet inte om du läste de här papprena som varenda man som hade kommit till Irak fick några frågor ställda i. Det är just de frågorna som hittades på de där papprena. Om du läser då angående min man, så har han fått frågan ifall han vill vara en aktiv soldat, eller om han ville vara en sån här självmordsbombare, eller vad det nu var. Om du läser där på vad min make svarar på de där papprena, så valde han att vara en aktiv soldat. Alltså, på samma sätt som amerikanarna är där. Enligt religionen, så är det enda han har velat göra, det är att hjälpa andra muslimer. Och ingenting annat. Och han har inte åkt dit för att köra någon buss till någon marknad och spränga sig själv och en massa kvinnor och barn i luften. Det är inte alls vad det handlar om. Så det är i alla fall vad min make har åkt dit för.”

/.../

”Om man tar sin religion på allvar, om man har den verkligen i sitt hjärta, så, ja, man ska resa på sig som man, man ska hjälpa sina systrar och bröder i islam, det är en plikt i islam. Sen beror det ju på vilken muslim du går och frågar. Jag anser att de som säger att det inte är en plikt – antingen så förnekar de det bara för att de försöker övertyga sig själva att de inte behöver lyfta ett finger för någon annan människa, utan bara kan glida omkring här och tänka på sitt eget.”

/.../

”Eftersom man stämplar det här som det värsta hemskaste brottet i hela universum ifall man lyfter på sig och hjälper sina systrar och bröder – det är klart, jag säger det till dig, det är sjukt. Det är som att säga, trampa på mig du, jag ska inte trampa tillbaka. Vad är det för dumheter, liksom?”

/.../

”Om han skulle komma hit. Okej, vi kanske skulle kunna sitta här och dricka te i tre dagar, och så går han ut och blir överkörd av en bil. Det kan hända i alla fall. Varför inte låta honom, då, göra det han vill, och det han blir glad över, och känner att han gör någonting bra för sina systrar och bröder i islam och framför allt för guds skull? Jag känner så: är han glad är jag glad. Jag är inte glad ifall man har någon make som sitter framför datorn och bara ägnar sina dagar åt att titta på hur blir plågade världen över och bara mår dåligt. Det är faktiskt så: är han glad är jag glad. Och jag och barnen mår ganska bra och är glada.”

/.../

”Ja, alltså, stöd från andra personer med samma åsikter som jag, ja visst får jag det. Men, nej, det finns säkert också folk som tycker att det är jätteknasigt.”

/.../

”Det är faktiskt inte så många som vet om vem jag är och vem min make är. Det är mina närmsta vänner. Annars så är det inte så många som vet. Om jag går i moskén – det är ingen som vet ’Aah, det är hon som är gift med han som inte är här’. Det vet ju inte folk.”

/.../

”Men det är klart att jag får stöd. Det kanske finns fler som önskar att de vore i samma sits som jag är.”

/.../

”Oh, ja. Det finns många. Nej, alltså, jag har inte några siffror att ge dig, men alltså, det finns många. Sen kanske det finns fler som har män som har dött, eller som har blivit fängslade nånstans på vägen. Den siffran är högre än de som verkligen har kommit fram, liksom.”