Hus på Solkusten?

För merparten av oss är det enkelt. Ett handslag. Man kommer överens, skriver kanske ett papper, alla är nöjda och belåtna. Sagt och gjort. En lyckad affär för alla inblandade parter är sällan mer komplicerad än så.

Inget tvång. Inget tjafs. Ett handslag, ett papper, också är det klart.

Sen finns det förstås människor som menar att frivilliga affärsöverenskommelser är en alldeles särskilt obehaglig form av tvång och förtryck. Lars Ohly, Vänsterpartiets store ledare, tror inte på det där med frivilliga överenskommelser, till exempel.

Ni kommer ihåg bråket i vintras.

Den nyskilde Ohly skulle hyra andrahandsbostad i Stockholm. Han hittade en lämplig lya, skrev kontrakt, flyttade in - för att sedan anmäla uthyraren till hyresnämnden. Oskälig hyresnivå, tyckte plötsligt Ohly.

Som bostadslös står man såklart i underläge, menade Lars Ohly. Och särskilt i den svåra sitsen som nyskild.

Det är ett intressant underläge, det där man tjänar 45000 i månaden och som ger en rätt att hyra en tvåa på 68 kvadrat i innerstaden med sjöutsikt för 3500 spänn. Ett underläge jag skulle kunna tänka mig att inta vilken dag som helst.

Men tyvärr verkar det inte vara den positionen som bjuds - tvärtom faktiskt!

Nu har det nämligen uppstått en riskabel situation för någon annan hyresvärd. Eller utsugare, som Ohly säkert skulle sagt.

Den här gången är det före detta fru Ohly, alltså Ewa Marklund Ohly, som söker boende. Förvisso för en kortare tid, och förvisso på Solkusten i Spanien, men dock.

Fastighetsägare kanske bör hålla ögonen öppna. Mycket talar nämligen för att Ewa Marklund Ohly delar synen på frivilliga affärsöverenskommelser med Lars. Förtroendeuppdraget i Svensk-Kubanska föreningen, till exempel.