Svenska hjärnan bakom attentaten mot Jyllands-Posten intervjuad

Han har aldrig åkt fast – men beskrivs som "en central person i extremistcirklar i Stockholm". Han har haft en av al-Qaidas toppar som inneboende. Han har varit en hårsmån från att terroriststämplas av FN. Och nu kan det avslöjas att han är länken mellan två stora försök att skapa blodbad inne på Jyllands-Postens lokaler i Köpenhamn.

Sedan en vecka pågår i Danmark en rättegång mot fyra män från Sverige som anklagas för att ha försökt attackera Jyllands-Postens och Politikens lokaler. Bevisläget ser tungt ut för de fyra anklagade Munir Awad, Omar Aboelazm, Mounir Dhahri och Sahbi Zalouti. Svenska Säkerhetspolisen har avlyssnat och övervakat, och danska PET tycks ha byggt ett starkt åtal – medan de åtalades undanflykter är rakt igenom patetiska. De åtalade lär fällas. Frågan är snarare om deras attentat var del av en större terrorplan.

Jyllands-Posten avslöjar idag, efter att ha fått insyn i utredningsmaterialet, att de fyra attentatsmännen från Sverige kan kopplas till ett större sammanhang. Trådarna löper till terroristgruppen Lashkar e-Taiba, till al-Qaida, till internationell terrorism – och till en liten skinnbutik på Gamla Brogatan i centrala Stockholm.

I oktober 2009 greps pakistansk-amerikanen David Coleman Headley vid en flygplats i USA, på väg till Pakistan.  Utredningen mot honom visade att han var en av männen bakom det extremt blodiga terrordådet i Mumbai 2008, och att han på uppdrag av superterroristen Ilyas Kashmiri även hade haft i uppdrag att anfalla danska Jyllands-Posten. Men inte bara hade Headley besökt Danmark och undersökt den tänkta attentatsplatsen – han hade också varit i Sverige för att leta tänkbara attentatsmän.

Besöket i Sverige rönte viss uppmärksamhet och därmed beskrevs hur Headley hade träffat en 'Farid', som dock inte ville bli inblandad eftersom han "var konstant övervakad".

Nu avslöjar Jyllands-Posten att en av de fyra åtalade i Köpenhamn, Sahbi Zalouti, stod i kontakt med samme 'Farid'. Och att samma telefon som kontakten sköttes med användes även av Mounir Dhahri.

De fyra i Köpenhamn tycks således knutna till den tidigare komplotten mot Jyllands-Posten.

Jyllands-Posten 27/4:

"Trods mange lighedstegn har det ikke tidligere været muligt at knytte personkredsen fra de to voldsomme terrorplaner til hinanden, men nu forbindes de gennem en 51-årig svensk-marokkaner der er yderst kendt i det islamistiske miljø i Stockholm. 

Farid er hverken tiltalt eller sigtet i nogle af sagerne og er på fri fod, men har – ifølge Jyllands-Postens oplysninger – været i kontakt med hovedpersonerne fra begge terrorsager på afgørende tidspunkter. 

[...] 

MD har under retssagen virket som manden, der drev terrorplanerne frem, og SZ har forklaret i retten, at MD efter hjemkomsten fra Pakistan havde kontakt til en person enten i Pakistan eller i Stockholm, der var bindeled i forbindelse med terrorplanerne. 

Om det bindeled er Farid er uvist. Til gengæld står det klart, at SZ lånte sin telefon til MD. Den telefon blev brugt til at ringe flere gange til MD’s 19-årige datter. 

Men den blev også brugt til at ringe til Farid. Det skete tre gange den 6. december om aftenen, og det skete igen to gange i juledagene, få dage før anholdelserne af svenskercellen, som fandt sted den 29. december 2010. I dagene op til afrejsen fra Stockholm til København diskuterede cellen intenst, hvad der skulle ske, når de ankom til JP/Politikens Hus på Rådhuspladsen. 

Det helt centrale spørgsmål er dog, om de planer, som David Headley blev forhindret i at udføre, da han blev anholdt, er de samme planer, som svenskercellen ville udføre et års tid senere. 

