Sahlins visioner

Men vad vill hon då?

Mona Sahlins egna visioner om socialdemokratins framtid presenterades på ett seminarium på ABF i höstas, och refererades av Arbetarrörelsens tankesmedja.

Mona Sahlin tog sin utgångspunkt i tre värderingar som grund för det framtida socialdemokratiska samhällsbygget, men började med att peka på en förutsättning för att socialdemokratin som parti ska kunna fortsätta att verka:

- Vi måste vara en folkrörelse, vi måste både ha folk och vara i rörelse. Vi behöver fundera över hur det ska gå till att återkomma till att vara denna folkrörelse, hur vi kan ha tentaklerna ute och lyssna på folk, samtidigt som vi också måste våga påverka opinionen med våra idéer - och alltid vara i opposition mot orättvisor.

Mona Sahlin konstaterade att socialdemokratin behöver också andra debattfora än det egna partiets interna, komma ut och nå andra rörelser, till exempel miljörörelsen och kvinnorörelsen.

Därpå redovisade Mona Sahlin de tre värderingsområden hon valt ut:

• Arbete och välfärd. Vi behöver formulera/motivera det stora uppdraget. Meningen med den socialdemokratiska ideologin är att leva efter den klassiska formeln ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Annars får vi ett samhälle där attityden är att ”du sköter dig”, ”du sköter din egen vård” istället för att ständigt fråga oss vad det är som binder samman familjen i Rinkeby med familjen i Bromma. Båda ska kunna lita på att samhället finns där när de behöver det. Om man blir fattigare i Rinkeby så blir man samtidigt otryggare i Bromma. Därför är det radikalt och rätt att kräva att vi har höga tak i socialförsäkringarna. Och vi måste ha målet arbete åt alla, inte arbete åt ganska många.

• Människan är målet. Vi bekämpar allt som förhindrar att människor kan leva ett värdigt liv. Se på resan som partiet gjort, från att enbart har tänkt i termer av klass. Nu får vi inte släppa vår strategi att se jämlikhetspolitiken i perspektiven klass, kön, etnicitet och sexuell läggning.

Politiken ska omfatta kampen för både kroppen och själen, kunna se ungdomars förtvivlan, motverka sexifieringen av det offentliga rummet, få tillvaron att gå ihop bort från stressen och ge människor chans att påverka sin vardag.

• Alla folks frihet, hela världens fred. Engagemanget formulerat i denna SSU-paroll från 60-talet måste vi återerövra. Vi måste inse att EU finns, att det är en politisk nivå vi måste verka på och använda, inte minst för att möta globaliseringens utmaningar, till exempel världens kamp mot aids och andra sjukdomar som drabbar de fattigaste.

Om hon inte säger nåt helt annat nu när hon blir partiledare, så kommer hon alltså att angripa regeringens jobbpolitik från vänster och kräva återställd a-kassa, hon kommer att profilera partiet på minoritetsfrågor som homosexuellas rättigheter, och hon kommer att vara eu-vän.

Känns inte som någon punkt är valvinnare.

(Det här har jag förstås berättat förut, i min sidoblogg)