Professor Mattias Gardells tajming: "Inga muslimska bomber i år heller"

I professor Mattias Gardells bok Islamofobi från i höstas summerades 2010 lite väl tidigt.

Sidan 113:

"Frånvaron av islamisk terror fick inget genomslag i media år 2010, inte heller åren dessförinnan. Inga braskande rubriker i kvällspressen lockade med "Rädslan för islamisk terror överdriven", "Muslimer extremt fredliga" eller "Inga muslimska bomber i år heller". Dokument inifrån gjorde inga avslöjande reportage om fredsbudskapen i de muslimska friskolorna, ingen talade om källarmoskéer som underjordiska fredscentraler och Nalin Pekgul tog inte tillfället i akt att berätta att hon minsann träffat fredliga muslimer i Tensta. Istället närde media allmänhetens fruktan för islamisk terror genom dramatiska rubriker om terrorgripna och terrorsvenskar då svenska muslimer arresterats på, som det skulle visa sig, lösa boliner. Så skedde exempelvis i februari 2008 då polisen arresterade tre Somaliasvenskar i Rinkeby och i september 2009 då Mehdi Ghezali, Awad Munir och Safia Benaouda gripits i Pakistan. När samtliga senare släpptes utan att åtal väckts blev rubriksättningen föga dramatisk och sannolikt gjorde rättens bedömning mindre avtryck hos allmänheten än de slutsatser media dragit på förhand. Så bidrar media till att befästa en bild utan underlag där det som är empiriskt möjligt att fastställa – frånvaron av islamisk terror – vänds till sin motsats".

Gardell lyckas påstå att 2010 passerade utan terrordåd trots att en svensk medborgare sprängde sig mitt i Stockholms city, lyckas nämna Munir Awad, gripen i Danmark, lyckas peka ut svensksomaliern Ali Yassin "Beynax" som var med och grundade det Hizbul Islaam som idag ingår i Shabaab, och lyckas dessutom påstå att det är hans egen verklighetsbeskrivning som är empiriskt bevisad, i samma stycke.

En bedrift. Inte konstigt att DN Kultur gång på gång kallar boken för "standardverk".