Tobbe

"Hagahallen. Tre och tretti."

På fredagkvällen grät jag. Jag är så jävla gammal nu att skvaller om gamla kompisar lika väl kan innebära dödsbud. Och så jävla ung att jag jag tycker att döden är så orättvis.

Det var Jeppe (från Äppelkarters) som berättade. Tobbe hade visst fått nåt hjärtfel. För ett år sedan. Och jag hade inget hört. Förrän igår.

Alltså, det var ingen nära vän. Jag har knappt sett killen sedan vi ockuperade huset på Bäverns Gränd i Uppsala hösten 1988. Men jag gillade honom verkligen.

Tobbe var full av galet kreativa idéer. Och barnsligt förtjust i folköl. Rödbrusig, lite för tjock, och med något slags talfel, och alldeles underbart galen.

Ett telefonsamtal från honom kunde vara över på ett par sekunder. Och vara ren grekiska för den som inte följde dagsnoteringen på folkisar.

"Hagahallen. Tre och tretti."

Så jävla ledsamt.