Evigt hat återanvänt
Man kan tycka att det är nog illa att Punkt.se, lillebror till landets största tidning, publicerar en text som är rent antiamerikansk. Men det ligger ändå inom ramen för vad jag förväntar mig, tyvärr. Att Punkt.se låter sin USA-hatande kolumnist sno formuleringar rakt av från någon annan understryker dock bara varför man ska förakta blaskan.
Kolumnisten Johan Edström i Punkt.se, 2007:
Trafiken stannar och alla människor går ut från affärerna. Det ska va en tyst minut för dom 5 000 människor som dog i terrorattacken. Jag beklagar djupt dom oskyldiga människor som dog i attacken.Debattören och hiphoplegenden Ken Ring i Sourze, 2001:
Men säg mig, vad hände med den tysta minuten för dom 600 afrikaner som dog i bombningarna av ambassader i Kenya och Tanzania?
Trafiken stannar och alla människor går ut från affärerna. Det ska va en tyst minut för dom 5 000 människor som dog i terrorattacken. Jag beklagar djupt dom oskyldiga människor som dog i attacken.Man kan undra vad redaktören tänkte när han släppte igenom plagiatet. Men det är väl som de säger: hatet förblindar.
Men säg mig, vad hände med den tysta minuten för min kusin som var en av dom 600 afrikaner som dog i bombningarna av ambassader i Kenya och Tanzania?
(via Johan Ingerö och Göken Jonathan)
64 kommentarer:
Bortsett från själva temat så kan jag för mitt liv inte begripa mig på människor som plagierar andras texter. Detta också apropå ditt tidigare inlägg om Vincent och Britney i Somalia. Det är så fult, så billigt och så j-a korkat! Kan man inte formulera sina åsikter själv så är det väl bättre att hålla tyst!
Hur plagiat kan uppröra dig mer än rasism kan väl bara ha en förklaring...
Men här är mer exempel på rasism från Irak sanktionerna som säkert roar många rasister;
"Critics of the sanctions say that over a million Iraqis, disproportionately children, died as a result of them, although other researchers concluded that the total was lower.
UNICEF has put the number of child deaths to 500,000.
The reasons include lack of medical supplies, malnutrition, and especially disease owing to lack of clean water. Among other things, chlorine, needed for disinfecting water supplies, was banned as having a "dual use" in potential weapons manufacture.
On May 10, 1996, appearing on 60 Minutes, Madeleine Albright (then U.S. Ambassador to the United Nations) was presented with a figure of half a million children under five having died from the sanctions. Not challenging this figure, she infamously replied "we think the price is worth it",
http://en.wikipedia.org/wiki/Iraq_sanctions#Effects_of_the_sanctions
Grattis Balans!
Du har just förklarat varför invasionen och ockupationen (även om den senare blev illa genomförd) var nödvändiga för att ge Iraks folk åtminstonde en chans till en dräglig framtid. Saddam låtsades att han hade WMD och i princip alla trodde på honom. Man kunde inte bara släppa på sanktionerna för vilka signaler sänder det (vilket sätter in Albrights citat i ett sammanhang) men samtidigt var priset för att vidmakthålla dem otroligt högt för Iraks civila (till stor del beroende på Saddams grymhet och västeuropas, Rysslands och Kinas flathet och korruption).
Europas tanke verkar ha varit att som en kille sa till mig "det är bättre att låta irakierna ruttna". Ingen krigsmotståndare lyckades någonsin förklara vad man skulle gjort istället, annat än att skylla sanktionerna på USA och fortsätta med dem.
Daniel
Vad man skulle gjort istället var att fortsätta inspektionerna naturligtvis.
http://www.globalpolicy.org/security/sanction/indexone.htm
Men FN hittade inget, amerikanerna hittade inget.
Och nu har 655 000 ytterligare dött förutom de 500 000 barn som dog under sanktionerna.
Är det Hitlers rekord dom siktar på eller?
Och;
"The chief U.N. weapons inspector and his international searchers are shut out of Iraq by the United States."
http://www.cnn.com/2003/US/06/12/blix.interview.cnna/
Men FN inspektörerna var väl bara där för att föräkra sig om att Saddam inte hade något amerikansk Antrax kvar när de skulle invadera.
Och att det var olja invasionen handlade om bör väl nu vara etablerat;
"..nu är den här, Iraks nya så kallade hydrokarbonlag (lagen om gas och olja) som amerikanska regeringen började formulera redan före kriget med Irak.
I framtiden kommer, enligt det irakiska oljedepartementets byråkrater, fyra utländska oljebolag att kamma hem tre fjärdedelar av vinsterna från oljeproduktionen: de två amerikanska bolagen Exxon-Mobile och Chevron och brittiska BP-Amoco och Royal Dutch Shell. ”De fyra stora” dominerar i dag världens oljemarknad. Kontrakten som Saddam slöt med Kina och Ryssland på nittiotalet har förklarats ogiltiga. Den koloniala ordningen från tiden före den irakiska revolutionen 1958 är därmed återställd.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,976417,00.html
Och vilken "överraskning";
Oil & Gas:
Top Contributors to Federal Candidates and Parties
http://www.opensecrets.org/industries/contrib.asp?Ind=E01
Snälla Balans, du får ursäkta om jag feltolkar dig här, men det låter nästan som att du menar att jag skulle vara rasist för att jag fäller en ganska oskyldig - och självklar - kommentar om det värdelösa i att plagiera, oavsett ämne. Men så är det säkert inte, för om det var det du åsyftade så skulle du per automatik sortera in under de adjektiv som jag tidigare använde för att beskriva så kallade journalister som kopierar andras texter och det vore ju trist. Men det är förstås jag som har missuppfattat dig alldeles, silly me.
"Snälla Balans, du får ursäkta om jag feltolkar dig här, men det låter nästan som att du menar att jag skulle vara rasist för att jag fäller en ganska oskyldig"
Jag syftade inte på din kommentar, jag syftade på gudmundsons islomofobiska propaganda kampanj och hans apologism för bush oljekrig.
Det gläder mig att höra. Nu drar jag mig tillbaka för att kontemplera över innehållet i texten istället...
