The nation of islam

Vad som är störande i nyheten om att UD nu fått höra att fyra svenskar sitter fängslade i Etiopien eller Somalia är uppgifterna om deras nationalitet.

TT/SvD:

Den svenska ambassaden i Etiopiens huvudstad Addis Abeba har varit i kontakt med de lokala myndigheterna för att försöka få klarhet i fallet, hittills utan resultat.

Enligt Dagens Nyheter ska tre av svenskarna ha sitt ursprung i respektive Etiopien, Libanon och Marocko. Enligt tidningen tog de sig till Somalia då Rådet för islamiska domstolarna ännu styrde i området runt huvudstaden Mogadishu.

Personerna ska ha gripits under Etiopiens invasion av Somalia, då det islamistiska styret skingrades och landets provisoriska regering återinsattes i Mogadishu.

Jag kan ha viss förståelse, nämligen, för att somalier i Sverige skulle kunna vilja ta värvning hos Islamiska Domstolarnas Förbund, och med dem försöka bekämpa det yttre "hot" som etiopiska och andra länders trupper utgjort. Nationalism har varit bränsle i de flesta konflikter, och är ganska enkel att begripa.

Men nu kommer alltså uppgiften om att det inte rör sig om somalier. "Enligt Dagens Nyheter ska tre av svenskarna ha sitt ursprung i respektive Etiopien, Libanon och Marocko". Nationalism tycks inte vara grejen.

Då måste man söka en alternativ förklaring.

I Ljusnan skriver Berivan Mohammed, styrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet, LUF, om det märkliga att vanliga barn växer upp och blir extremister.

Om jag ser tillbaka på min egen historia och söker svaren där, var de flesta jag växte upp med vanliga barn och ungdomar.

Precis som de flesta andra hade de olika former av "vardagsproblem", men var ändå på det stora hela nöjda med livet.

Samtidigt mötte jag andra som var potentiella extremister, likt den svensk som nu har dömts för terroristbrott.

Enligt barndomsvänner till honom var han till en början som vilken tonåring som helst, innan han började förändras och hans beteende blev våldsamt.

På samma sätt har jag haft vänner som har förändrats från att vara "vanliga" tonåringar med typiska tonårsproblem till att bli unga vuxna med extrema åsikter. Det kan handla om åsikter som att kvinnor bör bära burka, att homosexualitet bör straffas med döden och att krig och självmordsattentat är acceptabelt så länge syftet är att skydda islam.

Utan att försvara sådana åsikter kan jag konstatera att vi med invandrarbakgrund hade ett gemensamt problem som våra svenska vänner inte behövde handskas med. Vi levde i två kulturer, och brottades med frågan om hur vi skulle kunna förända dessa två kulturer.

Å ena sidan levde vi i en värld med våra familjer där vissa normer rådde, å andra sidan levde vi i det svenska samhället och den svenska skolan där andra värderingar och normer var rådande.

De vuxna i vår tillvaro - de som hade ansvar för vår fostran och som skulle vara våra förebilder - drog oss åt olika håll. Vi skulle leva i Sverige och var tvungna att lära oss det svenska sättet att vara.

Men samtidigt var vi tvungna att leva så som våra föräldrar hade levt i sina hemländer. Var vi för mycket "invandrare" gjorde vi fel och fick kritik, men var vi för mycket "svenskar" gjorde vi också fel och fick kritik.

Men om man som den unge LUF:aren försöker definiera problemet som om det gällde "vi med invandrarbakgrund" tror jag man skjuter bredvid målet. Nationstillhörighet tycks inte vara grejen.

Det tycks mig snarare som en ideologisk sjuka som just smittar muslimer.

Hur kan vi råda bot? Något gör vi uppenbarligen fel. Kanske finns svaret om vi grunnar lite mer på den utgångspunkt som Aje Carlbom nitat fast i sin doktorsavhandling (pdf) The Imagined versus the Real Other: Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden.

The author shows that the discourse of Islam in Sweden, which is guided by multicultural ideals, leaves out important fields of knowledge which are crucial to an understanding of Muslim integration. The hegemony of multiculturalism, he argues, is an obstacle to understanding multicultural society. Further, the unintended consequenses of good intentions may actually contribute to excluding Muslims from fully participating in Swedish society.