Osant och sant

Osanna betraktelser:

Det är roligt (mitt i det sorgliga) att i den havererade flygplatsen se ett franskt problem som inte omedelbart går att skylla på favoritmåltavlan, utan nog har sin rot hos de lata och odugliga grodätande arbetarna. Man ser framför sig hur de skruvar sig plågat i den franska regeringen.
Första reaktionen - vi skyller på George W Bush! Oj då, går inte det?
Andra reaktionen - vi skyller på terrorister! De är indirekt producerade av George Bush. Oj då, gick inte det?
Tredje reaktionen - ööh, vänta, vi kan väl inte skylla på våra odugliga arbetare... Vi skyller på pressade byggtider! Och dem kan vi skylla på kapitalismen. Och då kan vi skylla på Bush!

Hemma i Sverige går vi och väntar på tisdagens stora begivenhet. Pastorn i Knutby-målet ska berätta om sin oskuld, och hur den lättfotade barnflickan lurat honom i säng. Jag kan knappt bärga mig inför den process-etiska debatten (och boken av kristna, utmärkta, journalisten Katarina Wennstam): När är det försvarligt att kalla en flicka Maria Magdalena i rätten?

Sanna betraktelser:

Expressen är landets bästa kvällsblaska. I dagens utgåva skriver Pelle Wendel att: en mindre karismatisk partiledare än Göran Hägglund har sällan skådats varför han kommer att bli kortvarig som partiledare för Kristdemokraterna. Och ingen som såg stendumma partiledardebatten i Agenda igår kan säga emot.

På annan plats beskrivs i vackra ekonomtermer det nya militärstrategiska läget som uppstod i och med digitalkamerornas utbredning så här: priset för ohederlighet har ökat, vilket i ett makroperspektiv kan ge positiva långsiktiga effekter. Kan det sägas bättre?

Aftonbladet kämpar på för att komma ikapp. På kultursidan läggs en helsida åt en avhandling om tidelag. Men det skrev ju jag om i en text för länge sen.