Medalj ändå

I Expressen kommenterar Lars Lindström varför bloggaren Magnus Ljungqvist inte fällde handelsminister Maria Borelius.

Att gräva fram negativa uppgifter om politiska motståndare och sedan tipsa en journalist är ett vanligt arbetssätt. Den här partiarbetaren publicerade i stället själv uppgifterna. Därmed skulle det möjligen kunna kallas den politiska bloggens genombrott.

Ett problem med den bilden är att ingen brydde sig. Inlägget publicerades klockan 13.21 och lästes under måndagen endast av de närmast sörjande. Hade ingen effekt.

Nada.

Detta visar på bloggens dilemma. 99 procent av ett par hundra tusen svenska bloggar har inte fler läsare än ett flygblad.

En och en halv timme före Ljungkvists publicering, klockan 11.50, erhöll Expressen det fax med uppgifter om familjen Borelius inkomster som beställts från skattemyndigheten på morgonen. Uppgifter som redaktionen försökt ta fram redan under söndagen.

Siffrorna resulterade i Christian Holméns artiklar som ALLA läste på Expressen.se på tisdag morgon och i papperstidningen senare under dagen, och som citerades överallt i radio, tv och på nätet.

Och det är naturligtvis sant att tidningarna grävde fram samma uppgifter som Magnus Ljungkvist, och att avslöjandet om Borelius skulle kommit förr eller senare, men Magnus ska ändå ha sin medalj för att han var nyhetsledande - alltså först med att publicera.