Vill du ha det i ett större perspektiv kan du ju läsa detta med;
As many people have long suspected, George Bush’s wars in Afghanistan and Iraq were undertaken to seize control of petroleum resources in the Middle East. Both invasions were conceived and planned long before 9/11, and the “war on terror” was concocted to disguise them.
http://www.smirkingchimp.com/thread/4608
The wars in both Afghanistan and Iraq were not simply justified and honorable retaliations to the terrorist attacks in New York and Washington. They couldn’t possibly have been that, because both of them were premeditated—conceived, planned, and prepared long before September 11, 2001.
http://www.commondreams.org/views06/1203-21.htm
Islamisternas bombningar av ambassaderna i Tanzania och Kenya genererade säkert en tyst minut både bland amerikaner och afrikaner.
Olja mot mat programmet tillät import av mat och medicin i utbyte mot olja. De enda som är ansvariga för den höga dödligheten bland irakiska barn och vuxna under sanktionstiden var Saddam Hussein och hans Baath-regim. Hans familj lyckades dessutom tillsammans med korrupta FN-företrädare utöka sitt maffialiknande affärsimperium byggt på smuggling och svarthandel med bl a mat och medicin ämnat för den lidande irakiska befolkningen.
Jag förstår inte på vilket sätt det faktum att Saddam var en brutal diktator rättfärdigar varken illegala invasioner eller sanktioner som orsakar massdöd.
Att en brutal diktator beter sig som en sådan, är väl vad man kunde förvänta sig.
Men att regeringar som säger sig företräda motsatsen är minst lika kallsinngt brutala, urholkar bara förtroendet för demokratier och får folk att vända sig till islamism och andra alternativ.
Per,
Snälla, kan du inte blocka "balans"? Jag gillar din blog och halva nöjet är att läsa kommentarerna. Nja, ialla fall de flesta. Balans däremot har inget intresse av att tillföra något till de posts som kommenteras.
Balans,
Eftersom du inte kommenterar inlägget, utan endast är intresserad av att föra fram ditt budskap, i ett helt annat ämne än vad som diskuteras, här tycker jag att du kan torgföra ditt budskap på en egen blog. Och du, kom nu inte och citera mig, för att sedan fortsätta dina predikningar.
Balans: Din värld verkar befolkas av människor som låtsas företräda det goda(amerikaner och sionister) och människor som är offer för de föregående (de som "får folk att vända sig till islamism och andra alternativ").
De som är uttryckliga motståndare till det öppna, demokratiska och kapitalististiska samhället och uttrycker det genom att terrorisera, är på förhand förlåtna av dig och dina gelikar pga att de är offer (på något outgrundligt sätt) och inte kan handla på annat sätt.
BAKVÄNT!!
Konstigt, jag trodde yttrandefrihet var något som värdesattes i en demokrati, är det inte det som skiljer sverige från en diktatur?
Men ditt rop på censur bara visar din form av "demokrati" bara stäcker sig till åsikter som du håller med om.
Precis som vilken diktatur som helst.
Och om man bör i en demokrati men använder den för att förespråka krig så tycker jag faktiskt att man borde kunna vara kapabel att ta en debatt om det.
"De som är uttryckliga motståndare till det öppna, demokratiska och kapitalististiska samhället och uttrycker det genom att terrorisera, är på förhand förlåtna av dig och dina gelikar pga att de är offer (på något outgrundligt sätt) och inte kan handla på annat sätt."
Du stoppar mig i en kategori människor som jag inte tillhör, jag är emot islamism och det är därför jag debatterar folk som i sin okunskap, naivitet eller rasism hejar på dom som orsakar mer av det.
"The Federal Government was warned repeatedly by intelligence analysts before the Iraq war that the conflict would harm the war on terrorism by fanning Islamic extremism and spurring terrorist recruiting."
http://www.smh.com.au/news/Anti-Terror-Watch/PM-was-told-war-would-spur-terrorism/2004/08/22/1093113058224.html
Balans: "jag är emot islamism och det är därför jag debatterar folk som i sin okunskap, naivitet eller rasism hejar på dom som orsakar mer av det."
Du menar de som ropar på censur av religionskritik? Och de som ursäktar religiös extremism genom att alltid ge andra än förövarna ansvaret för den?
Micke/Balans kan som ingen få en att undra över tryckfrihetens välsignelser. Förutom att docera med illa skrivna inpass talar han alltid om något annat, gärna insinuerandes något befängt om det amerikanska/sionistiska världsherraväldets giftiga tentakler som kramar livet ur allt och alla.
För att återknyta till ämnet: är det månne micke/balans som plankat Rings text? Brorduktigminen på "kolumnisten" Johan Edström ger mig hur som helst en förnimmelse om hur mickey måste se ut när han pusslar ihop sina stackatorepliker.
Liten rättning, eller bättre sagt tillägg:
Olja mot mat programmet tillät import av mat och medicin i utbyte mot olja. De enda som är ansvariga för den höga dödligheten bland irakiska barn och vuxna under sanktionstiden var Saddam Hussein och hans Baath-regim.
Man bör i rättvisans tecken lägga dit korrumperade FN tjänstemän och vissa affärmän med Kojo Annan i spetsen.
Och angående de 600 mördade afrikaner och dem som dog i terrorattack i New York. Det viktigaste fråga är, vem är mördare?
Rätt svar : islamister.
Lubbe Ferrysson
"Du menar de som ropar på censur av religionskritik? Och de som ursäktar religiös extremism genom att alltid ge andra än förövarna ansvaret för den?"
Religionskritik är alltid befogad men i fallet Jyllandsposten har de en historia av rasism och nidbilder av muhammed, judar eller svarta är det inte.
Och du vet vad jag svarade på..
Ignorera honom!
"Micke/Balans kan som ingen få en att undra över tryckfrihetens välsignelser. "
Vem är Micke?
Och när det gäller plagiat är det väl bara ett symptom på lata journalister oavsett vilken färg de har.
"Religionskritik är alltid befogad men "
Det där sista "men" är förstås viktigare än yttrandefrihet?
Så länge man inte kritiserar vita & kristna förstås? Rasism kallas det, balans.
"Ignorera honom!"
Varför kan du inte bemöta min kritik eller mina fakta, passar det dig bättre att bara vara en ensidig propagandist?
Är du intresserad av sanningen eller orsaker till islamism, som du spenderar så mycket tid med att motarbeta, så bör du väl vara glad för en rak debatt där du kan brilljera med din oerhörda kunskap på området?
"Det där sista "men" är förstås viktigare än yttrandefrihet?
