Svenska unders öden och äventyr

Modevetaren Karin Falks bok Det svenska modeundret fick mig att filosofera om alla svenska under. Därför handlar dagens ledarsida om Tekoindustrin, om Nynningen, och om svensks kulturentreprenörer.

"Modevetaren Karin Falks Det svenska modeundret (Norstedts) handlar ytterst lite om politik. Falk resonerar förstås om modets förhållande till omvärlden, om konsumtion som kvinnofråga och till och med om Birgitta Dahls banbrytande byxor, men boken är framför allt samtidshistoria för den modeintresserade. Det är som att läsa ett extra långt avsnitt av Susanne Ljungs radioprogram Stil i P1: välformulerat och initierat. Boken berättar om de märken och designers som etablerats från den första vågen med Acne, Nudie, WESC och Whyred i början på 1990-talet, till 2000-talets Hope, Rodebjer och V Avenue Shoe Repair.

Ändå är det politiskt. Varje gång ett svenskt 'under' kommer på tal står ju alltid en politiker där och solar sig i glansen på galan.

Man menar att det svenska musikundret beror på den kommunala musikskolan, trots att det uppenbart inträffade långt tidigare (kanske när Lars Gullin utsågs till bästa nykomling av Downbeat 1954?) Man pratar om ett svenskt filmunder, men när Filminstitutet sjösattes 1963 hade Ingmar Bergman redan erövrat världen, och då var han ändå långt efter Victor Sjöström, Mauritz Stiller och Greta Garbo. Och nu försöker man lägga tassarna på ett dataspelsunder också."