Lästips

Missa inte Johan Ingerös analys av de (borgerliga) politiska ungdomsförbundens utveckling. Den präglas visserligen av en viss magsurhet gentemot det tidigare egna partiet, men innehåller om man överser med det ett stort mått tänkvärdheter för alla som funderar över det framtida politiska landskapet.

Ett talande citat:

Genom sin självpåtagna roll som borgerlighetens SSU har Luf tyvärr spelat ut sin egen roll. Åtminstone för tillfället.

Den som vill se borgerlig idédebatt bör alltså i första hand vända sig till Muf och Cuf. Båda organisationerna använder såväl hjärta som hjärna och kan därmed täcka upp de flesta bitar av det politiska spektrat. De vågar ifrågasätta sina moderpartier, men gör det aldrig för ifrågasättandets egen skull. De begriper dessutom att de måste förstå grunderna i de olika sakfrågorna, men utan att för den sakens skull snöa in på dem.

Men viktigast: de vågar öppet umgås och diskutera med varandra. De lider inte av någon som helst beröringsångest. De har därmed lyckats skaka av sig det mesta av den sekterism som ofta återfinns i partierna. Det är här den tydligaste skillnaden finns mellan de borgerliga grupperna. Centern och moderaterna diskuterar redan hur socialdemokraterna ska kunna besegras om knappt fyra år. Folkpartisterna är istället sysselsatta med att ta fram en strategi för att sno tillbaka väljare från just centern och moderaterna.