Så länge man inte kritiserar vita & kristna förstås? Rasism kallas det, balans."
Yttrandefrihet legitimerar inte rasism.
"Yttrandefrihet legitimerar inte rasism."
Att kritisera en religion är inte rasism. Rasismen finns hos de som vill inskränka yttrandefriheten. Deras syn på muslimer som omyndigförklarade offer som inte klarar av religionskritik är rasistisk.
"Att kritisera en religion är inte rasism."
Nej, har jag någonsin sagt det? Men en karikatyr av en jude, till exempel är inte kritik, det är rasism.
Och argumentet "men 'dom' är värre" legitimerar ingenting, som demokrat får man stå för demokratiska principer i handling också, för att gör man som sina motståndare blir man bara likadan själv.
mm: "Att kritisera en religion är inte rasism."
balans: "Nej, har jag någonsin sagt det? "
Ja.
När då?
"När då?"
Förlöjliga Islam är rasism enligt dig. och därför är inskränkningar av yttrandefriheten ok. möjligen beror det på att du förväxlar Islam med rasbegreppet.
"Förlöjliga Islam är rasism enligt dig. och därför är inskränkningar av yttrandefriheten ok. möjligen beror det på att du förväxlar Islam med rasbegreppet."
Det är kanske du som tror att hets mot folkgrupp inte inbegriper islamofobi?
Om rasism riktad mot muslimer
Säpo rapporterar årligen om hatbrott i Sverige. Men Säpo har idag inte något rapporteringsdirektiv om islamofobi. När Brottsförebyggande rådet tar över undersökningen av hatbrott år 2006 kommer islamofobi med i rapporteringen för första gången i klassificeringen av sådana brott.
http://www.integrationsverket.se/tpl/NewsPage____2399.aspx
Det var rasism det handlade om nu. Inte folkgrupper. Den som stödjer islamisterna i det här fallet är såna som du och freivalds, som uppfattar kritik mot islam som rasism och som därför måste censureras.
Därmed stärker ni de extrema grupperna, islamisterna. Ni ger dem medhåll och gör övriga muslimer en riktig björntjänst. Dessutom utmålar ni(du) muslimer i allmänhet som intoleranta och som inkompetenta att leva i ett öppet samhälle.
"Om rasism riktad mot muslimer"
Läste du inte titeln på integrationsverkets rapport? Rasism mot muslimer är det vanligaste i sverige.
Jag tycker inte att nidbilder av svarta, judar ELLER muslimer hör hemma i en demokrati eftersom de syftar till hets och förföljelse av en viss grupp, vilket strider mot demokratins principer.
Vill man, så får man naturligtvis, till den gräns det blir ett lagbrott.
Det "medhåll" du pratar om bleknar i jämförelse med den effekt kriget i irak eller andra militära aktioner som drabbar civila muslimer, har på rekryterandet av terrorister.
"Det "medhåll" du pratar om bleknar i jämförelse med den effekt kriget i irak eller andra militära aktioner som drabbar civila muslimer, har på rekryterandet av terrorister."
Jag bara konstaterar att du verkar lida av orientalistisk förvirring förklädd till antirasism. Nu vill du byta bana till Irak!?
Du ser "muslimer" som en slags barn som man måste hantera genom inskränkningar av yttrandefriheten. Därmed hamnar du och islamisterna på samma sida, mot resetn av samhället inklusive sekulariserade muslimer. Du stärker islamismen, något du annars brukar "kritisera".
Ok, jag har rapporter från experter som backar min åsikt, som jag redan presenterat.
Var är dina bevis?
"Ok, jag har rapporter från experter som backar min åsikt, som jag redan presenterat."
Jag talar om dig och andra (somm freivalds) som stödjer islamisternas krav på inskränkande av yttrandefriheten. Med såna "vänner" behöver det här landets muslimer inga fiender.
Gudmund
Med tanke på att du fått din alldeles egna lilla stalker så kanske du borde aktivera funktionen att godkänna kommentarerna innan de läggs upp.
Kommentarfältet är ju halva nöjet, och debattregler tycks ju vara nödvändiga...
Jag anser inte att rasistiska kränkningar från nationer som deltar i olagliga krig för "yttrandefrihet".
Och hade svarta eller judar kränkts på liknande sätt hade också en ursäkt varit på plats.
Var är bevisen på att mitt försvar av demokrati ökar terrorismen?
"Jag anser inte att rasistiska kränkningar från nationer som deltar i olagliga krig för "yttrandefrihet"."
Som sagt, du blandar ihop religion med ras. Dessutom blandar du ihop pressen med nationen. Eller du kanske menar staten?
Sen börjar du tala om "terrorismen". Jag sa bara som det är: att ditt stöd till inskränkningar av yttrandefriheten spelar islamistiska extremgrupper i händerna. Det är du och islamisterna. Mot sekulariserade muslimer som flytt från det religiösa förtrycket till länder som Sverige.
Det är du som polariserar det hela.
Jag har mer bevis på min sida att hat- och militär kampanjer ökar islamism och terrorism än du har.
Att kritisera islamism är en sak men att kränka samtliga muslimer i hela världen är en helt annan.
Rasism är inte sanktionerat av demokrati, islamofobi räknas som rasism enligt sveriges lagar.
Med tanke på att artikeln är undertecknad "Johan Edström, 21, sjukskriven" så är jag knappast jätteförvånad av att han kör lite genvägar. Han har ju mycket att göra, försäkringskassan och så. Ta gärna en titt på hans bild över artikeln också. Karikatyr.
"Var är bevisen på att mitt försvar av demokrati ökar terrorismen?"
Yttrandefrihet och (liberal) demokrati är rätt starka komplement.
Dödshot och våld som svar på yttranden (i det här fallet tämligen mesiga serieteckningar) är däremot sådant som får försök till demokrati att gå i stöpet.
Det beror på att både demokrati och yttrandefrihet bygger på en sorts vapenvila. Det krävs att det finns ett samhällssystem på plats där dispyter över politik eller religion sköts via parlament eller press, inte via en bilbomb eller mordbrand.
Notera att jag säger "ett samhällssystem". Det betyder att det kan vara tufft att få olika grupper, som till exempel sunnis, shias och kurder i Irak att samsas om att hålla den demokratiska vapenvilan. Och när den väl är bruten går det hela lätt i spiral nedåt, och (liberal) demokrati faller bort som realistiskt alternativ till styrelseskick.
