Rekordrubrik

Bra rubriker skapar bilder i huvudet. Kulturmaffians gubbslem smörjer bokdiskarna ger en äcklig bild. Texten är mina ord i kulturgubbsdebatten, och i den myntas begreppeta anorektica, berättas om ett gammalt litterärt ligg och påpekas att Maja Lundgren tydligt beskriver paranoia.

Det unika med Myggor och tigrar är att Lundgren så tydligt beskriver tillståndet av oupphörlig kränkthet som en sjukdom. För huvudpersonen är varje taffligt raggningsförsök ett patriarkalt övergrepp, varje plumpt skämt en inskränkning i hennes rättigheter, och varje grupp av män en konspiration. Lundgren visar att det rör sig om en paranoia: huvudpersonen inbillar sig till och med att Aftonbladets kulturredaktion sätter rubriker med hemliga meddelanden riktade till henne personligen.

Den paranoian finns, och den sätter krokben för det viktiga arbete feministerna vill ha utfört. Varje inbillad kränkning urholkar trovärdigheten av en verklig. Arbete som skulle kunna läggas på riktiga reformer, som att agitera för kvinnojourer eller uppfinna ett sätt att straffa arbetsgivare som avskedar mammalediga, förspills på en kamp mot en inbillad konspiration.

Också listar jag landets bästa stilister.