Vänstern och budgetreglerna

Den svenska vänsterns förhållande till budgetreglerna är en het potatis. Det var där den stora sprickan gick i det rödgröna "blocket" inför förra valet, och frågan är inte mindre angelägen efter krisåren. Om Håkan Juholt vill framstå som ansvarstagande bör han rimligen tala ur skägget om var Socialdemokraterna står. I juli avslöjade jag att Juholt säger en sak i Sverige och en annan sak i Bryssel.

Inom Sveriges politiska vänster är det vid budgetreglerna som den stora skiljelinjen har gått. När Mona Sahlin först formade den rödgröna koalitionen uteslöts Lars Ohly och Vänsterpartiet just med hänvisning till att Vänstern ville avskaffa budgetramarna. Först efter att Lars Ohly förödmjukat sig och slutligen accepterat reglerna släpptes Vänsterpartiet in i det rödgröna samarbetet. I samma sekund som koalitionen sprack efter den borgerliga valsegern återgick det forna kommunistpartiet till sina gamla hjulspår, och är i dag åter ensamt i riksdagen om att vilja luckra upp regelverket.

Presskonferensen med Waidelich stillade således en berättigad oro. Även den nya socialdemokratiska ledningen garanterar sunda statsfinanser, lät man förstå.

Den 23 juni undertecknade dock Håkan Juholt ett dokument med motsatt innebörd. Då träffades partiledarna från EU:s alla socialdemokratiska partier i The Leaders’ Conference of The Party of European Socialists (PES). Visst fokus där hamnade på Håkan Juholt som ny i kretsen, men det mål ledarkonferensen enades om att arbeta för har inte rapporterats hemma i Sverige.

En av punkterna i det dokument som antogs kräver att EU:s medlemsländer, på nationell nivå, ska kunna undanta statliga investeringar från budgetreglerna.

”At the national level: a smart fiscal rule (our ’golden rule’) to ensure the sustainability of public finances, leaving out productive public investments from equilibrium targets”, som det heter ordagrant i uppropet From Economic Chaos to Economic Governance.

I dagens SvD påminner jag om detta dubbelspel, och kräver att Socialdemokraterna förklarar vilken linje som gäller.

På hemmaplan hyllar man de svenska budgetreglerna. Man säger sig värna stabila statsfinanser, budgettak och överskottsmål, som ju har gjort att Sverige har klarat sig bättre genom kristiderna än de flesta andra länder. Men när Socialdemokraterna förhandlar i Bryssels korridorer lovar Juholt att skrota samma strama regelverk, och undanta statliga investeringar från de svenska kraven på långsiktig hållbarhet.

De europeiska socialdemokratiska partierna menar att detta vore en ”smart fiskal regel” som man gemensamt lovar att försöka införa på nationell nivå. Men i själva verket skulle ju en gemensam överenskommelse innebära att Sveriges strama regler skulle luckras upp och vårt särskilda försprång tas bort. Sverige skulle bli mer likt Grekland, drastiskt uttryckt.

Man kan förstås hävda att Sveriges ekonomi borde bli mer som Greklands. Det är en fullt legitim politik – som dock enbart drivs av Lars Ohly och Vänsterpartiet. Men man kan inte vilja både och.

Socialdemokraterna förklarade aldrig riktigt hur de fick de där två ståndpunkterna att hänga ihop, efter SvD:s avslöjande. Nu närmar vi oss dock höstbudgettider, så det börjar bli dags att få veta hur det ligger till.

Den 26 augusti skrev Håkan Juholt och Tommy Waidelich en debattartikel i DN om ekonomin, som en passning till regeringens budgetförhandlingar på Harpsund. Där fanns inget om hur viktiga de hårda svenska budgetreglerna har varit under krisen. Tvärtom talade man om att ”bygga ett internationellt ekonomiskt system” för att kunna ”genomföra de investeringar som är nödvändiga”.

Artikeln gjorde det lätt att misstänka att Juholt och Waidelich har bestämt sig för att luckra upp de svenska budgetreglerna och göra vår budgetdisciplin mer lik den grekiska.

Men i förrgår, däremot, kommenterade Waidelich KI:s konjunkturrapport med återhållsamma maningar som ”nu är det viktigt att ha marginaler” och ”det är viktigt att vara försiktig”. Å andra sidan är det svårt att veta vilken vikt som ska fästas vid hans uttalanden. När SVT frågade Waidelich om eurokrisens påverkan svarade han ”jag är ingen expert, men vi får se”.

Så frågan kvarstår. Om Socialdemokraterna har bestämt sig för att luckra upp budgetreglerna borde de väl säga det till väljarna?

Min gamla bloggpost innehåller relevanta länkar, inte minst till den bloggare, Bengt O Karlsson, som ursprungligen noterade saken.