En implikation av detta är att mångfald står i direkt konflikt till yttrandefrihet och demokrati. Ju fler parter och grupperingar som misstror varandra som måste samsas om att inte ge "de där jävlarna vad de förtänar", ju svårare att hålla ihop det hela.
Det här har ju också implikationer för yttrandefrihetens gränser. En vapenvila är bara intressant att iakta om jag vet säkert att andra aktörer inte utnyttjar den för att komma i bättre position inför fortsatt konflikt.
Därför är det inte helt klart varför jag ska bry mig särskilt mycket om att beakta yttrandefrihetskrav från dem som klart anger att de kommer att avskaffa min yttrandefrihet om de kommer till makten.
"Det är du som polariserar det hela."
No shit? Det gör inte du förstås?
:-D
"Jag har mer bevis på min sida att hat- och militär kampanjer ökar islamism och terrorism än du har."
Bevis? Militär? Jag talar om ditt stöd till islamismen och kravet på censur av religionskritik. Tänk att komma hit som flykting från en religiös diktatur och höra såna som du och freivalds gå igång. Dags att fly igen?
"Att kritisera islamism är en sak men att kränka samtliga muslimer i hela världen är en helt annan."
Som sagt: du tror att "samtliga muslimer i hela världen" kränks av religionskritik. Du ser dem som islamister allihop. Eller som omyndiga barn.
"Rasism är inte sanktionerat av demokrati, islamofobi räknas som rasism enligt sveriges lagar."
Men "demokrati" finns ju enligt dig lite varstans, hos såväl Hamas som i Iran. Så här ser jag inte hur du får ihop det. Att kritisera islam är väl förresten inte islamofobi? Du bekräftar vad jag skrev tidigare.
De kanske flydde från danska soldater lika mycket som från saddam och man kan vara muslim och anti-islamist liksom man kan vara jude och anti-sionist eller demokrat utan att försvara ett illegalt krig utkämpat i demokratins namn.
Att göra nidbilder av muhammed kränker alla muslimer, lika mycket islamister som vanliga muslimer.
Och ensidigt svartmålande av muslimer anser jag vara rasistisk propaganda. Speciellt om man sen inte ens vill ta en debatt om det.
Eftersom micke/balans/jinge eller vad han nu vill kalla sig aldrig diskuterar något annat än sina terroristsympatier oavsett ämne, och dessutom har oändligt med tid att skriva alla dessa inlägg på sin fritid - jag är liksom inte förvånad över att killen inte har ett jobb - urholkas värdet av att läsa kommentarerna på bloggen rätt drastiskt.
Finns det någon möjlighet att införa en ignorera-funktion som gör att dem av oss som är ointresserade av smörjan slipper vada genom tonvis med avskräde för att se om någon annan eventuellt har något intressant att säga?
"De kanske flydde från danska soldater lika mycket som från saddam"
Jo, det låter ju väldigt sannolikt. Min gissning är att de flesta i dag flyr från någon annan etnogrupperings dödspatruller eller självmordsbomber. Men det är bara en gissning.
Jag såg annars nyss att några frihetskämpar bombade bort ett gäng kvinnliga universitetsstudenter. Fortsätter de så är ockupationens fasor säkerligen snart över, och Irak kan gå tillbaka till fred och stabilitet.
Men visst, förhoppningsvis kan Irakkriget väcka en del liberaler från illusionerna om att samhället dikteras av samhällsskicket. Och en del socialister från illusionen att deras adopterade proletariat är progressivt i någon bemärkelse alls, förutom att de då och då bombar bort borgare.
"Att göra nidbilder av muhammed kränker alla muslimer, lika mycket islamister som vanliga muslimer."
Nej, det är din orientalism som säger dig det. Ungefär som att påstå att alla kristna blir lika kränkta av nidbilder av jesus. Du utmålar muslimer som barnsliga. En form av svartmålning förklädd till "antirasism".
För miljotitolfte gången:
balans; ISLAM ÄR INGEN RAS!
Nu får du ta och ge dig.
Enligt ditt sätt att resonera så är anti- nazister alltså "rasister"?
Alla som är emot kommunism är rasister?
Alla vi som är motståndare till demokratifientliga, totalitära och våldsförhärligande ideologier är alltså rasister?
islam/islamism ÄR INGEN RAS!
Kom ihåg:
Alla som kallar sig för muslimer är inte islamister.
Men! Alla islamister är muslimer!
"Nej, det är din orientalism som säger dig det. Ungefär som att påstå att alla kristna blir lika kränkta av nidbilder av jesus. Du utmålar muslimer som barnsliga. En form av svartmålning förklädd till "antirasism"."
Det är inte så mycket bilderna som kombinationen bilder, regeringens uttalande och det faktum att de hjälpte till att invadera.
Och hets mot muslimer räknas till rasism. (du kan ju läsa på lite innan du går i taket)
balans: "Det är inte så mycket bilderna som kombinationen bilder, regeringens uttalande och det faktum att de hjälpte till att invadera."
Faktum kvarstår att du ställer dig på islamisternas sida. Mot övriga sekulära muslimer som flytt till Sverige. Att du försöker hitta ursäkter för att inskränka yttrandefriheten genom att dra in irakkriget osv gör det inte ett dugg bättre. Du har en nedlåtande syn på muslimer helt enkelt.
"Faktum kvarstår att du ställer dig på islamisternas sida."
Nej, det gör jag inte, jag kritiserar de handlingar av väst som gör att islamism växer.
Som jag sagt tidigare USA beväpnar en sharia diktatur som hugger huvudet av folk offentligt.
Dom beväpnade saddam, sålde via israel vapen till iran under iran/contra affären, betalde mujahedin i afghanistan mot ryssarna, möjliggjorde shia dödspatruller i irak, osv osv
Är dessa saker du bara kan avfärda som 'vänsterpropaganda' eller bara vägrar du se det?
"bilder, regeringens uttalande och det faktum att de hjälpte till att invadera."
Yes - Danska regeringen körde en standardvariant om att de inte kontrollerar pressen, etc. Vilket naturligtvis ingen i arabvärlden trodde på - där kontrolleras ju pressen närmast undantagslöst och stenhårt av staten.
Du glömde imamernas "bonusförfalskningar", som säkerligen hjälpte lite också. Förbiseende, säkert.
