En allomfattande islamofobi

En jobbig aspekt med att vara liberal är att de människor vars rättigheter man vill försvara ofta är totala knäppgökar. För mig, som inte tror på någon gud, blir jobbighetsfaktorn hög när det är de religiösas friheter som diskuteras.

Jag tycker såklart att religionsfriheten är ett fundament i demokratin. Jag tycker att religiösa ska slippa förföljas på grund av sin övertygelse. Jag tycker att religiösa ska få klä sig hur de vill (och betonar frivilligheten i detta). Jag tycker att religiösa ska få ha särskilda skolor om de vill (och ställer naturligtvis samma krav på utbildningen däri som i andra skolor).

Dessa mina ställningstaganden råkar sammanfalla med de en knäppgök skulle kunnat föra fram på Svenska Dagbladets debattsida om knäppgöken inte var så besatt av sin paranoia att han ägnar hela texten till att svamla om islamofobi - detta snart allomslutande modeord som numer tydligen kan användas för att beskriva i princip varje integrationspolitisk åtgärd.

Daniel Lillman skriver att integrationsminister Nyamko Sabuni har islamofobiska tendenser. Vilket skulle bevisas av att hon sagt att hon oroas för att islamiska friskolor skulle kunna utgöra plantskola för framtida självmordsbombare, att hon föreslagit obligatorisk gynekologisk kontroll av skolflickor i syfte att stävja könsstympning, och att hon föreslagit att barn inte ska bära få huvudduk.

Lillman och jag skulle kunna vara överens på flera punkter, tror jag, om han fokuserat på argument istället för att missbruka begreppet islamofobi. Om han välkomnat debatten om det problematiska förhållandet mellan religion och förtryck istället för att bara ropa "varg!".

Vi är många som är glada att Sabuni gått i spetsen för denna livgivande debatt om religion, tradition och förtryck. Som Dick Erixon skriver:

Det är utmärkt att vi fått en integrationsminister som vågar föra debatt. Lyssna gärna på Sabuni i Ekots lördagsintervju häromdagen. Det är uppenbart att det fortfarande är fruktansvärt tabu att alls diskutera dessa frågor i Sverige. Sabuni gör en jätteinsats att bryta med detta tabu. Vi måste ge oss rätten att diskutera multikulturalismens problem och inte bara förtjänster, vi måste kunna diskutera om assimilering borde vara målet för integrationen och vi måste, som Sabuni, kunna ställa mänskliga rättigheter över kulturella hänsyn.

Det är en debatt som måste kunna föras utan att man kastar fram islamofobstämpeln hela tiden.

Lillmans text är i stort en upprepning av det upprop som en mängd islamiska organisationer undertecknat, bland dessa SILOM, Lillmans egen förening. Sammanslutningarna påstår sig representera omkring 75.000 av sveriges muslimer. Uppenbarligen är det många som vill göra begreppet islamofobi allomfattande.

För det hela är trams, naturligtvis. En islamofob hade föreslagit gynkontroll av barn till muslimer och inte av alla flickor, hade föreslagit stopp för muslimska friskolor och inte alla religiösa sådana, och hade föreslagit förbud för alla muslimska tecken i klädedräkten och inte bara det som används för att förtrycka kvinnor. Och även då skulle man kunna ifrågasätta om islamofobi vore korrekt term.

Muslimer har större problem än att oroa sig för att Nyamko Sabuni skulle vara islamofob, vilket ju är så uppenbart befängt (hon är folkpartist, för i helvete!) att ett sådant påstående minskar förtroendet för allt annat som uttalas i dessa organisationers namn.

Gnället om islamofobiska tendenser kommer bara leda till pajkastning. Till att någon bloggare gräver fram en text ifrån SILOM och baserat på den säger att SILOM har antisemitiska tendenser.

Såhär, till exempel:

"Frågan som man kanske bör ställa: Om europeerna sympatiserar så med judarna, varför skapar de inte ett hemland för dem där de är välkomna?"

Hoppsan! Antisemitiska tendenser!

Nej. Naturligtvis tror jag inte att SILOM är antisemitiskt. Jag vill bara betona det kontraproduktiva med att göra begreppen så vida att allt passar däri. Det leder till minskad tolerans i stället för tvärtom.

Ett annat, och kanske ännu allvarligare, problem med att påstå att Sabuni är islamofob är det som Fredrick Federley lägger fram. Det kan sätta ministern på en dödslista.

Att ständigt anklaga en person för att vara islamofob riskerar att sätta honom eller henne på en karta man inte vill vara. Den över att vara fiender till Islam och därmed riskera hamna på en rad knäppgökars lista över folk som borde lära sig ett och annat.

Muslimer har större problem. Verkliga problem.

Som frågan om varför så många av världens terrorister säger att de får sin drivkraft från islam. Som frågan om varför stater som påstår att de styrs med islam som grundlag är de mest förtryckande platserna på jorden. Som frågan om varför den pågående islamiska reformationen tycks leda till starkare fundamentalism, tråkigt nog, och inte tvärtom. Som frågan om varför jag, och andra sekulariserade människor, ska tro på att de få svenska imamernas tolkningar av islam är de riktiga och inte de många saudiska.

Lillman och hans följeslagare kommer att få finna sig i att se sin religion granskad i sömmarna. Det är en del av demokratins grundförutsättningar.

Så lägg av nu! Och börja jobba med de verkliga problemen!