Syntetiskt sittfläsk och Thomas Östros DNA

Min ledare i torsdagens SvD kritiserade politik som födkrok. Den skrevs innan jag visste att Annika Billström (S) minimerar sin lön och maximerar sin vinst för att kunna få bibehållen pension från politikerkarriären. Då hade jag kanske fokuserat mer på sådan omoral än på fenomenet "den politiska klassen".

"Som vanligt reses krav på att politiker ska återgå till sina jobb efter slutfört uppdrag, i stället för att belasta skattebetalarna. Men, frågar sig den luttrade, vilka jobb då?

Ta Fredrik Reinfeldt, som ett tankeexperiment. Till vilken arbetsplats skulle han återgå? Innan han blev statsminister 2006 var han partiledare i tre år. Dessförinnan riksdagsledamot, vilket han blev vald till år 1991, ungefär i samma veva som han blev ungdomsförbundsordförande. Innan dess hade han hunnit med att vara borgarrådssekreterare i Stockholm, sitta i Täbys fullmäktige och leda Borgerliga studenter. Till och med under sin militärtjänstgöring satt han i värnpliktsriksdagen.

Samma sak med hustrun Filippa Reinfeldt. Innan hon blev sjukvårdslandstingsråd i Stockholms län satt hon som kommunalråd i Täby. Dessförinnan arbetade hon som assistent åt Gunnar Hökmark (M) på näringslivets tankesmedja Timbro, och på Moderata ungdomsförbundets kansli.

Det var förresten så de fann varandra: i ett utskott i MUF. Och för ett år sedan fick deras äldste son Gustaf arbete på samma ungdomsförbund (han har nu dock tagit ett jobb på McDonalds).

Missförstå inte. Fredrik Reinfeldt är lika lämplig för statsministerämbetet som någon annan. Craig Venters labb skulle inte kunna odla fram en mer ändamålsenlig politiker ens med fri tillgång till syntetiskt sittfläsk och Thomas Östros DNA.

Men han är just politiker, och inget annat. Det finns inget jobb att gå tillbaks till."