Minority report

I år har frågan om tidelag verkligen blommat ut. Till och med justitieminister Thomas Bodström har diskuterat saken i en interpellationsdebatt i kammaren. Annars har det mest varit miljöpartister, som Gustav Fridolin, Ulf Holm och Maria Wetterstrand som har drivit frågan de senaste åren. Jag vet inte varför just miljöpartisterna känner sig extra manade att åtgärda att människor vill ha sex med djur. Men man känner ju till att de hade en hel del problem med trädkramare förr om åren.

Uppenbarligen råder det en del förvirring i frågan. Allmänheten känner inte till rådande lagstiftning, menade Sven-Erik Sjöstrand i Vänsterpartiet när han interpellationsdebatterade i fredags.

Tidelag är alltså tillåtet i Sverige. 1944 avskaffades förbudet, i samma veva som förbudet mot homosexuella förbindelser mellan personer över 18 år togs bort. Det låter kanske märkligt, men förr i tiden, innan web-indexeringen uppfunnits, buntade man ihop sodomiterna i en enda grupp.

Förbudet mot tidelag var urgammalt. I Tredje Moseboks artonde kapitel, där de kristna reglerna för sexuallivet utvecklas, står det till exempel att företeelsen är en "vederstygglighet". Straffet för att ha sex med djur var inte lindrigt. De bibliska straffbestämmelserna hittar man i tjugonde kapitlet.

"Om en man beblandar sig med något djur, så skall han straffas med döden, och djuret skolen I dräpa. Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed, så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem."

Nåväl. Idag är tidelag alltså tillåtet. Men det råder förvirring om lagstiftningen. Inte minst ibland de folkvalda.

I flera riksdagsmotioner, bland annat Fridolins, hänvisas till att förbudet fram till 1944 varit del i något slags djurskydd. Så var det tydligen inte. I en debattartikel i Aftonbladet, införd den 25 januari i år, reder folkpartisten Birgitta Ohlsson och representanter för alla övriga riksdagspartier - som tillsammans utgör en sammanslutning i parlamentet som kallar sig "Riksdagens Djurskyddsforum" - ut begreppen.

"1944 avkriminaliserades tidelag i den svenska lagstiftningen. Tidigare fanns det en paragraf i strafflagen som förbjöd sådana handlingar. Mellan åren 1880 till 1944 dömdes 751 personer för att ha begått sexuella handlingar med djur. Det fanns dock inga djurskyddsskäl bakom det tidigare förbudet mot tidelag, utan tidelag sågs som en pervers form av sexualitet."

Så nu vet ni det.

Djurplågeri, däremot, är förbjudet. Djurplågeri regleras i brottsbalkens sextonde kapitel, trettonde paragraf, och anses vara ett ganska allvarligt brott mot allmän ordning, med upp till två års fängelse på straffskalan. Djurens välbefinnande garanteras av en egen lag, som inte har så mycket med sex att göra: djurskyddslagen. Där stadgas att djuren har rätt att leva under betingelser som låter djuren bete sig "naturligt".

Djurskyddslagen skyddar dock inte djuren från den art av psykisk kränkning som spridandet av djurpornografi antas utgöra. Och det retar upp djurrättsvännerna. Innehav och distribution av djurpornografi är alltså tillåtet. Miljöpartisterna Gustaf Fridolin, Ulf Holm, Maria Wetterstrand och Åsa Domeij, vänsterpartisten Sven-Erik Sjöstrand, moderaten Marietta de Pourbaix Lundin, centerpartisten Johan Linander med flera, vill alla ändra på det.

"Användning av djur i pornografiska sammanhang är en grov kränkning av djuren som uttryckligen ska förbjudas", skrev Maria Wetterstrand med flera miljöpartister i en motion hösten 2002.

Ett helt annat synsätt på sex mellan människor och djur lanserades på sextiotalet. I Lars Ullerstams fantastiska debattbok "De erotiska minoriteterna" normaliserade författaren snart sagt varje sexuellt beteende. Sex med djur var inget undantag.

