Ullerstam i fårakläder
För ett par veckor sedan kom vänsterns senaste sexualpolitiska utspel. Torbjörn Tännsjö gick ut på DN Debatt till försvar för pissbögarna.
Tännsjö uttryckte det inte så, förstås. Han är ju professor i praktisk filosofi. Debattartikeln kritiserade den så kallade homolobbyn för att inte vara tillräckligt queer. Tännsjö menade att exempelvis Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och andra aktörer inom sexualpolitiken inte bara borde kämpa för traditionella bögpars rätt att gifta sig, utan även borde dra en lans för andra sexualförtryckta minoriteter.
Ni vet, det gamla kälkborgar-argumentet.
HomO Hans Ytterberg och generaldirektören Andreas Carlgren, och andra debattörer på gay-arenan är bigotta småborgare, menade Tännsjö, som inte löper linan ut när det gäller minoritetsskydd.
Då Andreas Carlgren vädjar om att den Svenska kyrkan ska viga också homosexuella par bör han klargöra om han fortfarande har en normativ syn på sexualiteten. Är hans ärende bara att homosexuella ska betraktas som lika normala som heterosexuella? Är hans ståndpunkt förenlig med att andra former av sexualitet nedvärderas? Hur motiverar han i så fall denna särbehandling av homosexuella?
Eller inrymmer hans vädjan också ett krav om att syskon ska kunna vigas av kyrkan? Vill han, i likhet med de resonemang som förts inom liberal ungdom, att också gruppäktenskap ska bli möjliga?
Han bör i så fall säga detta rent ut! Hur ser han för övrigt på sadism, tidelag, pedofili och så vidare i de fall dessa böjelser inte leder till att någon kommer till skada?
Fredrik Reinfeldt och Caroline Krook är förstås skyldiga oss motsvarande besked!
Efter Tännsjös debattartikel har det följt sporadisk skottväxling ("Torbjörn Tännsjö gör märklig sammanblandning", "Hans Ytterberg resonerar som en homofob", "Torbjörn Tännsjö har inte förstått diskrimineringen"), där grundargumentet från HomO Hans Ytterberg har varit att Tännsjö motarbetar de homosexuellas jämställdhetssträvan, och grundargumentet från Tännsjö varit att HomO är -fob.
Debatten har rymt två intressanta detaljer.
Den ena är att HomO Ytterberg tydligt berättat att begreppet "sexuell läggning" enbart rymmer hetero-, homo- och bi-sexualitet.
Enligt de svenska författningar som styr verksamheten för ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (SFS 1999:133, 2001:1286 och 2003:307) definieras sexuell läggning som homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet.
Vilket torde komma som en chock för alla som har tillgång till internet.
Den andra intressanta detaljen är att Torbjörn Tännsjö inte hymlar med vad som inspirerat sexdebatten. Redan i första debattinlägget hänvisade Tännsjö till klassikern på området: Lars Ullerstams "De erotiska minoriteterna" (Zindermans förlag, 1964).
Det är en underbar bok, där inget beteende är för obskyrt för att omfamnas.
Urofiler ("pissbögar") håller till i urinoirer och deras högsta önskan är att träffa någon, som vill ha godheten att urinera i deras hattar eller fickor. Denna glädje tår de sällan uppleva, däremot blir de ofta misshandlade. Att få sina kläder besudlade av urin är givetvis ett respektabelt behov, och det är avskyvärt att höra folk skryta med hur illa de behandlar dessa individer. Jag begär inte att alla skall vara lika frikostiga som den ärbara madame, som å religionens vägnar tömde ett nattkärl över kättaren Pangloss. Men kan man inte villfara deras ödmjuka begäran, så kan man i alla fall kosta på sig att visa dem lite vanlig hövlighet.
Givetvis, Ullerstam. Givetvis.
Lyckligtvis finns hela boken på nätet!
Nåväl.
Tännsjö har varit medlem i Vänsterpartiet sedan urminnes tider (ni vet de där åren som fallit ur partiets minne), och stundom agerat som partiets andlige rådgivare; exempelvis var han en av arkitekterna bakom det partiprogram som fick upprättas när Sovjetunionen imploderade. Så det finns all anledning att hålla ögon och öron öppna i framtiden – så att man inte missar något roligt utspel från vänsterpartiklarna när Tännsjös sexualagenda börjar sippra ner på aktivistnivå. Och det kan ju vara bra Ullerstam i bakhuvudet när debatten börjar.
Jag sätter mitt hopp till motionsfloden. Det är där sexualfrågorna brukar dyka upp.
Nåväl.
Det är naturligt att det är vänstern som är pådrivande i pissbögs-frågorna. Det privata är politiskt, heter det ju i vänsterns tankesfär. Således är sexualiteten för vänstern ett problem som söker sin statliga reglering. För oss andra är ju sexualiteten nånting som ska hållas avskilt från staten eftersom den driver på bredbandsutbyggnaden.