"Och hets mot muslimer räknas till rasism."
Av etnovänstern. Som jag inte ger mycket för. Dock finns det i svensk tankebrottslagstiftning mycket riktigt förbud mot "missaktning av religion", vilket vi kan tacka etnovänstern för.
Lite recensioner av de åtgärder du nämner nedan:
"Som jag sagt tidigare USA beväpnar en sharia diktatur som hugger huvudet av folk offentligt."
Sant - frågan är ju bara om det är bättre med en icke-dekadent och på allvar troende shariadiktatur än en dekadent och rojalistisk shariadiktatur. Särskilt när den sitter på en baziljon tunnor olja.
"Dom beväpnade saddam, sålde via israel vapen till iran under iran/contra affären"
Mönstret här är ganska klassisk maktpolitik, dvs. se till att ingen av de två i fajten vinner genom att hjälpa båda - och i fallet Iran-Irak var det nog en bra prioritering.
"betalde mujahedin i afghanistan mot ryssarna"
Igen, vid den tidpunkten skulle jag också ha prioriterat att spöa ryssarna framför Islamisterna (som aldrig kommer att bli ett hot i samma skola som ryssarna - de är lite överhajpade)...
"möjliggjorde shia dödspatruller i irak"
Och sunnidito, etc. Den klart bästa poängen - iofs. var ju knappast *målet* anarki i Irak, men det kunde ha förutsetts om man inte fallit in i naiv tro på demokratins samhällsskapande kraft, osv. (Och då särskilt "demokrati by invasion", vilket ofta kan vara riktigt vanskligt - särskilt om det helt saknas tidigare parlamentarisk tradition.)
Visst, man kan diskutera realpolitikens för- och nackdelar.
Det hade nog varit mer fruktsamt än argumentera med folk som gått på 'demokratiserandet av mellanöstern' propagandan och inte bryr sig om fakta.
Problemet är att jag tror jag debatterar med folk som inte vet speciellt mycket mer än att dom är rädda för muslimer...
(Och det är möjligt att "etno-vänstern" definierar det likadant som säpo eller integrationsverket)
"Visst, man kan diskutera realpolitikens för- och nackdelar."
Helt sant. Men det är inte givet att den är negativ. Totalt sett gör för tillfället (t.ex.) USA:s dominans att ingen försöker sig på det klassiska lokala, regionala eller globala storkriget (utom USA förstås), eftersom de vet att de skulle få spö.
Terrorism är småpotatis i jämförelse med att de klassiska krigen skulle dra igång igen. Men det betyder naturligtvis inte att det är utan risker, som t.ex. Irak illustrerar.
"Problemet är att jag tror jag debatterar med folk som inte vet speciellt mycket mer än att dom är rädda för muslimer..."
De vet nog lite mer än så. Sedan handlar det naturligtvis inte bara om Islam eller terrorism.
"(Och det är möjligt att "etno-vänstern" definierar det likadant som säpo eller integrationsverket)"
Det är sant till stor del - men det beror på att etnovänstern kuvat myndigheterna, inte på att de plockat upp sin definition därifrån.
Balans: "Är dessa saker du bara kan avfärda som 'vänsterpropaganda' eller bara vägrar du se det?"
Du byter ämne. Faktum kvarstår att du är med om att stärka islamismen. På sekulära muslimers bekostnad. Du stödjer islamismernas krav på censur, i tron att de representerar "alla muslimer". Det är ungefär som om Livets Ord fick representera alla svenskars åsikter (du stödjer förresten de också eftersom även de vill ha förbud mot att häckla religionen).
balans/Micke: "Vem är Micke?"
Om det nu är så att balans inte vet vem Micke är, så frågar man sig varför han i början av sin karriär som kommentator här använde Mickes unika fingeravtryck - nämligen att sätta en rad med streck mellan citatet och sin kommentar till detta - men slutade med det sedan han blivit utpekad som just Micke? Hur kunde han veta att just detta var det som gjorde att han utpekades som Micke?
Sedan är förstås oförmågan att skriva ihop, egenheten att svara i flera postningar efter varandra, enradingarna utan sammanhang och i staccato något Micke/balans är rätt ensam om i bloggosfären. Lågheten att vantolka och angripa folk för sådant de inte står för är dock utbredd till vänster.
Tamquam ex ungue leonem.
Det här får väl därför betraktas som en ren lögn (bland andra) från Micke/balans:
"Jag är inte så bevandrad i den svenska bloggosfären så jag vet varken vem Jinge, Bulten, TP eller Micke är."
Om nu inte Micke själv vill kalla sig Micke, så kan väl åtminstone de som bemöter Micke kalla Micke för Micke. Det blir mindre förvirrande och mer balanserat då.
Det bästa vore om ingen bemötte Micke/balans alls.
Det är ju rätt poänglöst att diskutera med någon som utnämner sina egna åsikter och värderingar till obestridda "fakta"... Och som är otroligt öm om de egna tårna men snabbt och gärna kallar andra för okunniga rasister.
En ignorera-funktion vore bra. Det finns gott om "vänsterspöken" med tänkvärda åsikter här, det är inte andra synsätt man vill slippa - bara 40 skogsvilda inlägg på en eftermidag om samma sak...
The Politics of Dead Children
Have sanctions against Iraq murdered millions?
Matt Welch | March 2002 Print Edition
Are "a million innocent children...dying at this time...in Iraq" because of U.S. sanctions, as Osama bin Laden claimed in his October 7 videotaped message to the world? Has the United Nations Children's Emergency Fund (UNICEF) discovered that "at least 200 children are dying every day...as a direct result of sanctions," as advocacy journalist John Pilger maintains on his Web site? Is it official U.N. belief that 5,000 Iraqi children under the age of 5 are dying each month due to its own policy, as writers of letters to virtually every U.S. newspaper have stated repeatedly during the past three years?
The short answer to all of these questions is no. The sanctions, first imposed in 1990 after Iraq's invasion of Kuwait, are administered by the U.N., not the U.S. They were first imposed on all exports from Iraq and occupied Kuwait, and all non-humanitarian imports, in an effort to persuade Saddam Hussein to retreat within his own borders. After the Gulf War, they were broadened to include a dismantling of Iraq's biological, chemical, nuclear, and missile-based weapons systems, out of fear that Hussein would otherwise lash out again. Estimates of sanctions-era "excess" child deaths -- the number above the normal mortality rate -- vary widely due to politics and inadequate data, especially concerning children older than 5. The dictatorial Iraqi government, which has blamed nearly every civilian funeral since 1991 on sanctions, claims there have been more than 600,000 deaths of under-5-year-olds these past 11 years (4,500 per month) and 1.5 million deaths overall.
