Ett evigt dilemma

Vi tycker illa om förutfattade meningar. Men de är både oundvikliga och rationella. Även om vi skulle vilja göra annorlunda är vi av rationella skäl tvungna att utgå från fördomen.

Om det handlar min ledare i SvD idag. Jag utgår från doktor House, men skriver egentligen om utredningen som Sveriges kommuner och landsting presenterade igår.

Varje avsnitt av den populära tv-serien House (på tisdagar i TV4) följer samma formel. Ett till synes enkelt fall kommer in till sjukhuset. Normal behandling inleds – och misslyckas. Den misantropiske doktor House, spelad av Hugh Laurie, och medarbetare tillkallas.

Alternativa behandlingar vidtar, varefter House tänker utanför ramarna och löser problemet som visar sig vara allt annat än alldagligt. Som underliggande tema belyses en lögn som har betydelse för händelseutvecklingen. Sensmoralen blir varje gång att saker inte är vad de ser ut att vara; vi är fångar i ett spel av fördom och förställning...

...Ett tankeexperiment är att för sitt inre spela upp ett avsnitt av House baklänges, och när patienten rullas in börja med den minst sannolika och mest riskfyllda behandlingen. Det vore inte bra, eller hur?

Problemet med fördomar är att de ofta stämmer. Lösningen är att vara medveten om dem.