Köpläge för Wohlin

Med två år fram till riksdagsvalet framstår det kanske som magstarkt att spekulera om valutgången. Jag kan dock inte hålla mig.

De senaste opinionsmätningarna har ju visat att den så kallade Alliansen har tagit ledningen, vilket såklart bemötts med glädje i kvartetten. För mig framstår dock det borgerliga glädjesprutet prematurt. Opinionsmätningarna förbigår nämligen en viktig detalj.

Ett exempel: Dagens Nyheter har redan en temasida på webben om riksdagsvalet. Titta på den. Är det nåt som saknas?

Just det. Ett litet missnöjesparti i mitten.

Junilistan.

Jag hade i torsdags förmånen att växla några ord med listans EU-parlamentariker Lars Wohlin över ett glas skumpa (Wohlin golvade i själva verket tre glas på mitt enda, väldigt statsmannamässigt) i en parlamentskorridor i Bryssel.

Efter några frågor om effektivitetsfördelarna med att vara ett parti utan medlemmar, en diskussion jag intresserat mig för tidigare, och som nu Junilistan satsar helhjärtat på (kan det här jobbet vara nåt?), leddes samtalet in på riksdagsvalet.

Wohlin var synbart upphetsad av tanken. Han hytte med näven i luften för att visa hur man borde slå mot det stelnade partiväsendet. Bryta upp cementen.

Tanken på att ställa upp i riksdagsvalet är ju inte främmande för Junilistan. I en enkät till sympatisörnätverket utreddes frågan om det ansågs intressant att vidga versamheten.

Utvärdering av fråga 6: Junilistan har tillkommit för att driva fram en svensk debatt om Eupolitiken och motarbeta den europeiska politiska elitens strävan att flytta den politiska makten från medlemsländerna till Bryssel. För att åstadkomma detta ställer vi upp i EUvalen. Finns det anledning att på sikt vidga vår politiska verksamhet. Vad tycker Du? Vilka argument finns?

Svar har inkommit från 275 personer. Några har visat sig vara dubbletter, men efter korrigering finns 271 svar.

Frågan är lite svävande i formuleringen och de flesta svar är väldigt försiktigt formulerade, 242 personer har dock svarat så att ett huvudalternativ framgår.

Endast 25 som svarat är helt övertygade, 21 st. för en utvidgning och 4 emot.

Åtta personer lyfter fram kravet på en folkomröstning som en avgörande faktor för hur man skall gå vidare. Av dessa är 6 st. i huvudsak positiva och 2 negativa till en utvidgning.

Det vanligaste argumentet på ja-sidan är att det behövs en förnyelse av den svenska politiken (64), men många lyfter också fram vikten av att Junilistan finns med i Riksdagen där viktiga beslut fattas (28). Många är tveksamma om tidpunkten är den rätta och någon lyfter fram argumentet att Junilistan istället bör stå fadder för en självständig Septemberlista.

Total är 162 av svaren positiva till ett utökat engagemang.

Av de som är emot ett utökat engagagemang tycker nästan hälften (33) att frågan är för tidigt väckt. Det kan bli aktuellt senare men inte just nu. En annan grupp (12) resonerar i samma anda och anser att det är viktigt att vi nu koncentrerar oss på uppgiften i Bryssel. I denna grupp ingår svaret från Helsingborg som omfattar ett 10-tal sympatisörer.

Fem stycken framhåller att Junilistan bör stå fadder för andra partibildningar (Septemberlista) och 16 sympatisörer är direkt negativa och tror inte att vi klarar vare sig administration av ett nytt parti eller att vi kommer att lyckas skapa en gemensam politiks plattform.

Sammantaget är 80 svar övervägande negativa till utökning.

Långt mer än hälften av sympatisörerna bedöms alltså som positiva till en riksdagskandidatur.

Tillfället är lysande, menade Wohlin, för den som rätt kan exploatera den blockpolitiska låsningen genom att identifiera ett antal frågor som skär rakt igenom de etablerade partierna. Breda frågor utan parti-identitet. Vilket ju är Junilistans marknadsidé, tydligt illustrerad i att de tar väljare proportionerligt från alla andra partier.

"Det överraskande är att Junilistan är så brett förankrad över hela Sverige, i alla sociala grupper och i alla ideologiska läger. Det känns helt unikt att man fått till en sådan här lavin som går över hela landet", sade till exempel Sören Holmberg, professor i statsvetenskap till Ekot, i en analys av SVT:s vallokalsundersökning.

Frågor som skär rakt igenom de etablerade partierna.

Wohlin gav till och med några exempel på politiska frågor att gå till val på. Och det var faktiskt inte bara euro-frågor som surrade i hans huvud, även om det inte kändes helt halsbrytande.

# Folkomröstning om den nya EU-konstitutionen.
# Ny folkomröstning om kärnkraften.
# Ökat kommunalt självstyre.

Inga stora överraskningar där, alltså. Kanske hade man kunnat förvänta sig en punkt om fler poliser och domstolar.

Wohlin letade nu efter förtroendeingivande företrädare för listan. Helst pensionärer, fria från familjeansvar, dubbla lojaliteter och med tid i massor. Gärna publika människor, och allra helst något gammalt tv-ankare. Mer än så behövs inte.

Junilistan vill inte ha mer än fyra procent av rösterna.

Wohlin gjorde en liknelse med börsen.

"Det gäller att få de röststarka aktierna i riksdagen", sa han. Fyra procent i vågmästarmitten är värt mer än tolv procent till höger. Och exakt så är det ju. I synnerhet idag, när Vänsterpartiet kokats ner till obetydlighet och Miljöpartiet har institutionaliserat sig på vänstersidan.

De röststarka fyra procenten ligger där och väntar på den som törs.

Och då kan det ju vara dags att fundera på vad som händer efter valet.

Låt oss först titta på hur Junilistan agerar i EU-parlamentet. Där har man anslutit sig till en partigrupp som är otroligt spretig. Det enda som förenar partigruppen är en samsyn om fem, sex olika punkter där de agerar samfällt. För övrigt agerar ledamöterna fritt.

Och tre junilisteledamöters fria röster i det gigantiska EU-parlamentet är naturligtvis betydelselösa. Inflytandet fokuseras enbart på de överenskomna punkterna.

Kanske kan man vänta sig en liknande hållning i riksdagen?

Om nu Junilistan går till val på krav om folkomröstning i konstitutionsfrågan samt kärnkraftsfrågan, och krav om ökat kommunalt självstyre, kanske vi faktiskt kan förvänta oss att de håller sig till det. Att de fokuserar sina anspråk på inflytande till just de frågor som de använt för att vinna röster.

Och då blir regeringsbildningen bara ett auktionsförfarande där höger och vänster får bjuda över varandra i villighet att arrangera folkomröstningar. Bjuder man tillräckligt bra kanske man kan köpa Junilistans voteringar för hela sin politik.

Men.

Som bekant är ju ett parti lite bättre än de andra på att sy ihop regeringsunderlag. De har liksom övat några gånger. Och frågan blir då vad det borgerliga blocket kan erbjuda Nils Lundgren som inte vänstern kan.

Jag har ingen aning.

Men det kommer att bli mycket spännande.