While firefighters were still pulling out warm body parts from Ground Zero, foreign policy critic Noam Chomsky and his followers on college campuses and alternative-weekly staffs nationwide were insisting that it was vital to understand the "context" of the September 11 massacre: that U.S.-led sanctions were killing "5,000 children a month" in Iraq. Meanwhile, on the Iraqi government's own Web site, the number of under-5 deaths from all causes for the month of September was listed as 2,932.
Arriving at a reliable raw number of dead people is hard enough; assigning responsibility for the ongoing tragedy borders on the purely speculative. Competing factors include sanctions, drought, hospital policy, breast-feeding education, Saddam Hussein's government, depressed oil prices, the Iraqi economy's almost total dependence on oil exports and food imports, destruction from the Iran-Iraq and Persian Gulf wars, differences in conditions between the autonomous north and the Saddam-controlled south, and a dozen other variables difficult to measure without direct independent access to the country.
Confusing the issue still further are basic questions about the sanctions themselves. Should the U.N. impose multilateral economic sanctions to keep a proven tyrant from developing weapons to launch more wars against his neighbors? If sanctions are inherently immoral, what other tools short of war can the international community use? Is this particular sanctions regime more unreasonable than others that haven't triggered humanitarian crises? How much should we blame Saddam Hussein for rejecting the U.N.'s "oil-for-food" humanitarian offer for six years, and expelling weapons inspectors in 1998? Most important, has Iraq made headway since then in pursuing nuclear and biological weapons?
Yet all this murkiness has not deterred advocates of sanctions from claiming absolute certainty on the issue. The warmongering New Republic, for example, announced in October that the notion that "sanctions have caused widespread suffering" was simply "false." Writing in National Review in December, former army intelligence analyst Robert Stewart asserted that "resources are available in Iraq. Even under the sanctions, Iraq's people need not starve."
The chasm between claims made by sanction supporters and opponents is enough to make inquisitive people throw their hands up in the air. Such despair is not exactly conducive to healthy debate, which is especially important at a time when President Bush has made it clear that Iraq must cooperate with weapons inspection or become the next target of the War on Terrorism. A closer look at the controversy over dead Iraqi babies shows that opponents of sanctions have a compelling case to make. Although they often undermine their own position with outrageous exaggerations, their critics show a similar disregard for the facts when they blithely dismiss concerns about the impact of sanctions on innocent people.
Origins of a Whopper
The idea that sanctions in Iraq have killed half a million children (or 1 million, or 1.5 million, depending on the hysteria of the source) took root in 1995 and 1996, on the basis of two transparently flawed studies, one inexplicable doubling of the studies' statistics, and a non-denial on 60 Minutes.
In August 1995, the U.N. Food and Agriculture Organization (FAO) gave officials from the Iraqi Ministry of Health a questionnaire on child mortality and asked them to conduct a survey in the capital city of Baghdad. On the basis of this five-day, 693-household, Iraq-controlled study, the FAO announced in November that "child mortality had increased nearly five fold" since the pre-sanctions era. As embargo critic Richard Garfield, a public health specialist at Columbia University, wrote in his own comprehensive 1999 survey of under-5 deaths in Iraq, "The 1995 study's conclusions were subsequently withdrawn by the authors....Notwithstanding the retraction of the original data, their estimate of more than 500,000 excess child deaths due to the embargo is still often repeated by sanctions critics."
In March 1996, the World Health Organization (WHO) published its own report on the humanitarian crisis. It reprinted figures -- provided solely by the Iraqi Ministry of Health -- showing that a total of 186,000 children under the age of 5 died between 1990 and 1994 in the 15 Saddam-governed provinces. According to these government figures, the number of deaths jumped nearly 500 percent, from 8,903 in 1990 to 52,905 in 1994.
Somehow, based largely on these two reports -- a five-day study in Baghdad showing a "five fold" increase in child deaths and a Ministry of Health claim that a total of 186,000 children under 5 had died from all causes between 1990 and 1994 -- a New York-based advocacy group called the Center for Economic and Social Rights (CESR) concluded in a May 1996 survey that "these mortality rates translate into a figure of over half a million excess child deaths as a result of sanctions."
In addition to doubling the Iraqi government's highest number and attributing all deaths to the embargo, CESR suggested a comparison that proved popular among the growing legions of sanctions critics: "In simple terms, more Iraqi children have died as a result of sanctions than the combined toll of two atomic bombs on Japan." The word genocide started making its way into the discussion.
Still, the report might well have ended up in the dustbin of bad mathematics had a CESR fact-finding tour of Iraq not been filmed by Lesley Stahl of 60 Minutes. In a May 12, 1996, report that later won her an Emmy and an Alfred I. DuPont-Columbia University Journalism Award, Stahl used CESR's faulty numbers and atomic-bomb imagery to confront Madeleine Albright, then the U.S. ambassador to the United Nations. "We have heard that a half million children have died," Stahl said. "I mean, that's more children than died in Hiroshima. And -- and you know, is the price worth it?" Albright replied, "I think this is a very hard choice, but the price -- we think the price is worth it."
It was the non-denial heard 'round the world. In the hands of sanctions opponents and foreign policy critics, it was portrayed as a confession of fact, even though neither Albright nor the U.S. government has ever admitted to such a ghastly number (nor had anybody aside from CESR and Lesley Stahl ever suggested such a thing until May 1996). The 60 Minutes exchange is very familiar to readers of Arab newspapers, college dailies, and liberal journals of opinion. Ralph Nader and Pat Buchanan mentioned it several times during their respective presidential campaigns.
After September 11, the anecdote received new life, as in this typically imaginative interpretation by Harper's Editor Lewis Lapham in the magazine's November issue: "When Madeleine Albright, then the American secretary of state [sic], was asked in an interview on 60 Minutes whether she had considered the resulting death of 500,000 Iraqi children (of malnutrition and disease), she said, 'We think the price is worth it.'"
