The new China - for social democratic children

En av de stora fördelarna med att jobba inom public service är bokflödet. Då tänker jag främst på det fina biblioteket inne i Radiohuset. Det finns dels ett vanligt bibliotek, och dels en separat, enorm, avdelning för musiklitteratur.

Det vanliga biblioteket har en ständigt pågående utgallring där jag brukar fynda. För ett år sedan var jag väldigt orolig över utgallringen. Under en period dök det upp väldigt många liberala ekonomer i skräphögen.

En ny ekonomisk världsordning?, av Marian Radetzki, Till världskapitalismens försvar, av Johan Norberg, och sånt.

Givet Sveriges Radios historia började jag misstänka att bibliotekarierna rensade ut misshaglig litteratur.

Men det var inte så illa. Nån vecka senare började det dyka upp vänster-ekonomer. Sven Grassmans samlade produktion. Skönt.

Det var alltså inte en kommuniststyrd utrensningsaktion. Det var bara gammalt vanligt kunskapsförakt.

Nåväl.

På senare tid har gallringen nått fram till barnbokshyllan. De flesta böckerna där är stämplade Barnprogramredaktionen, och har alltså kunnat användas som inspiration till eller grund för barnprogrammen.

Häromdagen plockade jag på mig en rar barnbok, utgiven 1975 av det fina gamla förlaget Tiden, grundat 1912 för att ge ut socialdemokratisk litteratur.

Barnboken heter Det nya Kina, och är en väldigt lättläst bok - för de allra yngsta unga örnarna får man förmoda - med många stora och fina bilder.

"Han har det bra, den gamle kinesiska bonden, som står med sitt barnbarn i famnen. Han har en ordentlig bostad, han har varma och hela kläder och han kan äta sig mätt. Han har anledning att vara glad. Förr i tiden hade bönderna det svårt. De var mycket fattiga, men det värsta var att de ofta inte fick mat. Det allra värsta var att de ofta måste hungra, fastän det fanns nog med mat."

Det var det första stycket. Sedan följer en 40 sidor lång hyllning av den kinesiska diktaturen, lovprisande den planekonomi som svultit ihjäl miljontals människor, utan tillstymmelse till antydan att detta samhällsbygge skulle vara problematiskt. Tvärtom lär boken barnen att den kinesiska vägen är önskvärd.

"Ingen i Kina kan bli rik genom att tjäna pengar på andra människors arbete eller genom att köpa något billigt och sälja det dyrt. Men eftersom man hjälps åt blir alla mindre fattiga för varje år som går."

Inte heller kulturrevolutionen är problematisk.

"Det är inte bönder somarbetar på den gröna åkern. Det är lärare, kontorsfolk och tjänstemän. De ska inte bara sitta bakom sina skrivbord år ut och år in. Folks sätt att tänka beror på det arbete de har... ...Därför måste de människor som inte är bönder och arbetare delta i allmänt praktiskt arbete. På det sättet lär de sig att de inte skall känna sig finare, och de lär sig att se saker och ting från böndernas och arbetarnas synpunkt."

Boken slutar stilenligt.

"Det är människor på alla fotografierna i den här boken. De många framstegen och den socialistiska uppbyggnaden av Kina är möjliga bara därför att människor arbetar ihop med andra människor.

Kineserna säger: "Av allting i världen är människan det mest värdefulla."

Världshistorien skapas inte av kungar och kejsare, utvecklingen beror inte på presidenter och ministrar. Alla framsteg i världen är frukten av vanliga människors arbete, deras hopp och deras vilja till förändring.

Det gamla Kina var som en mörk natt.
Det nya Kina är som en ljus dag."

Som sagt: en socialdemokratisk barnbok från 1975. Inte omöjligt att den använts i barnprogrammen i statsradion.

Utgallrad. Efter trettio år.

Regeringen Persson svansar dock fortfarande för Kina.

Summary in English:
The best thing about working in public service broadcasting is the nice library i Radiohuset (the Radio-house). They sort out and discard old books continously, and I regularly find little gems.

In this text I muse over a children´s book named "The new China". The book was published 1975 by social democratic publishing house Tiden (Time), and teaches small children of the socialistic paradise.