Fjäriln vingad syns på Haga

I dagens SvD skrev jag om mordet på svenske Joakim Dungel.

"Pastor Terry Jones och hans lilla sekt förtjänar verkligen förakt. Men han ska inte göras ansvarig för attacken på FN och mordet på svenske Joakim Dungel, något man tyvärr kan få intryck av i rapporteringen.

Under påståenden som att det var ”koranbränningen som utlöste den dödliga attacken” (TT 3/4) ligger ett rasistiskt synsätt. Tankefiguren bygger på att muslimen, för det första, är så djupt religiös att varje förolämpning är outhärdligt kränkande, och för det andra, saknar möjlighet att kontrollera sin vrede.

Det är bekanta resonemang. Svarta har påståtts inte kunna kontrollera sexualdriften, till exempel. Den människosynen leder till tron att en pastor från andra sidan jordklotet utlöser islamiskt raseri. Mördarna själva anses inte förmögna att bära ansvar för att en svensk får halsen avskuren."

Det är en bisarr föreställning att en uppeldad bok på ena sidan klotet leder till krig på den andra –det är som tanken på fjärilen vars vingslag bli en orkan... Om det ligger något i det antagandet tycks vindströmmarna snarast gå i motsatt riktning. Fjärilens vingslag i Afghanistan känns nu av i Stockholm.

Kanske borde jag istället ha skrivit om hur vi i Sverige har påverkats av jihadisterna.

I morse hörde jag att Kulturhuset i Stockholm har ställt in en dansföreställning, därför att den medverkande gruppen citerat Koranen, vilket rönte kritik i en enligt uppgift raderad Facebooktråd. Den konstnärlige ledaren för Kulturhuset – Eric Sjöström – som fattat beslutet bloggar frikostigt om sin egen moraliska kollaps. De två inläggen visar att han själv inte vet vad han har gjort.

Först påstår han att föreställningen var en säkerhetsfråga:

"Anledningen till att jag tog det drastiska beslutet att ställa in en föreställning samma dag var att jag kände att det fanns en möjlig risk och därmed en oro och osäkerhet ur mitt perspektiv kring arrangemanget. Jag kan inte tillåta att vi tar den allra minsta risk för våra besökare."

Men ett dygn senare påstår han att han ställde in av konstnärliga skäl.

"Syftet med hela evenemanget var att stärka kvinnans roll inom den urbana danskulturen. Det var först några timmar innan föreställningen skulle gå av stapeln som det uppdagades för arrangören Freshest och Kulturhuset genom en diskussion på Facebook att en av de medverkande grupperna hade använt text ur Koranen. Vi tillsammans med Freshest upplevde att fokus förflyttades från projektets grundidé bara några timmar innan arrangemanget skulle gå av stapeln.

Freshest arbetar hårt och medvetet för att stärka kvinnans roll i den urbana danskulturen och det var också det man ville lyfta, inte frågan om hur man använder religiöst material i konstsammanhang. Den frågan är, som jag skrev i mitt förra blogginlägg, också värd att diskutera och det har jag tankar på att vi borde hitta en form för.

Men som sagt, det var inte frågan om islam och konsten, som arrangören och därigenom vi ville belysa. Den frågan kräver ett strategiskt förhållningssätt och är större än just det här enskilda evenemanget."

Men det var inte därför Eric Sjöström ställde in. Han ställde in för att han tycker att vissa saker inte är värda att ta strid för.

Sjöström ställdes inför en högst konkret valsituation. I ena vågskålen de västerländska fri- och rättigheter som ger unga flickor möjlighet att utöva streetdance och kritisera patriarkala strukturer. I andra vågskålen risken för kritik - och i värsta fall hot och våld.

Kvinnans rätt att klaga på en patriarkal religion, ja rentav kvinnans själva lust att dansa, visade sig väga lätt. Det var inte värt priset för Eric Sjöström.

Talibanernas krav gör dock inte halt vid att utesluta flickor ur det offentliga rummet. Så frågan är rimligen vilket värde som Sjöström får lägga i vågskålen nästa gång.