"de säkerhetsproblem som kan uppstå"

Att en konstinstitution anser att den behöver bekymra sig mer för liv och lem än för kvalitet är en skam för ett öppet samhälle, skriver jag i min ledare i SvD idag.

Tilltaget att porträttera Muhammed är inte någon lågbrynt eller rasistisk provokation. Lars Vilks är professor emeritus i konstteori och i sin konstnärliga gärning har han återkommande utforskat frågeställningar om konstens plats i det offentliga. I och med refuseringarna har Vilks blottlagt en självpåtagen censur och en ideologisk likriktning inom kulturvärlden och ritat ut på kartan exakt var gränsen går. Den är snävt dragen.

På Lars Vilks blogg fortsätter den frejdiga diskussionen om konsten, men i det senaste inlägget finns ett mörkare stråk:

Hur som helst ser vi ett exempel på hur demokratin ryggar tillbaka för ett utomparlamentariskt hot. Svårligen kan man se detta på annat sätt än som en klar framgång för skapare av dylika hotbilder: Hota på, det lönar sig, vi böjer oss.

Det är sorgligt.