Timbro och bönderna

Pågår det en liberal revolution inom Centerpartiet?

Ja, i alla fall inom toppskiktet.

Idag inledde Centerpartiets Ungdomsförbund sin 85:e ordinarie stämma. (Inom parentes kan jag väl nämna att ett sätt CUF:arna firar detta med är genom en ny layout på hemsidan). Ungdomsförbundet antog på stämmans första dag ett nytt idéprogram. Det nya programmet är, om det inte blev några större ändringar ändringar, publicerat ibland stämmohandlingarna.

Idéprogrammet har tydliga influenser. Och jag tror jag vet varifrån de kommer.

Men man behöver egentligen inte läsa idéprogrammet. Man kan ana en del genom att bara kasta ett getöga på schemat för stämmans första dag.

Stämman smygstartade med ett idéseminarium med Timbro-anställde nyliberalen (och bloggaren) Dick Erixon. Erixon inledde seminariet med ett anförande under rubriken "Varför frihet underskattas och trygghet feltolkas". Det råder ingen tvivel om i vilken riktning Erixon (som faktiskt är gammal centerpartist - ibland misstänkliggjord av vänstern för att ha varit planterad i centern som en slags nyliberal variant på trotskiist) vill att Centerpartiet ska röra sig.

Jag skulle alltså vilja hävda att trygghet kan bara uppnås genom frihet. Självklart behövs en statlig grundtrygghet vid svårare olyckor i människors liv, men i huvudsak är det frihet som i dag saknas för att människor ska kunna känna sig stolta och tillfredsställda med sina liv.

Varför inte göra centerpartiet till den frihetsrörelse som står på de enskilda medborgarnas sida mot staten?

Efter idéseminariet med Dick Erixon kom ett föredrag. Rubriken löd "Till världskapitalismens försvar", och, ja, ni gissar rätt, föredraget hölls av Timbro-anställde nyliberalen (och bloggaren, nu med permalänkar...) Johan Norberg, vars bok med samma titel sprids över världen som klamydia på Kvarnen. Eller nåt.

Efter en paneldiskussion invigdes så stämman på riktigt med ett linjetal av duktige ordföranden Fredrick Federley. Varefter idéprogrammet klubbades.

Idéprogrammets influenser är som sagt ganska tydliga. Programmet har, skulle man kunna säga, skrapat dyngan av skorna och skvätt på lite rakvatten från Grev Turegatan 19.

Det finns gott om exempel världen över som visar att handelshinder håller människor och länder kvar i fattigdom. Vanföreställningar om att protektionism kan lyfta ett land ur fattigdom eller hålla en nations ekonomiska välstånd kvar förlänger bara fattigdom. De länder som liberaliserar sitt land och sin ekonomi har en möjlighet att förändra sin ekonomiska situation och skapa välfärd för mer än en liten elit.

Till världskapitalismens försvar, någon?

Rätten till enskilt ägande är central i den liberala ideologin. Det finns ett sammanhang mellan äganderätten av mark och värdet av att ha en god miljö och drägliga sociala förhållanden för människor.

Till världskapitalismens försvar, NÅGON?

Tänkte väl det. I det tolvsidiga programmet används ordet liberal sexton gånger. Ord som innehåller center förekommer 12 gånger. Bara så ni vet.

En reservation fanns inlämnad angående idéprogrammet inför stämman. Reservanten ville att programmet skulle heta det mer centertraditionella Ekohumanistiskt manifest, istället för det av styrelsen föreslagna Grönt socialliberalt manifest.

Nåväl.

Ni fattar poängen.

Man kan ju undra hur detta genombrott i centerrörelsen har uppkommit. Men man behöver inte undra så länge, eftersom en artikel i senaste Axess, skriven av gamla folkpartisten Sofia Nerbrand (och Johan Norbergs flickvän, för övrigt) ställer just de frågorna.

Mauderniserade socialliberaler, heter artikeln, och finns på nätet. Nerbrand djupdyker genom intervjuer med Maud Olofsson och Fredrick Federley i det nya Centerpartiet och dess tydliga ställningstaganden för frihandel, för fri rörlighet, för EU, och mot främlingsfientlighet, och mot samarbete med socialdemokratin.

Svaren passar bra ihop med nämnda idéprogram.

Centerns alldeles egen ideologi, ekohumanismen, har försvunnit ut i periferin. I dag betecknar sig både Federley och Olofsson som "socialliberaler" som "sätter människan, marknaden och miljön i centrum".

Centern har fått en tydlig ideologisk linje.

– Pragmatismen är borta, slår Federley fast. Det är bara värderingar som styr oss. Hade du gjort den här intervjun för tio år sedan hade du inte hittat så många ideologiska drivkrafter över huvud taget. Det var ett främmande koncept.

Och det är ingen mjuk linje Federley drar (och inte helt olik citatet från Erixon ovan).

Han menar att medborgaren så långt det är möjligt bör klara sin egen försörjning och hjälpa sina nära och kära. Staten ska garantera en ekonomisk grundtrygghet, inte mer.

– Där frivilligsamverkan inte räcker kan det offentliga vara med och finansiera, men det betyder inte att kommunen ska äga och driva till exempel fritidsgårdar. Ofta är det bättre att den nöjer sig med att subventionera lokaler, så får det civila samhället organisera och utveckla verksamheten.

Intressant nog menar Nerbrand att nydaningen av partiet faktiskt hade ursprung i Maud Olofssons föregångare. Nudisten.

Efter katastrofvalet 1998 satte Lennart Daléus i gång det intellektuella arbetet att strukturera och modernisera politiken, vilket resulterade i ett nytt partiprogram med liberala drag 2001. Men stockholmaren Daléus lyckades inte få fäste i centerleden eller väljarkåren och han efterträddes samma år av den folkliga Maud Olofsson från Robertsfors. Hon fick fadersgestalten Thorbjörn Fälldin att komma tillbaka till centerstämman, partiet slöt leden och återgick till att vara ett borgerligt parti i tydlig opposition mot den socialdemokratiska hegemonin.

Nu har partiet föryngrats.

En tydlig generationsväxling har bidragit till detta. Den siste från Olof Johanssons krets, Agne Hansson, lämnade sitt uppdrag som gruppledare i riksdagen i vintras, och många politiska handläggare på riksdagskansliet var nyligen aktiva i centerns högskoleförbund, som länge haft klara liberala stråk.

Och här är vi idag.

Centerpartiets ledning hyr in konsulthjälp från Timbro för att sälja in sin nya liberala ideologi till medlemmarna. Men det finns all anledning att fundera över hur det kommer att gå med att övertala väljarna i glesbygden.

För som jag skrivit tidigare, och som exempelvis Johan Karlsson på Mothugg diskuterat, så hyser centern många knäppgökar i leden, som mer än gärna utökar statens makt på medborgarnas bekostnad. Och dom övertalas nog inte så lätt.

Men kanske byter Centerpartiets ledning helt enkelt väljare?