Fröken Sverige förlorade oskulden ikväll

Ikväll utses den nya porrigare fröken Sverige på Café Opera. Aftonbladet rasar. Att fröken blivit porrigare är flickfotografen Bingo Rimérs förtjänst, eller vad man ska kalla det. Hans herrtidning Moore gör idag den tävling som förr administrerades av sunda Vecko-Revyn. Fast annorlunda.

- Vi har skrotat det där med fred på jorden, säger Bingo till Aftonbladet.

Och jag tror det var nödvändigt. Det är samma sak som med idrotten. Det är samma sak som med musikunderhållningen i folkparkerna. Det är samma sak som händer alla folkrörelser förr eller senare. Det kommer att hända i framtiden också – jag tror att partiväsende och röstningsprocess kommer att stå på tur ganska snart. Nu senast var det alltså fröken Sverige som gjorde det - förlorade oskulden.

Och dagen efter hänger man ut sitt blodiga lakan på balkongen för att visa att man är vuxen och produktiv. Att man lämnat lekstadiet. Att man är redo att börja jobba. Den oskuldsfulla folkrörelsen har efter en lite plågsam natt förvandlats till en effektiv industri som inte skäms att säga att det handlar om pengar. Bra, växande, arbetande, samhällsnyttiga pengar.

Ett synnerligen aktuellt exempel på folkrörelsernas förlorade oskuld är djupt problematiskt för min hemstad Leksand.

Hockeylaget åkte ur Elitserien. Igen. Det berodde på att bygdens traditionalister inte insåg att hockeyspelet blev av med oskulden för länge sedan.

Traditionalister vill gärna se idrotten som moraliskt uppbygglig, och drömmer om fina frisksportande ungdomar som kan sköta kroppsarbetet i bruket. Se bara HedJohans inlägg som gladdes över Leksands uttåg – Johan anser att hockey förvandlar fina ungdomar till ligister och därför saknar den större värde.

Hockey är djupt rotat i Leksand, helt klart. Nedflyttningsbeskedet tog hårt även fast jag inte är någon fanatiker. Jag försöker själv se nån match om året, och jag gjorde väl någon termin i hockeyskola när jag var barn. Så banden finns. För alla som kommer från Leksand. Men det handlar inte längre om en moraliskt fostrande folkrörelse.

Det är en industri.

Leksands kommunledning, företag och hockeylag insåg det försent. Nu står de inför ett gigantiskt dilemma. Intressenterna har under de senaste åren planerat att göra det enda ett mindre samhälle kan göra för att underhålla ett idrottslag på elitnivå. Man har planerat att göra som i Karlstad, där bygget av den nya arenan givit underlag för de intäkter som fortlöpande genererar Färjestads sportsliga framgångar. Isladan skulle förvandlas till ett nöjestempel där hela familjer och arbetslag skulle kunna konsumera upplevelser och varor.

På fredag fattas beslut om bygget, som beräknas kosta 125 miljoner kronor, i Leksands IFs styrelse. Privata intressenter - det finns många starka företag i Leksands kommun, till exempel Clas Ohlson, Leksandsbröd och handsktillverkaren Ejendals - har lovat att ställa upp med delfinansiering. Kommunen har lovat bort okänt antal miljoner ur medborgarnas fickor för att finansiera infrastrukturen runt Ejendals Arena, som den i så fall kommer att heta.

Men nu har Leksand halkat ur högsta serien, och kalkylen ändrats. Ingen vettig människa bilar fem mil från Borlänge för att se ett lag spela i Division 1, eller Allsvenskan, eller vad det heter. Ingen köper en keps som det står Division 1 på. Inget företag bjuder sina anställda på restaurangbesök med utsikt över en match i Division 1. Folk vill ha underhållning och bra produkter.

Leksand vaknade för sent. Oskulden togs för många, många år sedan, och den går inte att sy dit igen. Och att bygga en elitseriearena åt ett lag i lägre division är ingen vidare bra affär.

Det är svårt att korrekt bedöma betydelsen för Leksand som ort, i synnerhet turist-ort, av att ha ett hockeylag som marknadsföringsinstrument. Att laget som sådant genererar arbetstillfällen är ju klart. Bara de anställda i lag och administration betyder inte så lite i en ort med fjorton tusen invånare. Och hockeyskolan ska man inte glömma, som drar hundratals knattelirar-familjer till dyra hotellnätter i Leksands-bygden. Men marknadsföringsvinsten är ännu större, sannolikt, för turismen i Leksand. De ekonomiska konsekvenserna av Leksands IF är jättemånga och svåra att beräkna – men det är helt klart att det ger plus åt bygden.

Eller gav.

Såväl idrotts- som ekonomiintresserade följer beslutet i Leksands IF. Tänk om det går att finansiera ett återinträde till högsta serien genom att bygga ny arena? Många fullmäktige- och hockeystyrelseledamöter ligger sömnlösa inatt. Tänk om.

Men chansen är nog ute för Leksand. Ejendals privata kapital sattes in för sent. Det kanske är dags att stoppa blodfödet, och investera i något som kan generera intäkter i framtiden istället.

Vi får se om Leksands IF klarar av att ta ansvar för ett sådant beslut.

Som sagt. Ikväll förlorade fröken Sverige oskulden. Det var på tiden. Det finns pengar att tjäna därute. Jobb att göra. Tillväxt. Klart Aftonbladet rasar.