Darke bloggar

1999 publicerades en mycket märklig roman. Willies kök, utgiven på Ink bokförlag, skriven av Niklas Darke, är kanske det mest trippade jag tvingat mig igenom. Faktiskt inget jag rekommenderar.

Men boken var intressant på grund av en sak (bortsett från att Niklas Darke är en gammal kompis, alltså):

Boken höll faktiskt på att inte bli till, alls. Förlaget saknade några tusenlappar för att kunna gå runt med publiceringen. Niklas författardrömmar var hotade.

Men Darke är en sällsynt kreativ textmakare. Niklas Darke frågade kompisen Håkan Bengtsson, i Stockholm känd som cigarrhandlaren Cigarr-Bengtsson och i Dalarna känd som arvtagaren till tidningsimperiet Dalarnas Tidningar, om han inte kunde tänka sig att sponsra det litterära projektet. Gå in med några tusenlappar för kulturens väl.

Det kunde Bengtsson. På ett villkor.

Så kom det sig att romanens huvudperson blev en hängiven cigar aficionado. På sidan 112 utspelar sig följande dialog:

Jag kände mig röksugen.
"Får jag ta din cigarr?" frågade jag.
"Visst, var så god."
Han gav mig cigarren. Jag drog ett bloss.
"Smakar det bra?"
"Inte illa."
"Tacka för det. Den kommer ju från Cigarr-Bengtsson. Han saluför bara förstklassiga rökverk."
Jag rökte och njöt.

Det kanske är vanligt, vad vet jag. Jag känner i alla fall inte till någon annan roman med textreklam.

Nåväl.

Niklas Darke har börjat blogga. Och det är lika trippat där. Just nu rasar han mot Centerpartiet (han bor ju i Gagnef, där centern har 34,4 procent).