Tiina

Alltså, Tiina Rosenberg är ju inte politiker längre, utan bara halvtossig professor, så jag har egentligen ingen anledning att racka ner på henne. Men såna som hon gör det svårare för mig och andra att kalla oss feminister. Det här stycket ur Sydsvenskans hjälteporträtt är bara för talande:

När de borgerliga vann valet i höstas satt hon hemma med tårar i ögonen och tröstades av tonårssonen.

– Han sa till mig "Mamma, det är ju demokrati. Alla måste få vinna." Och då tänkte jag: "Nähä, det tycker verkligen inte jag."

I förbigående noterar jag också att Rosenberg inte alls tror att Feministiskt initiativs dagar som parti är slut - vilket vissa medier okritiskt rapporterat - utan hoppas "att Fi ska kunna spela en viktig roll i ett kommande vänstersamarbete."

Fan tro't.