Det finns en terrorstämplad svensk, Maryam

Gårdagens interpellationsdebatt mellan utrikesminister Carl Bildt och socialdemokraten Maryam Yazdanfar var intressant ur två aspekter. Dels avslöjade Carl Bildt en hel del nytt om hur Sverige agerade när svenske medborgaren Mohamed Moumou terroriststämplades av FN. Dels avslöjade Maryam Yazdanfar hur gruvligt okunniga så kallade medborgarrättskämpar kan vara - hon verkade inte ha en aning om att fallet Moumou ens existerade, och argumenterade därefter som om han inte fanns. Men Moumou finns, och hugade do-gooders kan ju alltid försöka driva hans fall. Han är faktiskt terrorstämplad och utsatt för de gruvligaste sanktioner utan att vara dömd i svensk domstol. Men hans case är inte så tacksamt att driva, vilket jag har visat tidigare i inlägget Terroranklagelserna punkt för punkt, och då är plötsligt inte principerna så viktiga längre, eller?

Några utdrag ur riksdagsprotokollet:

MY: "Vad händer om en svensk medborgare återigen skulle bli föremål för de här sanktionerna? Skulle den personen kunna åtnjuta någon som helst rättssäkerhet enligt rättsstatens principer?"

CB: "Vi har också under den tid jag haft en mer direkt inblick, och i någon utsträckning politiskt ansvar, haft ett listningsbeslut. Jag hade då anledning att penetrera mekanismen på ett annat sätt för att se hur det hela fungerade och såg att systemet nu är mycket annorlunda än det var tidigare.

Nu granskas underlaget på ett helt annat sätt av en större grupp länder, nämligen säkerhetsrådets medlemsstater. I det fall där den listning skedde som jag åberopar tillhörde Danmark denna krets. Det är ett land som vi kan ha visst förtroende för, åtminstone vad gäller delar av de bedömningar de gör i dessa frågor.

Vi försökte också underrätta personen i fråga om detta. Nu var det av olika skäl inte möjligt. Det fanns inte, och finns fortfarande inte, några kontakter inom svenskt territorium med personen i fråga. Jag kunde dock konstatera att de förbättringar som vi sökt genomföra i alla fall gett vissa resultat."

MY: "Jag undrar dock vad som händer nästa gång vi i Sverige får ett uppmärksammat fall."

CB: "Vi har under min tid, eller vår tid eller vad det nu är för något, haft ett fall där en person har listats. Vi gick igenom det ganska noga och konstaterade att förhållandet var ett annat.

Vi försökte brevledes informera personen i fråga om möjligheten till omprövning av beslutet. Vi hade dock bara en adress att skicka brev till. Vederbörande hade inte varit synlig på den adressen på mycket länge, men vad skulle vi göra? Det fanns inte mycket annat att göra än att skicka brevet till just den adressen. Vi sade också att vi var beredda att göra vad oss ankom för att se till att hans intressen tillgodosågs ifall han i sanktionskommittén ville föra talan i sin sak. Han har emellertid inte kontaktat Utrikesdepartementet, och vad vi vet har han inte heller kontaktat Förenta nationerna eller haft kontakt med någon myndighet i något land över huvud taget som vi har ordnad kontakt med.

Det som vi kunnat göra i detta fall tycker jag nog att vi gjort. Om situationen däremot varit sådan att han omedelbart tagit kontakt och sagt att han var oskyldig, att allt var fel, att han ville ha en omprövning, skulle vi ha fått möjlighet att pröva ifall omprövningsmekanismen verkligen höll, om den var tillfredsställande. Den prövningen har inte varit möjlig eftersom han försvunnit från radarhorisonten av skäl som jag inte närmare vill spekulera i."

MY: "Precis som utrikesministern säger är vi överens om att terrorismen ska bekämpas. Frågan är dock vilket pris vanliga, hederliga människor ska behöva betala, människor som kanske har ett ursprung som stämmer väl in med den rådande terroristnormen eller råkar tillhöra en religion som stämmer överens med den rådande terroristnormen."

CB: "Jag håller med om att ”vanliga, hederliga människor” inte ska känna sig oroade.
Nu svarar vanliga, hederliga människor i allmänhet på brev och går att få tag på. Jag ska inte göra någon bedömning. Jag konstaterar bara att vi i detta enstaka fall tyckte att det material som fanns och var underlag för listning var mycket tungt vägande. När vi sedan sökte kontakt med individen i fråga fanns han över huvud taget inte tillgänglig på någonstans, på något sätt och på någon tid.

Vi försökte också via medierna säga att om vederbörande känner sig oskyldigt behandlad var vi beredda att hjälpa till, men ingen kontakt etablerades. Jag har i varje fall rätt gott samvete för handläggningen av detta konkreta fall. Handläggningen av det kan inte ha gjort någon så kallad vanlig, hederlig människa på något sätt oroad. Tvärtom har handläggningen i just detta fall visat att vi i det här fallet sannolikt tillämpar instrumentet med betydande precision, och det är väl bra."

Återigen bekräftas, förresten, att Moummou lämnat Sverige. När jag träffade chefen för Säpos kontraterrorismenhet för någon månad sedan frågade jag om Säkerhetspolisen visste var han var. Det ville man inte kommentera, men man bekräftade att man var säker på att han inte befann sig i Sverige.