Junilistan kommer ut!

Varje stat har sitt eget maktproblem. Ofta är problemet sammanknutet med konstitutionens utformning eller med partiväsendets struktur.

I Sverige lever vi, som bekant, praktiskt taget i en socialdemokratisk enpartistat. Författningens och partiväsendets utformning samverkar på ett sätt som gör att socialdemokratin i det närmaste aldrig behöver lämna ifrån sig regeringsmakten.

Därför brukar högern och liberalerna jubla vid minsta tecken på att en rörelse uppstår som kan hjälpa till att rubba läget. Högern jublade när Ny Demokrati dök upp, som ni minns. Och liberalerna har uttalat sig glatt inför det kommande valet till EU-parlamentet, eftersom den danskinfluerade Junilistan har kandiderat.

Man tar nästan vad som helst som angriper enpartistaten.

Men jag tror att den borgerliga hejarklacken har missat en del om Junilistan. I kvällens Korseld var det Nils Lundgren, socialdemokraten som toppar Junilistan, som frågades ut (av centerungdomarnas vältalige kandidat Fredrick Federley, samt av moderata valsamordnaren och ungdomsförbundstjejen – sa jag att hon är skitsnygg och skitsmart? - Anna König).

Nils Lundgren visade sig vara ett under av ideologisk vilsenhet. Och det kan nog liberalerna normalt smälta. Men nu var Lundgren vilsen på helt fel frågor. Tokfel.

Det visade sig att Junilistan ville ha övergångsregler.

Det visade sig att Junilistan ogillade tjänstedirektivet.

Det visade sig att Junilistan ansåg att Europa aldrig hade behövt en försvarsmakt (ens i forna Jugoslavien hade det varit bra).

Och det är faktiskt nya uppgifter. Junilistan har inte på något sätt berättat om dessa ståndpunkter tidigare, vad jag vet.

Den som övervägt att rösta med Junilistan gör gott i att se Korseld på nätet.

Innan det är för sent.