I Medierna om terrorismbevakning

I helgen hade P1s mediegranskande magasin Medierna ett långt inslag om bevakningen av terrorism i Sverige, vilket berörde flera av de frågeställningar som drivits av undertecknad under åren.

Den saknade terroristbevakningen

Den svenska terrorism-granskningen kom ju igång - lite yrvaket får man lov att säga - i slutet av förra året, efter självmordsbomben i centrala Stockholm 11 december. Knappast någon svensk redaktion hade byggt upp en djupare kunskap om våldsbenägna islamistiska miljöer. Något som visat sig få allvarliga följder för medierapporteringen.

Bristen på en djupgående och kunnig bevakning av just det islamistiska terrorhotet blev tydlig när Thomas Heine - korrespondent på danska tidningen Jyllandsposten - nyligen skulle skriva vad som händer på terrorfronten i Sverige.

I en artikel konstaterar han att han är tvungen att följa alternativa nyhetskällor på nätet, och att man på bloggar och andra sajter skriver mer initierat än nyhetsjournalisterna i ämnet.

En av de bloggare han följer är Per Gudmundson, till vardags ledarskribent på Svenska dagbladet. Att den som är intresserad av att följa vad som händer på den våldsbenägna islamistscenen hänvisas till en blogg istället för till breda nyhetsmedier riskerar att få djupgående följder för våra medievanor, tror Thomas Heine.

Varför har det blivit så här? Vad är det som gör att just den här rapporteringen är så svår - till skillnad från mediernas bevakning av andra samhällshotande grupperingar som t ex nynazister eller organiserad brottslighet? Och vad kan det få för konsekvenser?

Det går att lyssna på nätet.