Taxes and the strategic use of debt

I dagarna presenterade Fredrik Reinfeldt Moderaternas nya skatteretorik. Många bedömare har uppfattat utspelet som en omsvängning av den faktiska moderata politiken. Landets lustigaste frisyr Lars Stjernkvist, uppfattar dock att det rör sig om en taktisk bluff, vilket jag, med något annorlunda infallsvinklar än Stjernkvist, ska beskriva nedan. Det är roligare än det låter. Jag lovar!

Är det någon som kommer ihåg Bo Lundgren? Inte det.

Bo Lundgren är en farbror som kommer från Skåne och klär sig i Ulf Brunnberg-blazer. Det ryktas att han under en period var ledare för landets näst största politiska parti. Han är ihågkommen, förvisso av få men dock, för en sak.

Inför det förra valet kampanjade Bo Lundgren med budskapet att Moderaterna ville sänka skatterna med sammanlagt 130 miljarder kronor. Det var mycket modigt. Svenska väljare tycker nämligen inte, till skillnad från resten av världen, att skatter är av ondo. Tvärtom tycker svenska väljare att höga skatter är helt acceptabelt så länge pengarna läggs på något bra. Och eftersom svenska väljare inte läser exempelvis "Vad kostar verksamheten i din kommun?" så kan Socialdemokraterna obehindrat påstå att pengarna används väl. Bo Lundgren var alltså mycket modig. Som straff förlorade han sitt jobb.

Fredrik Reinfeldt har lärt sig läxan. Han vill inte bli bestraffad av väljarna, så han kommer att kampanja med betydligt lägre siffror. Och det kanske funkar. Men det kommer inte att påverka de borgerliga partiernas faktiska politik.

Tider med borgerligt maktinnehav drabbas nämligen av genuint usla finanser (bortsett från i regioner och kommuner där det borgerliga maktinnehavet är mycket långvarigt, såsom Kävlinge och Lidingö). Det beror på två saker.

Det första problemet för en borgerlig regim är den borgerliga splittringen, som ofelbart leder till inomborgerlig överbudspolitik. Centerpartiet måste tänka på bönderna och därför dela ut glesbygdsbidrag och bygga motorvägar till Myckelgensjö. Folkpartiet måste värna sin väljarbas av lärare och därför höja anslagen till skolorna. Kristdemokraterna göder sin väljargrupp och inför därför subventionerade begravningar. Och så vidare. I evighet. Detta innebär alltså att utgifterna aldrig kan sänkas med ett kortvarigt borgerligt styre. Så även om alltså skatten sänks, hamnar den offentliga ekonomin i sån kris att ingenting vinns. Och det är ju väl känt. Titta bara på budgetunderskotten under de borgerliga regeringsperioderna.

Men tänk om borgarna kommer överens om ett ansvarsfullt beteende och låter bli att gödsla pengar på sina favoritgrupper?

Inte för att jag tror att det skulle kunna ske, tyvärr. Men vi kan, för exemplets skull, föreställa oss det. Ansvarsfullt beteende. Okej.

Då inträder finansiellt problem nummer två. Det är inte så känt bland allmänheten, men forskningen har faktiskt visat hur det ser ut.

En borgerlig regim, som tvivlar på att bli omvald, sabbar medvetet ekonomin, och därmed efterträdarens politiska möjligheter. Låter det konstigt? Jag kan ge ett exempel. Låt oss kalla det Stockholms läns landsting.

I exemplet sitter en borgerlig koalition, kanske med hjälp av ett opålitligt stödparti, vid makten. Koalitionen känner att oppositionen har god chans att ta ifrån dem makten vid nästa val. Skräcken infinner sig. Tänk om sossarna ska kunna bygga upp det vi raserat när de återkommer till ordförandeklubban! Tänk om de ska kunna köpa tillbaks det vi sålt! Vad göra?

Jo, säger en finansiellt och taktiskt kunnig rådgivare. Vi kan föra landstinget till ruinens brant. Då blir sossarna upptagna med att betala av skulder snarare än att föra en expansiv politik.

Låter det bekant? Mm.

Det paradoxala är alltså att den väljare som vill reducera offentliga sektorns storlek utan att riskera statens finansiella trovärdighet måste rösta med Socialdemokraterna. För det är sossarna som kommer att rusta ned den så kallade välfärdsstaten. Men det kommer att ta lång tid. För lång tid.

Summary in English:
The Moderate Party has announced a new tax policy, that possibly will lure Swedish voters into their net. Swedish voters are peculiar in the sense that they like high taxes, so the moderates have reduced their proposed tax cuts. This will, however, have no consequences in reality. The right block always gets into a bidding war with each other when they come to power, so that expenditures rise dramatically, and thus zeroes the positive effects of eventual tax cuts.

Also, whenever insecure of maintaining government, the right block by purpose ruins the finances, so that the socialistic antedecessor won´t be able to execute any expansionist policies. It´s called a strategic use of debt.