Om jihadresenärer i SvD

Skriver på ledarsidan om Sveriges oförmåga att stoppa jihadresenärer – detta med anledning av misstankarna om svenskt deltagande i terrorattacken mot köpcentret Westgate i Nairobi.

Ett utdrag:

Säkerhetspolisen har uppgett att ”ett trettiotal” personer har rest från Sverige till Somalia sedan 2006 för att delta i jihad. Flera av dem har varit väl synliga. Så sent som förra månaden figurerade en ”Brother Mo’alim Khalid from Sweden” i propagandafilmen The Path to Paradise. 2010 uppmanade ”Abu Zaid – Sweden” andra somalier från Sverige att följa honom i det heliga kriget, och till mord på konstnären Lars Vilks, i propagandafilmen Inspire the Believers. Och en av rörelsens högsta ledare, Fu’ad ”Shongole” Khalaf, bodde länge i Sverige. Extra bekymrande blir det hela då al-Shabaab officiellt är en del av al-Qaida.

Kriget i Syrien har bara pågått i två år. Under den tiden har drygt trettio personer rest dit för att ”ansluta sig till al-Qaidainspirerade grupper”, sade Säpo i våras. Den siffran är föråldrad nu – fler har bevisligen åkt sedan dess. Några har också återvänt hem. Hotbilden är därför mångfacetterad. Inte bara kan jihadresenärerna från Sverige begå terrordåd i Syrien. Även närområdet kan drabbas, precis som Kenya just nu. För att inte tala om Sverige.

Svensk säkerhetspolis kan i dag inte hindra dem som är på väg till konfliktzoner. Det finns inga lagliga medel att göra det. Det är inte olagligt att vara medlem i en terroristorganisation. Det är inte olagligt att delta i ett träningsläger hos al-Qaida. Det är inte ens olagligt att vara fotsoldat i al-Shabaab. Det enda Säpo kan företa sig är frivilliga [sic!] samtal för att försöka övertala dem som är på väg.