En bra resa

I min ledare i SvD idag skriver jag om den resa till Libanon jag gjorde i vintras.

Vi satt och väntade i hallen till Hizbollahs kontor. Och fastän vi alltså satt där, helt i händerna på ett av världens mest fruktade terrorgäng, kunde vi inte låta bli att fnissa. Killen som satt vid skrivbordet där i terroristernas reception hade en ergonomiskt utformad, lutande fotpall. Det var kul att tänka sig att tuffingarna bryr sig om sånt. Att de har något slags skyddsombud på arbetsplatsen som springer runt och ser till att armbindlarna inte spänner för hårt och att granatgevären inte skaver på axlarna.

Minnesgoda läsare erinrar sig kanske en annan text från resan: Terrorismen öser ur grumliga källor. Mindre känt är att jag har en text i senaste Axess också, om en föreläsning jag bevistade. Men den blev inte särskilt bra, så det gör inget att den inte ligger på webben.

Jag är Journalistfonden skyldig stort tack.