Skulle Sverige inte vara en rättsstat?

I Svenska Dagbladet rusar inte mindre än tre debattinlägg till utvisningshotade Hassan Asads försvar. Det är mycket bra att denna svåra fråga diskuteras. Tyvärr argumenterar inte debattörerna ifråga hederligt.

Inlägget från Röda Korset, signerat av Bengt Westerberg och Christer Zettergren, tar sin utgångspunkt i att det är en mänsklig rättighet för en brottsanklagad att få ta del av anklagelserna.

...det är allvarligt om terroristbekämpningen tillåts ske på bekostnad av de mänskliga rättigheterna. Denna kräver att varje individ som står anklagad för ett brott måste få ta del av anklagelserna, få möjlighet att försvara sig och få dessa prövade av en opartisk domstol.

Men att ha detta som utgångspunkt är direkt felaktigt. Asad är inte anklagad för något brott. Säkerhetspolisen har i själva verket inte gett någon enda ledtråd till varför man avstyrker Asads fortsatta leverne i Sverige.

Professorn i religionshistoria, Mattias Gardell, anför i sin artikel i princip samma argument, dock utan att förvränga fakta. Gardell tycker att det vore rimligt "i ett rättssamhälle" att Asad finge ta del av Säkerhetspolisens bedöming av honom.

Hassan Asad har en enkel begäran: han vill veta på vilka grunder han misstänks för vad. Han vill att hans advokat, Gunnel Stenberg, skall få ta del av den polis­utredning och de bevis utvis­ningsbeskedet påstås grundas på.

Han vill få sin sak prövad i en opartisk och öppen rättegång.

Det framstår som en rimlig ­begäran i ett rättssamhälle.

Fakta i fallet har dolts bakom dimridån ”rikets säkerhet”. Formuleringen röjer motsättningen mellan mål och medel.

Ett rättsamhälle kan inte försvaras genom att åsidosätta dess bärande principer.

I kulturdelen finns ytterligare ett inlägg, av begåvade docenten i statsvetenskap Sten Widmalm, som upprepar Gardells ståndpunkt, att "grundläggande principer som ska gälla för en rättsstat är på väg att undermineras".

Men är det så?

Personligen tycker jag, först och främst, inte att Sverige har någon moralisk plikt att redovisa för utländska medborgare vad som utgör grund för vår misstanke om hot mot rikets säkerhet. Det ligger, så att säga, i säkerhetsarbetets natur att uppgifter hålls hemliga - om de sprids försvåras det fortsatta jobbet.

Någon juridisk plikt föreligger definitivt inte. Vår lagstiftning är på intet sätt någon anomali ibland världens demokratier. Att det skulle vara en bärande princip för ett rättsamhälle att upplysa utländska medborgare om varför den egna säkerhetstjänsten hyser misstro mot deras verksamhet är en lögn - vore det sant så finns inga rättsstater, och inga har heller funnits.

Och om det nu vore rättssamhället debattörerna ville bevara, borde de då inte attackera lagstiftningen snarare än enskilda beslut som fattas i enlighet med denna?

Varför fungerar då rättsstaten Sverige på detta sätt, som till synes ger så omänskliga följder för den enskilde?

Migrationsminister Tobias Billströms svar är så gott som något, tycker jag.

- Det är regeringens skyldighet att se till att vårt land inte blir en tillflyktsort för säkerhetshotande verksamhet, säger migrationsminister Tobias Billström.

Hasan Asad har själv sagt att han månatligen donerar pengar till Al Aqsa Spannmål. Den organisationen misstänks på mycket goda grunder finansiera terrororganisationen Hamas (som jag redogjorde för i texten Hassan Asad, Al Aqsa Spannmål och Hamas). Vilket kan förklara, för den nyfikne, varför Säpo kan tänkas misstro Hassan Asad.

Men vi vet inte något om säkerhetstjänstens grunder för beslutet. Så frågan kokar egentligen ner till om vi tror att vår säkerhetspolis är kompetent nog och vår lagstiftning robust nog att kunna hantera vår säkerhet. Om Säpo är en organisation som skyddar demokratin eller motarbetar den. Om lagarna är demokratins redskap eller inte.

Uppenbarligen tror många, även gamla borgerliga partiledare, att så inte är fallet.

Jag tror tvärtom.

Däremot tycker jag inte att utvisningsbeslutet ska verkställas förrän vi kan vara säkra på att Asad kommer att få gå säker från övergrepp i sitt hemland. Men det är en annan fråga.

Den som är nyfiken på att själv höra Hassan Asad lägga fram sin sak kan göra detta ikväll i Stockholm. Klockan 19.00 i ABF-huset på Sveavägen framträder Asad i ett arrangemang som just ställer frågan om Sverige är en rättsstat.

Den svenska regeringen har beslutat att palestiniern Hassan Asad ska utvisas till Jordanien eftersom han anses vara en säkerhetsrisk i Sverige. Han anklagas indirekt för att vara terrorist, men har inte fått veta vad anklagelserna består av.

Är detta förenligt med mänskliga rättigheter och en rättsstats principer?

Tid: Onsdagen den 21 februari kl. 19.00
Plats: ABF-huset, Sveavägen 41
Medverkande:
Peter Eriksson, Miljöpartiet
Anna Wigenmark, Svenska Helsingforskommittén
Mikael Löfgren, journalist
Hassan Asad, terroristanklagad
Representant för ILAC (International Legal Assistance Consortium).
Arrangörer: Ordfront Stockholm, ABF och Miljöpartiet Stockholm

Själv har jag tyvärr förhinder. Den som har möjlighet att närvara, och kanske själv ställa frågor till Asad, kan ha glädje av att ha läst min text om hans koppling till Hamas.

Jag vill gärna läsa referat om hur paneldiskussionen gick, och uppskattar all information därifrån.