Albright has been dogged by protesters at nearly all her campus appearances the past several years, and rightly so: It was a beastly thing to say, and she should have refuted the figures. Quietly, a month after the World Trade Center attack, she finally apologized for her infamous performance. "I shouldn't have said it," she said during a speech at the University of Southern California. "You can believe this or not, but my comments were taken out of context."
The other, far more credible source of the 500,000 number is a pair of 1999 UNICEF studies that estimated the under-5 mortality rates of both Iraqi regions based on interviews with a total of 40,000 households. "If the substantial reduction in the under-five mortality rate during the 1980s had continued through the 1990s," the report concluded, "there would have been half a million fewer deaths of children under-five in the country as a whole during the eight year period 1991 to 1998." If the expected mortality rate had stayed level rather than continuing its downward slope, the excess death number would be more like 420,000.
Significantly, UNICEF found child mortality actually decreased in the autonomous north (from 80.2 per 1,000 in 1984-89 to 70.8 in 1994-98) while more than doubling in the south (from 56 per 1,000 to 130.6). This is Exhibit A for those who, like The New Republic, argue that Saddam alone is responsible for Iraq's humanitarian crisis. When the report was released, UNICEF Executive Director Carol Bellamy attributed the difference in mortality trends to "the large amount of international aid pumped into northern Iraq at the end of the [Persian Gulf] war."
The UNICEF report took pains to spread the blame for increased mortality in the south, mentioning factors such as a dramatic increase in the bottle-only feeding of infants in place of more nutritious (and less likely to be tainted) breast milk. "It's very important not to just say that everything rests on sanctions," Bellamy said in a subsequent interview. "It is also the result of wars and the reduction in investment in resources for primary health care."
But in the hands of sanctions opponents and some news organizations, these findings were translated into a U.N. admission that sanctions were "directly responsible" for killing half a million children (or even "infants"). In September 2001 alone, the UNICEF report was mischaracterized in The Boston Globe, The Buffalo News, The Akron Beacon Journal, The San Diego Union-Tribune, The Charleston Gazette, the Wilmington Sunday Star-News, and The Chicago Tribune (by a Northwestern University journalism professor, no less).
By November, UNICEF was annoyed enough with the frequent misinterpretations to send out regular corrective press releases, saying things like: "The surveys were never intended to provide an absolute figure of how many children have died in Iraq as a result of sanctions." Rather, they "show that if the substantial reductions in child mortality in Iraq during the 1980s had continued through the 1990s -- in other words if there hadn't been two wars, if sanctions hadn't been introduced and if investment in social services had been maintained -- there would have been 500,000 fewer deaths of children under five."
Sanctions critics almost always leave out one other salient fact: The vast majority of the horror stats they quote apply to the period before March 1997, when the oil-for-food program delivered its first boatload of supplies (nearly six years after the U.N. first proposed the idea to a reluctant Iraqi government). In the past four years of oil-for-food, Iraq has exported around 3 billion barrels of oil, generating $40 billion in revenue, which has resulted in the delivery of $18 billion of humanitarian and oil-equipment supplies, with another $16 billion in the pipeline. (The rest is used to cover administrative costs and reparations to Kuwait.)
As the U.N. Office for the Iraqi Program stated in a September 28, 2001 report, "With the improved funding level for the program, the Government of Iraq is indeed in a position to address the nutritional and health concerns of the Iraqi people, particularly the nutritional status of the children." Even two years earlier, Richard Garfield noted in his survey that "the most severe embargo-related damages [have] already ended."
Anyone who tells you more children will perish in Iraq this month than Americans died on September 11 is cutting and pasting inflated mid-1990s statistics onto a country that has changed significantly since then. Knowingly or not, these critics are mangling the facts to prove a debatable point and in the process damaging their own cause.
The Truth is Bad Enough
Two weeks after the hijacked planes crashed into the World Trade Center and the Pentagon, I began looking in earnest for trustworthy sources of information about the effects of sanctions on Iraq. I was joined in my search by a half-dozen or so e-mail acquaintances who approached the question from a broadly similar viewpoint: If sanctions are killing Iraqi babies, then Osama Bin Laden has a legitimate propaganda tool, and the U.S. has blood on its hands that demands immediate attention. So let's find the facts, weigh them against Saddam's weapons capabilities, and proceed from there.
It immediately became obvious that sanctions opponents, especially in the U.S., would be a hindrance, not a help. "I'm a little disgusted at the way the Naderite left has used the issue, especially when they have no backup for the claims they are making," one of my co-conspirators, Eric Mauro, wrote me. "They may be right, but they are so inept at arguing that it's dangerous to take their word for it."
The man who launched the American anti-sanctions movement as we know it is a University of Texas journalism professor named Robert Jensen. His Web site's "factsheet" on Iraq contains two lies right off the bat. Citing WHO, he claims that "each month 5,000 to 6,000 children die as a result of the sanctions." And citing UNICEF, he asserts that "approximately 250 people die every day in Iraq due to the sanctions."
Jensen, who teaches "critical thinking," drifted onto the national radar screen days after the terrorist attacks, when he wrote a column published in ZNet, CommonDreams.org, and The Houston Chronicle titled "U.S. Just As Guilty of Committing Own Violent Acts." He has opposed the war against Afghanistan (not to mention Serbia), teaches the journalism of Mumia Abu-Jamal, and once wrote a column about how the "U.S. middle class, particularly the white middle class, is probably the single biggest impediment to justice the world has ever known."
Jensen's cohorts in kick-starting the anti-sanctions movement were intifada-supporting professor Edward Said, "people's historian" Howard Zinn, and Noam Chomsky, a man who has rarely met a foreign policy he couldn't describe as "genocide." The four issued a joint statement in January 1999 condemning the situation in Iraq as "sanctioned mass-murder that is nearing holocaust proportions."
These four men have authored reams of hyperbolic nonsense since September 11. Isn't it reasonable to conclude that anything they and Saddam Hussein agree upon must be false?
No, actually, it's not, and therein lies the problem. Any sustained inquiry into the sanctions issue runs up against waves of propaganda and reckless disregard for the truth, and it would be all too easy to declare the issue settled after a quick dismissal of the most glaring lies. But that would be an abdication of responsibility. Many of those who support continued pressure on Saddam Hussein tend to focus on a few key counterpoints while ignoring piles of haunting in-country surveys and the damning testimony of former U.N. officials who have quit to campaign full-time against U.S. policy in Iraq. Sanctions proponents, if they are not careful, run the risk of aping the foolish debate tactics of the critics they condemn.
