Självmordsbombarhustrun: Jag lade ut ljudfilerna

Svenske självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs hustru erkänner att – precis som antagits här tidigare – det var hon som publicerade ljudfilerna med hans testamente på YouTube, i en intervju som sänts i TV4 Nyheterna.

– Jag trodde folk var intresserade om sanningen om varför han gjorde det, säger Mona Thwany.

Intervjun är, precis som den häromdagen i News of the world, gjord av den kontroversiella journalisten och konvertiten Yvonne Ridley, vilket tycks innebära att inga kritiska följdfrågor ställs. Tittarna får inte veta varför ljudklippen bildsattes med martyrromantik (en hustru torde ha svårt att smälta konceptet med de 72 jungfrurna), varför hon lade ut alla tre filerna när "sanningen" rimligen enbart krävde en, eller hur det kom sig att hon att döma av aktiviteten på hans Facebooksida bejakade hans radikalisering (och inte tog avstånd som hon säger att hon gör nu).

Man får heller ingen förklaring till varför hon ytterligare någon dag senare, efter att ha publicerat ljudfilerna, ändrade bakgrundsbilderna så att YouTubekontot närmast fick karaktären av hyllningssajt. Och så vidare.

Människor kan naturligtvis reagera på olika sätt vid nära anhörigas död, och den stress som husrannsakan och några förhör medför, kan förstås leda till de mest oväntade reaktioner. Ändå är det svårt, för en betraktare, att inte gripas av misstanken att hustrun, även om hon inte på förhand kände till dådet, trots allt delar ideologi med maken.

En mer väntad reaktion vore kanske att gripas av ändlös sorg, oro och desperation. Kanske söka professionell hjälp och vård, eller sluta sig tätt in till de närmaste i familjen. Att sätta sig ett par timmar vid redigeringen i datorn, adda lite nya kanaler på YouTube, plocka bilder från Facebook, kan verka, säg, udda. Men alla är ju olika.

Men det är klart: om makan delar gärningsmannens extrema ideologi, och känner viss stolthet över att han startat anfallskrig mot Sverige och därmed blivit martyr – så framstår reaktionen som mer rimlig. Då är beteendet bara ett lojalt fullföljande av hans vilja, som också är i linje med hennes övertygelse.

Det är naturligtvis inget olagligt i detta. Det är lagligt att vara extremist på det här sättet, precis som det är lagligt att vara stolt hustru till en nazistisk mördare. Men det är en politisk handling som förtjänar granskning.

Det saknas nu inte möjligheter att granska vad hustrun påstår. Loggar över telefonsamtal skulle kunna visa om hon verkligen fick så många frågor om vad han gjort som hon påstår. Kopiorna av hennes beteende på hans Facebooksida, som finns nedsparade, kan visa om hon kan ha varit ovetande om hans ideologiska utveckling. Förhören med henne, som polisen rimligen gjort flera stycken av, skulle kunna visa om hon berättar samma historia hela tiden.

Det mesta kommer förstås att komma fram i polisutredningen, men det vore ju spännande om journalistkåren kunde ligga före internets privatsnokar för en gång skull.

Uppdatering 5/1 kl 09.01:

Aftonbladet lyckas få ställa en kritisk fråga, med anledning av att hustrun faktiskt postat tre ljudfiler; en bildsatt med Hoor-al-Ayn (benämningen på de 72 jungfrur en martyr får i paradiset), en med islams baner i lågor, samt en med självmordsbombarens porträtt (se skärmdumpen ovan).

Svaret visar att hustrun antingen inte förstår frågan – eller ljuger.

Nu erkänner Mona att det var hon som publicerade klippen:

– Alla svar fanns i hans meddelanden. Det kändes så smärtsamt att berätta vad han sagt om och om igen. Lite naivt tänkte jag att folk var intresserade av att få veta sanningen om varför han gjort det, så jag la ut dem på hans Youtube-kanal, berättar hon.

Men när Aftonbladet via Yvonne Ridley sent i går kväll konfronterade Mona med frågor om de bilder som illustrerade Taimours testamente på Youtube är hon oförstående:

– Jag har inte varit inblandad i nåt sånt och jag har ingen aning om vem som har gjort det. Jag laddade upp ljudfilen med en stillbild av min man och ingenting annat. Jag vet ingenting om någon referens till 72 jungfrur, det är första gången jag hör talas om det, säger hon.

Uppdatering 5/1 kl 12.04:

Nu är YouTubekontot nerstängt "eftersom användaren har avslutat sitt konto". Bland det sista som hände på kanalen var, bisarrt nog, att en prenumeration på "SwedishDictatorship" inleddes, samt att svenska tv4-tittare frågade i kommentarsfältet på mona123timo om det inte var möjligt att visa Taimourklippen igen, något som avvisades av användaren av "security reasons" - det skulle kunna vara farligt att reta upp någon.