Irak fem år
Råkade gå förbi demonstrationen på Sergels torg igår. Femton hundra, kanske två tusen personer, protesterade mot kriget i Irak, som nu hållit på i fem år. Eller rättare sagt så protesterade man mot den ena sidan i kriget i Irak, och mot den ena sidan i en massa andra krig. Banderollerna talade om Afghanistan och Palestina också. Och nykomlingen Somalia fick också vara med på ett par hörn. Stödet till "motståndet" uttalades från både scen och publik, och applåderades varmt.
Kanske var det därför uppslutningen var så låg? Trots att Michael Wiehe spelade (han inledde med att tolka Bob Dylan snyggt). Det har ju ändå kommit runt 20 000 irakier till Sverige. De, förmodar jag, är inte likna benägna att stödja "motståndet". Annars hade väl de, om några, velat demonstrera mot kriget? Men som sagt, nu var det ju inte en demo mot kriget, utan en demo mot den ena sidan i kriget och för den andra.
Vilka var då de förhatliga? Ett plakat, buret av en äldre, svensk herre, löd (ur minnet):
Stoppa Usraels krigspolitik.
Stöd motståndet i Irak, Afghanistan, Palestina och Somalia.
På andra sidan, som i ett korsord:
Warzawa. Gaza.
