Svenska författares drogvanor

Drogliberaler gör rätt i att leta upp senaste numret av litteraturtidskriften Glänta (2-3/07) som ägnar alla numrets texter och bilder frågan om rusets inverkan. Mycket i numret är bra. Rent mästerlig är den inledande texten av Carl Michael Edenborg som grundar sig på en enkät bland svenska författare om deras egna erfarenheter av såväl syntetiskt rus som av skrivandets och läsandets. Svaren delas upp efter aktiv substans.

Eftersom den här bloggen bara är alkoholromantisk citerar jag en mer barnvänlig passage. Carl Johan de Geer, som själv inte använt vad vi traditionellt benämner droger, och alkohol bara i "måttlig omfattning", betraktar sin nästa.

Hade en tid lokal i samma hus som en känd författare, alkoholiserad, och var nästan avundsjuk. Hur kunde han komma hem så full varje kväll, praktiskt taget krypa ur taxin, och ändå skriva minst en, ibland två, romaner varje år? Och ha konstutställningar dessutom, och måla mängder av porträtt? Medan jag, nykter och skötsam, inte fick lika mycket gjort. En gåta.