Licens att döda

I dagens SvD skriver jag om att det är möjligt att avskaffa tv-licensen.

Ursprungligen uppstod licenssystemet för att det saknades en bra betalningsmodell. De som inte tittade skulle slippa betala, varför avgiften kopplades till tv-innehav i stället för till skattsedeln. Under monopolet var detta rimligt, för ingen kunde använda sin apparat till att titta på något annat än de statliga programmen. Idag ser medielandskapet annorlunda ut. Man kan äga tv för att titta på enbart BBC eller Al Jazira. I och med digitaliseringen har också möjligheten uppstått att ta betalt enbart för de hushåll som tittar. Man skulle kunna prenumerera på public service, precis som man prenumererar på Canal Plus.

Säkert skulle nästan alla hushåll välja att göra det, för svensk public service håller hög klass när det väl produceras något bra. Företagen skulle få en starkare relation till tittarna och lyssnarna, och bli tvungna att hålla vad de lovar. Och kritiken, att man tvingas betala för något som man inte utnyttjar, skulle blekna om betalningen var frivillig.

En längre text, för den som mot alla odds bryr sig, om public service skrev jag åt SVT Opinion i vintras, i samband med att SVT firade Public service-dagen: SVT fyller ingen funktion.

Själv missar jag alla tv-program idag. Jag går på fest nu. Jo, nu, faktiskt. Hundraårsjubileum.