Problemet kvarstår - hur utvisa terrorister?

På morgonen bestämde regeringen att upphäva den förra regeringens beslut att utvisa Muhammed Alzery (stavas ibland Zery, Al-Zery), och att låta Justitiekanslern utreda möjligheterna för att ge honom det statliga skadestånd han krävt.

Regeringens beslut är i mina ögon hedervärt. Vi vill inte utvisa människor till tortyr. Och råkar vi göra det, så är det vår plikt att försöka gottgöra det inträffade.

Det grundläggande problemet kvarstår dock. Hur ska vi göra när det kommer en riktig terrorist till vårt land?

Det är, som alla vet, ingen mänsklig rättighet att ha uppehållstillstånd i Sverige. Lagen anger flera särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd. En man dömd för upprepad brottslighet i sitt hemland kan inte räkna med att få bosätta sig i Sverige ens efter avtjänat straff. Detta tycker ingen är särskilt kontroversiellt. Tvärtom vill många människor utöka möjligheterna att avvisa utlänningar som söker sig hit för att begå brott.

Vanliga brottslingar är dock inte terrorister.

Terrorister tenderar att komma från diktaturer som torterar. Och till tortyr vill vi ju inte utvisa någon.

Men hur ska vi då göra om vi vill undvika att de börjar begå terroristbrott i Sverige?

Uppenbarligen fungerade inte den modell vi använde, med överenskommelser stater emellan. Sveriges avtal med Egypten var inte värt vatten - diktaturen kunde enligt uppgift obehindrat tortera Alzery och hans utresekamrat Ahmed Agiza.

Detta betyder dock inte att idén med avtal stater emellan är död för all framtid. I Storbritannien beslöt man häromdagen att Jordaniens garantier att inte tortera Abu Qatada var tillräckliga för att kunna besluta om utvisning dit - trots att Jordanien ofta torterar fångar.

Och kanske är det där migrationsminister Tobias Billström ska leta när han grubblar över hur han ska göra i fallet Hassan Asad, eller inför framtida fall när Säpo pekar ut asylsökande som säkerhetshot.

Vad finns det i det brittiska avtalet med jordanierna som vi kan lära av?