"Könsumgänget med djur, tidelag (zoofili, bestialitet, sodomi) är ett vanligt beteende hos människan och inte bara något som cirkulerar i anekdotfloran kring romerska kejsare och andra historiska personligheter. Tidelag har varit ett ceremoniellt inslag i religiösa kulthandlingar hos många folk, t.ex. hos de klassiska grekerna. Allra rikligast förekommer detta slags könsumgänge i trakter, där det till följd av religiösa och sociala förhållanden råder sexuell nöd, t.ex. i Sydeuropa och Främre Orienten."

Ullerstam tyckte synd om de människor som tvingades smyga med sin sexualitet, och ville förändra synen på tidelag.

"Är det inte på tiden att vi kastar av oss detta moralok? Kinsey berättar om många framstående män, som fått sina liv förstörda av en mer eller mindre konstant ångest att deras ungdomliga zoofila eskapader skall uppdagas för omgivningen. Själv har jag träffat på ett tragiskt fall där fruktan för omgivningens dom sannolikt starkt bidrog till att patienten råkade in i ett gravt psykiskt insufficienstillstånd med tveksam prognos ("sensitiver Beziehungswahn"). Skall detta vara nödvändigt i ett modernt samhälle?"

Det var andra tider, helt enkelt. Den radikala ståndpunkten för trettio år sedan var att det var synd om människan, och att pornografins stora problem var att den var av så låg kvalitet.

"Sverige har, med vissa undantag, en dålig pornografi. Den är avancerad men rå. Omväxlande men känslolös. De som behöver pornografi förtjänar en bättre", skrev Leif Silbersky i debattboken "Såra tukt och sedlighet" 1969.

Nu har Ullerstam fallit i glömska, och Silbersky skriver inte så mycket om sex längre. Helt andra röster har givits plats.

"Vi i Vänsterpartiet säger att all form av pornografi innebär någon form av exploatering om det inte finns ett aktivt medgivande från alla parter. Ett aktivt medgivande för sexuella handlingar är nödvändigt för att det ska ske på lika villkor för alla parter. Djur kan inte ge ett aktivt medgivande och bör därför betraktas som exploaterade av människan", sade Sven-Erik Sjöstrand i interpellationsdebatten i fredags.

Jag är inte säker, men det låter som om Vänsterpartiet lämnar en liten öppning för sex mellan djur och människa, bara det sker på djurets initiativ. Och sånt kanske kan hända, vad vet jag?

Ullerstam hänvisade i alla fall till att sex över artgränserna förekommer rikligt i naturen.

"Att olika arter kopulerar med varandra är vanligt i djurriket, framför allt kanske hos de högre däggdjuren (National Research Council Conference on Mammalian Sex Behavior, New York 1943). Varför skulle då detta beteende anses vara en avart, då den förekommer hos homo sapiens?"

Och då faller ju djurskyddslagens tanke om att djuren ska leva under betingelser som möjliggör "naturligt" beteende. Tänkte inte på det, som det hette förr.

Nåväl.

Frågan debatteras mer än någonsin. Exempelvis Johan Hakelius undrar varför djursex diskuteras så mycket just nu.

Min teori är att det är ett fullkomligt riskfritt sätt att ställa sig in hos den påtryckningskraft som djurrättsrörelsen utgör. Riskfritt, därför att ingen lär ställa sig upp till försvar för djurknullarna. Ingen i kammaren lär harkla sig och säga "Ursäkta, men jag och Rosa tycker faktiskt om varandra", och så vidare. Riskfritt för att det sannolikt är ett oerhört begränsat beteende.

Frågan debatteras i alla fall mer än någonsin, som sagt. Sven-Erik Sjöstrand och de andra i riksdagen gläder sig säkert. Och nu har även jag dragit mitt strå till upplysningsstacken. Tidelag är tillåtet. Djurplågeri är förbjudet. Så nu vet ni det.

Summary in english:
Contrary to popular belief, sex between man and beast is legal in Sweden. It is not legal, though, to inflict pain in the ass...