Take, for example, the lowered mortality rates in the northern provinces of Dahuk, Sulaymaniyah, and Erbil -- the smoking gun of the sanctions-don't-kill crowd. The New Republic claims the autonomous Kurdish area "is subject to exactly the same sanctions as the rest of the country." This is false: Under the oil-for-food regime, the north, which contains 13 percent of the Iraqi population, receives 13 percent of all oil proceeds, a portion of that in cash. Saddam's regions, with 87 percent of the population, receive 59 percent of the money (recently increased by the U.N. Security Council from 53 percent), none of it in cash. (Of the rest, 25 percent goes to a Kuwaiti compensation fund, and the rest covers U.N. expenses.)
It just isn't true that the sanctions are "exactly the same" in both parts of Iraq. And there are other factors affecting the north-south disparity: International aid agencies have been active in the areas protected by no-fly zones since 1991, and the Turkish border is said to be suitably porous for smuggling (although Saddam has been caught smuggling several times in the past decade).
The get-Saddam camp also likes to point out that sanctions haven't seemed to inflict similar grief in countries such as Libya and Yugoslavia. To which Richard Garfield, who compared the various penalized countries, has an effective rebuttal: "Embargoes with the greatest impact on the health of the general population are usually those which are multilateral and comprehensive, occur in countries with heavy import dependence, are implemented rapidly, and are accompanied by other economic and social blows to a country. Iraq shared each of these characteristics."
Those who get past the initial frustrations of researching the topic usually end up on Richard Garfield's doorstep. His 1999 report -- which included a logistic regression analysis that re-examined four previously published child mortality surveys and added bits from 75 or so other relevant studies -- picked apart the faulty methodologies of his predecessors, criticized the bogus claims of the anti-sanctions left, admitted when the data were shaky, and generally used conservative numbers. Among his many interesting findings was that every sanctions regime except the one imposed on apartheid South Africa led to limitations of food and medicine imports, even though such goods were almost always officially exempt from the embargo. "In many countries," he wrote, "the embargo-related lack of capital was more important than direct restrictions on importing medicine or food."
Garfield concluded that between August 1991 and March 1998 there were at least 106,000 excess deaths of children under 5, with a "more likely" worst-case sum of 227,000. (He recently updated the latter figure to 350,000 through this year.) Of those deaths, he estimated one-quarter were "mainly associated with the Gulf war." The chief causes, in his view, were "contaminated water, lack of high quality foods, inadequate breast feeding, poor weaning practices, and inadequate supplies in the curative health care system. This was the product of both a lack of some essential goods, and inadequate or inefficient use of existing essential goods."
Ultimately, Garfield argued, sanctions played an undeniably important role. "Even a small number of documentable excess deaths is an expression of a humanitarian disaster, and this number is not small," he concluded. "[And] excess deaths should...be seen as the tip of the iceberg among damages to occur among under five-year-olds in Iraq in the 1990s....The humanitarian disaster which has occurred in Iraq far exceeds what may be any reasonable level of acceptable damages according to the principles of discrimination and proportionality used in warfare....To the degree that economic sanctions complicate access to and utilization of essential goods, sanctions regulations should be modified immediately."
Garfield's conclusion echoes that of literally every international agency that has performed extensive studies in Iraq. In 1999 a U.N. Humanitarian Panel found that "the gravity of the humanitarian situation of the Iraqi people is indisputable and cannot be overstated." UNICEF's Carol Bellamy, at the time her landmark report was released, said, "Even if not all suffering in Iraq can be imputed to external factors, especially sanctions, the Iraqi people would not be undergoing such deprivations in the absence of the prolonged measures imposed by the Security Council and the effects of war." The former U.N. humanitarian coordinator for Iraq, Denis Halliday, travels around the world calling the policy he once enforced "genocide." His replacement, Hans von Sponeck, also resigned in protest of the U.N.'s "criminal policy."
Losing the Loonies
There have been no weapons inspectors in Iraq since 1998. As a result it is exceptionally difficult to know with precision what nuclear and biological weapons Saddam actually has on hand or in development. From the beginning, economic sanctions have been tied to what foreign policy analyst Mark Phythian described in World Affairs as "the first attempt to disarm a country against its will." After September 11, the issue of an America-hating tyrant arming himself to the teeth has seemed more pressing than easing an embargo that blocks his access to money.
Yet the basic argument against all economic sanctions remains: namely, that they tend to punish civilians more than governments and to provide dictators with a gift-wrapped propaganda tool. Any visitor to Cuba can see within 24 hours the futility of slapping an embargo on a sheltered population that is otherwise inclined to detest its government and embrace its yanqui neighbors. Sanctions give anti-American enclaves, whether in Cairo or Berkeley or Peshawar, one of their few half-convincing arguments about evil U.S. policy since the end of the Cold War.
It seems awfully hard not to conclude that the embargo on Iraq has been ineffective (especially since 1998) and that it has, at the least, contributed to more than 100,000 deaths since 1990. With Bush set to go to war over Saddam's noncompliance with the military goals of the sanctions, there has never been a more urgent time to confront the issue with clarity.
That means losing the loonies on the left. Already there are signs of mounting liberal impatience with the routine smokescreens emanating from the usual anti-sanctions rabble. Slate, The Guardian, and even The Nation all published sober correctives of dead-Iraqi-baby inflation toward the end of 2001, decisively backing Richard Garfield over Robert Jensen. And if Noam Chomsky no longer leads this particular coalition of critics, maybe they're not so wrong after all.
Var inte det där den sämsta kommentaren nånsin på bloggen? En miljon rader utan en egen idé?
"""Var inte det där den sämsta kommentaren nånsin på bloggen? En miljon rader utan en egen idé?"""
Jo, utan tvekan. Och jag är inte "Micke" så kommentarer om "Micke" eller direkt förstörande långa inlägg ser jag bara som ett symptom på att folk inte har några argument kvar eller någon förmåga att föra en normal debatt.
Jag tror Micke/balans är Jinge.
De både intellektuella giganterna använder iaf exakt samma lysande retoriska grepp:
Vid mothugg drar han en svada som går ut på "tråkigt att du använder personangrepp, men det är ju bara så typiskt eftersom du är helt dum i huvudet"...
Det ÄR ganska kul, man måste bara visualisera den här människan framför sig. Och le.
kommentera