Den internationalt anerkendte terrorforsker fra forsvarshøjskolen i Stockholm, Magnus Ranstorp, siger om det faktum, at svenskercellen havde kontakt til Farid: 

»Det har massiv betydning for forståelsen af de terrorforbindelser, der truer Skandinavien. Det dokumenterer, at der er forbindelser til tunge Al Qaida-folk som Ilyas Kashmiri, og det styrker sandsynligheden for, at disse fire mænd ikke kun er en løs gruppe, der handlede på egen hånd. Der har længe været spekulationer om, at dette terrorangreb var et forsøg på at gennemføre, hvad David Headley aldrig nåede. Det er der meget stærke indikationer på nu. Det næste store spørgsmål er, hvem de tiltalte, ikke mindst MD, har været i kontakt med i Pakistan.« 

Magnus Ranstorp, der har et stort indblik i terrornetværk, betegner Farid som en »connector«, der er en helt central skikkelse i de islamistiske kredse i Stockholm."

'Farid' heter Farid Lamrabet, och har enligt amerikanska underrättelser kodnamnet 'Abu Umar'. Han invandrade till Sverige 1985 och blev svensk medborgare 1993. Han var tidigare gift och har sex barn. Han har försörjt sig genom att driva företag där han importerar marockanskt hantverk och säljer skinnjackor.

Namnet Farid Lamrabet kom i offentligheten 2006 då FN och USA terroristlistade den svenske medborgaren Mohamed Moumou. Den sistnämnde, som sedermera under namnet Abu Qaswarah sprängdes till döds som andreman för al-Qaida i Irak, bodde ihop med Farid Lamrabet. Adressen blev intressant för hela världen. Att döma av nu offentliga telegram försökte man terrorstämpla även Farid.

Efter det blev Farid, som redan beskrivits, åter ett världsnamn när det visade sig att han rekommenderades som ärketerrorist av självaste Ilyas Kashmiri för att slakta Jyllands-Postens redaktion.

Farid Lamrabet har inte velat svara på några frågor om sina kopplingar. I själva verket har ingen svensk (eller annan) tidning lyckats få ett enda citat ur Farid.

Journalisten Magnus Sandelin, som är specialiserad på extremister, har dock lyckats att få honom på band. I den lysande boken "Jihad – Svenskarna i de islamistiska terrornätverken", som kommer i maj, intervjuas Farid Lamrabet efter ett besök i skinnbutiken på Gamla Brogatan.

"Jag bestämmer mig för att besöka en av Farids butiker i centrala Stockholm. Farid är inte där, men jag lämnar ett meddelande till en av de anställda. Lite senare ringer Farid upp mig på min mobiltelefon. Jag förklarar mitt ärende och undrar om jag kan träffa honom för en intervju. Han tycker inte att det är någon bra idé. 

– De skriver bara det som folk vill höra. Bara det har med islam att göra så anses det vara terrorism. Du kommer inte heller att framställa muslimer som oskyldiga och orättvist behandlade, säger han.

– Jag skulle ändå tycka att det vore värdefullt om du ville kommentera uppgifterna om att du skulle ha varit med om att…, försöker jag. 

– De har skrivit en massa, det journalister skriver allihop är samma, de måste hitta på nånting för att fylla tidningarna och sälja tidningar. Det är ingen som har kommit och suttit och sagt att de ska skriva neutralt och trovärdigt. 

– Jag vill försöka vara neutral, jag vill höra alla versioner. Det har ju varit en diskussion om att du skulle sättas upp på en terrorlista. 

– Det spelar ingen roll, jag bryr mig inte, de kan skriva vad de vill, de kan sätta upp mig på vad de vill. 

– Men är det fel det som har stått i tidningarna? Att du eventuellt skulle haft … 

– Gör du en intervju med mig eller? 

– Nej, jag bara… 

– Jag ska tänka på saken. 

Längre än så kommer jag inte. Farid lägger på och ringer aldrig tillbaka."