Medlemslösa partier

I framtiden är väljarna kunder, broilrarna valpar och gräsrötterna boskap. Partierna, som vi känner dem, finns inte.

Förändringen pågår. Det nya kommunikationssamhället har gjort det billigare än nånsin att bedriva kampanj. Med ett par hundra tusen i startkapital och en hyggligt genomtänkt idé kan vem som helst, vilket Junilistan visade, starta ett politiskt parti.

Transformationen är oundviklig. Ingen utanför sektvänstern tycker längre att det är givande att sitta på tretimmarsmöten, ingen vill bränna en fredagkväll på att klistra adresslappar på massutskick, och inte en sund tonåring vill, så länge det är lagligt, sprida slagord på väggarna.

Folkrörelserna dör, en efter en.

Tanken på att avskaffa partiväsendet är inte främmande. Sedan några veckor har man kunnat läsa två artiklar i Dagens Nyheter på samma tema.

Medlemmar inget måste för junilistan, heter den ena. Nils Lundgren berättar där om sina planer för det medlemslösa partiet.

Får han bestämma blir Junilistan det första partiet utan medlemmar.

- Vi måste titta på andra lösningar, säger han. Folk vill inte klistra kuvert och sitta på tradiga möten år ut och år in. Det finns, menar han, två modeller. I den första möts medlemmar på en kongress och väljer en styrelse och ett politiskt program som en kandidat sedan presenterar för väljarna. I den andra går en kandidat direkt till väljarna, säger vad han eller hon står för och låter väljarna ta ställning.

Inte en gräsrot så långt ögat kan nå, med andra ord.

För ett tag sedan så visade det sig att Moderaterna gick i samma tankar som Nils Lundgren. M helrenoverar partiet, hette den artikeln. Där bekände partisekreteraren Sven Otto Littorin att medlemmarna snarast ses som ett hinder.

Ledningen har till och med diskuterat möjligheten av att avskaffa medlemmarna för att själva kunna välja vilka som ska företräda moderaterna och kunna rikta sig direkt till väljarna.

- Det finns tre skäl till att vi kommit fram till att vi ändå behöver medlemmarna. De ger idéerna legitimitet i debatten, styrelser och stämmor behövs för att döma i konflikter, och vi behöver medlemsavgifterna, säger partisekreterare Sven Otto Littorin.

Det är häpnadsväckande. Vi behöver medlemsavgifterna.

Det är inte svårt att föreställa sig att partiledningen fick lite skäll efter den artikeln. Gräsrötter gillar inte att bli behandlade som boskap.

Mästerregissören Alfred Hitchcock hade samma problem med sina skådespelare. Han fick ofta kritik för att han ansågs tycka att skådespelarna bara var boskap.

- Jag har aldrig sagt att skådespelarna är boskap, svarade Hitchcock. Jag har sagt att man ska behandla dem som boskap...

Nåväl.

Det är nog svårt att skära bort rötterna.

Nu ligger i alla fall en ursäktande text på Moderaternas hemsida, som egentligen behandlar samma problematik, men där Sven Otto Littorin använder det där språket som man måste använda när man talar inför kommunledningen i Ånge.

Medlemmarna - grunden för vår organisation, heter det nu.

För en ideell organisation som vår är medlemmen den grundläggande enheten. Det är genom medlemmarna vi förankrar våra ståndpunkter och finner legitimitet i den politik för vilken vi söker väljarnas förtroende.

Efter den inledningen räknar Littorin med massornas stöd. Sen kan han prata förnyelse.

Men vi måste hyvla trösklarna för att göra det lätt för alla slags människor att göra en insats för oss och våra idéer. Steget "från gatan" till fullt medlemskap upplevs idag alltför stort. Detta steg ökar också i takt med att medlemstalen sjunker. Snart har vi bara aktiva moderater som medlemmar.Alltså handlar det om att fylla vårt medlemskap med ett innehåll som är anpassat efter individen. Därför måste vi ta en bred diskussion om medlemskapets innehåll.

Medlemsskapets innehåll.

Javisst.

Det kommer att förändras. Mindre tester har redan genomförts. På högsta nivå. Mauricio Rojas sitter i Riksdagen på ett mandat som tillhör Folkpartiet, men han är inte medlem.

Försöken genomförs också på lägsta nivå. Christian Gergils sliter just nu i inspelningarna av dokusåpan Farmen. Tvivelsutan vill han skaffa sig ett kändisskap som möjliggör en inbrytning i rikspolitiken. Farmen-Christian. Rösta på Farmen-Christian.

Det diskuteras i bloggosfären också. Hos den gamle uppviglaren Dick Erixon (22/7). Hos unge liberalen Mathias Sundin. Och här. Och här.

Ni kan gnälla hur mycket som helst! Det kommer att hända. Allt som är heligt, alltså folkrörelse-Sverige, ska dras i smutsen, det vill säga marknadstänkandet.

Kvar på stormötet sitter sektvänstern och drömmer om att diskutera sig till konsensus. Medan de ritar upp sin karta, så förändras verkligheten.

Jag lovar!